lördag 29 april 2017

Och kvällens efterrätt blir...



Jag har faktiskt inte lagat så mycket mat det senaste halvåret av ett gäng olika anledningar, men ikväll blir det trerätters.

Jättekul! Gillar att laga mat. Inte svåra saker. Men goda.

Det blir nubbesallad till förrätt. Ska ju va sill på sista april. Sedan grillad entrecote, pommes, grönsallad och kall jordnötssås.

Och avslutningsvis cheesecake a la Leila.

Det här receptet hade jag inte provat förr. Men blev gott. Fast jag gjorde bara hälften av fyllningen. Leilas recept är goda. Men avsedda för ett helt kompani.






Receptet hittar du här.

Ha en fin dag. Imorgon börjar sommaren!

Jag måste bara säga en sak till.

Jag känner mig så nöjd med min insats de senaste veckorna. Har givit mig själv en klapp på axeln. Gör det du också. Är säker på att du också gjort något riktigt bra de senaste dagarna.

Kram!


/M

onsdag 26 april 2017

Annars hade mitt barn inte levt

Mina tankar återvänder ofta till ett kort samtal jag hade med en mamma för någon vecka sedan. Och till hennes stadiga blick.

Jag: Förklara för mig varför den här vårdformen är så viktig för dig.
Hon: Annars hade min son inte levt idag. Så är det.

Viktigare än så blir det liksom inte.

Jag kan inte längre sitta tyst, när det bara är drygt hälften av de västmanländska  barnen som får påbörja sin behandling hos barn och ungdomspsykiatrin inom den tid de har rätt till. Det har pågått alldeles för länge, så...

Idag har jag sagt att jag vill att högsta chefen -  regiondirektören - snarast ska berätta för regionstyrelsen vad som kommer göras för att få bort vårdköerna inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP).

Anledningen till de långa väntetiderna är svårigheter att rekrytera personal. Det är svårt med personal till psykiatrin i hela landet, i synnerhet nu då hyrpersonal ska försöka fasas ut, men








Det är för mig helt oacceptabelt att ett barn ska vänta månad efter månad på att få hjälp, när målet är satt till en månad. Det här handlar om barn som många gånger haft problem i hela sitt liv och där hela familjen är påverkad. Det kan handla om skillnad mellan liv och död.

...annars hade min son inte levt idag...

Om vi inte kan erbjuda barnen hjälp själva inom Region Västmanland så får - ska - vi lösa det på annat sätt. Det är bättre att få hjälp nånstans, än att inte få någon hjälp alls.

Svårt att lösa, ja, men det går.

Det måste gå! Jag vill veta hur.

Återstår att se om de rödgröna också vill ha svar på dessa frågor. Oftast tycker de som bekant något annat än mig/ KD.



/M



lördag 22 april 2017

Dialys - 4 timmar - 3 dagar i veckan - alltid






Dialysen i Västerås
Jag var en dag med ingenjörerna på medicinsk teknik i Västerås.

Det är inte mycket av all teknisk utrustning på sjukhusen som fungerar utan ingenjörer. Vi pratar inte lika ofta om den personalgruppen som om läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Jag fick se instrumenten som används till att undersöka magen vid gastroskopi och hur de görs rent.


Sedan kom jag till dialysen.

Först ett rum med stora tuber och vattenreningsapparater. Det doftade salt och klor. Det går åt mycket vatten.

Därefter ett rum med verkstaden för dialysapparaterna. En ingenjör som med engagerade och brinnande ögon visade apparaterna. Tack för att det finns människor som tycker meka med sladdar och räkna och kalibrera är spännande!


 



Och så till sist patientrummen med sängar. Det var på eftermiddagen. Inga patienter kvar, men uppdukat och iordninggjort för morgondagens patienter.

Jag fick ont i hjärtat. Tårar i ögonen. Det är för de här människorna jag håller på, tänkte jag.

Kan jag klara vara politiker och förhålla mig neutral? Titta på siffror och utredningar och försöka avgöra vad som är bäst för de allra flesta, om jag ska hålla på att få ont i hjärtat när jag kommer in i ett behandlingsrum?

Det är ju helt fantastiskt vad vi kan göra för de människor där njurarna inte fungerar. Att det finns maskiner som kan hjälpa till att rena blodet.

Men jag hade kanske inte riktigt förstått det här med att komma till sjukhuset. 3 dagar i veckan, 4 timmar varje gång. Sticka i ett blodkärl och låta blodet cirkulera och renas i en maskin. Bara ligga där. Många timmar. Året om. Läs mer här.

Det är för patienterna jag är politiker. För att vara med och göra livet lite bättre.

Jag vill försöka klara det.

/M


fredag 21 april 2017

Nån köpte såna av mig och de funkar bra än

 

Visst är det vackert i Västerås. Inte så många som vet hur vårt slott ser ut.

För länge sedan sålde jag blomlådor. Självvattnande blomlådor. Framtagna till en början av en man i Karlskoga för att användas på gravar. Man kan säga att jag pratat med väldigt många kyrkvaktmästare i Sveriges land...

Blomlådan är riktig svensk uppfinning. Emperilådan

Jag är väldigt nöjd över att få ha den erfarenheten av att arbeta tillsammans med en innovatör och entreprenör. Lätt är det inte att ta en idé till marknaden.

Blomlådorna utvecklades till broräckeslådor - stora balkonglådor. Jag sålde sådana till Västerås stad.









De används fortfarande efter 15 år. De är finare på sommaren förstås med blommor i, men det är inte långt kvar nu.


Riktiga grejer håller länge :)


/M


tisdag 18 april 2017

5 måsten inför fullmäktige




Imorgon är det dags igen. Imorgon är det regionfullmäktige.

Det är många ärenden att hålla reda på och tycka om, eller kanske inte tycka om. Jag får svar på frågor om bemanningen på barnkliniken och sen är det en motion från kristdemokraterna där vi föreslår bättre innehållsförteckningar på maten vid sjukhusrestaurangerna (de rödgröna tycker det duger som det är idag). Det är årsredovisningar och miljöprogram och en massa annat.

Och vad ser jag då till att göra för att förbereda mig inför ett fullmäktige. Jag kan tyvärr inte avslöja allt. Det är ju trots allt en match :)

1. Plocka ut det viktigaste i varje ärende. Och välj ut vilka ärenden jag ska förbereda särskilt.
2. Skriv anförande - tal. Till åtminstone ett ärende. Det är roligare att lyssna till väl förberedda inlägg.
3. Skriv ut talet, med luft mellan raderna, så det går att ändra och stryka lite.
4. Ta fram kläder
5. Ta med stiftpenna och suddgummi.

Jag är inte riktigt färdig med punkt 4. Mer än att det blir randiga byxor. Ska ordna med resten nu. Så det blir inte längre inlägg än så här.

Hejdå!


/M

måndag 17 april 2017

Sen tar vi deras läkare också

Vi har brist på personal i sjukvården. Det har vi alltid haft och kommer alltid att ha.

Men det ser kanske lite olika ut från tid till tid, vilka yrkeskategorier som saknas. Just nu är det t ex allmänspecialister, psykiatriker och specialistsjuksköterskor.

Vi har väldigt fin sjukvård i Sverige, med kvalitet i världsklass. Dessutom skattefinansierad så vården är tillgänglig för alla och subventionerade läkemedel.

I flera Europeiska länder finns det för gemene man vare sig så fin vård att få eller läkemedel. Men inte nog med det. Dessutom åker deras läkare hit och arbetar istället. Vi tar deras läkare. 

Så klart det är många som vill komma och arbeta under bättre förhållanden och i så spännande miljöer.

Fast riktigt bra känns det inte.

Men what to do about it? I don't know. 

De behövs ju här också de läkarna.


/M




lördag 15 april 2017

Stilla i stillhet och lite sill




Är inte min grej det där med att sitta still. Bara kryper i kroppen efter en kvart eller så. Och det blir svårare och svårare ju äldre jag blir.

Även om jag ägnat större delen av helgen åt att måla, vilket jag finner mycket avkopplande så hittade jag också några stunder av ro och stillhet. Och så klart lite trevligt umgänge med grannarna.

Så tycker jag påsken ska vara. Några stunder av stillhet och eftertanke och några stunder av skratt och gemenskap. 

Och så lite sill förstås.T ex currysill.



/ M

tisdag 11 april 2017

Bara kände för att skita i allt och gå hem - så gick det sen

Efter vinter kommer vår och växtkraft - rabarber på väg upp

 
 
I ett av mina mest lästa inlägg var jag mycket upprörd över att de rödgröna först sagt nej till mitt förslag om ett internt Blocket för att det var för dyrt och sedan straxt efteråt föreslagit samma sak själva i Miljöprogrammet.
 
Miljöprogrammet har nu passerat styrelsen och kommer snart till fullmäktige -  man kan säga att min upprördhet består men nu av andra anledningar...
 
Det är egentligen inget konstigt eller ovanligt att förslag från ett parti avslås och sedan föreslås igen. Det är t om rätt och meningen med allt vårt arbete, men just den här gången blev jag faktiskt både ledsen och besviken, och det tycker jag att jag kan få vara. En dag eller två.
 
Det finns så mycket saker i Miljöprogrammet som jag och Kristdemokraterna saknar eller tycker är direkt fel - därför sa jag tidigt att jag vill att det ska göras om.
 
De rödgröna tyckte det vore bra om så många partier som möjligt kunde stå bakom Miljöprogrammet. Så i sista minut uppmanades vi av Miljöpartiet att lämna in synpunkter.
 
Jag lämnade in 3 sidor. Vet att andra partier också lämnade in synpunkter. Men några ändringar  syntes inte till på regionstyrelsens möte.
 
Sen fick jag höra att jag inte tagit Miljöprogrammet på allvar. Och det var då jag blev arg igen kan man säga.
 
Att be flera miljökunniga människor om synpunkter, ringa runt till olika tjänstemän, kolla i vårt partiprogram, läsa olika rapporter och fundera åtskilliga timmar för att sedan sammanställa det på tre sidor text - det räknas tydligen inte som att ta något på allvar.
 
Det enda som räknas är väl om jag tycker som Miljöpartiet. Och det gör jag alltså inte.
 
Så.
 
Alltså är jag fortfarande upprörd - men av nya anledningar - och jag tänker använda upprördheten till att det föreslagna Miljöprogrammet ska göras om. Inte för min eller Kristdemokraternas skull.
 
Utan för att miljöfrågorna är viktiga och kräver ett lagarbete. Det här miljöprogrammet bortser från en mängd slutsatser, rapporter och dokument som producerats av personalen för politikens skull. Och även från synpunkter från invånarna (politiken). Så går inte ett lagarbete till!
 
Sen borde det vara ett hållbarhetsprogram och ta hänsyn till fler perspektiv än miljö.
 
To be continued...



/M
 
 

måndag 10 april 2017

Nya bilderna - men är det jag?

 
 
Har tränat några gånger med Helena vid kameran nu.
 
Jag tycker nog det går bättre och bättre, men inte är det lätt att vara modell. Inte särskilt glamoröst heller. Hungriga blev vi också. Fick fylla på med kebabtallrik efter halva tiden.
 

 



Den här gången försökte vi också få till bilder där jag inte ser superglad ut på miljöer runt sjukhuset.





 
 
Är alltid fascinerad av att jag i förväg inte förstod hur  bilden skulle komma att se ut, alltså kompositionen. Som bilden i trappan. Tydligen är det bra med diagonala linjer i en bild men dessutom passar hårfärgen ihop med ledstången, som ett exempel.
 
 

 
 
Jag känner mig nöjd. Jag känner igen mig.
 
Får väl försöka få bort gamla loggan på kavajslaget med photoshop :)
 


/M

lördag 8 april 2017

Festkvällen blev en måltid och tyst minut

I helgen samlades 800 kristdemokrater i Karlstad.
 
Fredag eftermiddag kl 13.15 klappar vi upp vår partiledare på scenen i nästan självlysande korallfärgad kostym. Ovationer och applåder.
 
När vi uppslupna lämnar hörsalen kommer nyheterna om en lastbil som kört över människor i Stockholm.
 
Det är svårt att få grepp om vad som händer utanför vår bubbla inne på konferensanläggningen där seminarier avlöser varandra.
 
Vi får ett meddelande:
 
"Med anledning av terrordådet i Stockholm gör vi några förändringar ikväll. Vi möts till middag men några planerade punkter utgår."
 
Stämningen blir allt mer dämpad. Vad är det egentligen som har hänt?
 
Visserligen byter alla om och gör sig fina till middagen, men någon fest blir det inte.
 
 
 
 
 
 
 
Ebba välkomnar oss till bords. Nu helt i svart. Vi inleder middagen med en tyst minut.
 
Några har just mördats i vårt Stockholm. Några får inte hem sin älskling. Vidrigt. Fruktansvärt. Ofattbart.
 
Jag tänker varför är det just vi som ska ta ansvar för att livet fortsätter som vanligt, och då i form av trevligheter, för att visa att de mörka makterna inte ska vinna. Jag har ingen lust. Men så måste det bli i alla fall.
 
 
 
 
 
Efter god mat och trevligt umgänge med bordgrannarna går vi tillbaka till hotellet.
 
 
 
 
Dans och stand up comedy får vänta till nästa gång.
 
Tillsammans ska vi få livet att gå vidare.
 
Men nu finns ett före och ett efter.
 

/M



onsdag 5 april 2017

Värmen i hjärtat efter " Du är på rätt väg Malin - fortsätt"

Vissa dagar räcker det inte riktigt med kaffe, solsken och choklad för att få upp humöret. Det krävs lite starkare grejer.

En bild på sommar, semester och lugn t ex :)





 
Är liiite för många saker att fundera på och att göra just nu. Skönt att veta att jag rett ut pressade scheman förut och att världen inte går under även om jag inte lyckas bli klar med allt = det blir inte gjort.
 
I vilket fall.
 
Har ätit lunch med en väninna jag har stort förtroende för. Det blev kebabtallrik som vanligt för mig.
 
Hon sa att hon följer min blogg och blir besviken om det inte kommit något nytt inlägg då hon kollar. Sedan de värmande orden: "Fortsätt skriv Malin. Du är på rätt väg!"
 
Åh, det var precis vad jag behövde höra idag! Genast hittade jag lite ny energi.
 
Tänk vilken skillnad några uppmuntrande ord kan göra! Viktigt viktigt att komma ihåg. Uppmuntran till någon kan man klara av att ge varje dag. Det kan spela större roll än man anar.



/M

måndag 3 april 2017

En vanlig måndag för mig - en av de värsta för någon annan


Det vanliga. Det bästa.




Alla kliver upp.
Någon är sur och morgontrött.
Någon sprudlande inför något som ska hända.
Trängsel i badrummet.

Ingen frukost som duger.
Hittar inte skolböckerna.
Skynda skynda, nu måste ni gå.
Puss, hejdå och smäll i dörren.

Det vanliga.

Det gör mig så ont när jag tänker på de familjer där barnet idag inte låg i sin säng som vanligt.
Så fruktansvärt att mista sitt barn. Så fruktansvärt för ett barn att mista sin framtid.

Många tänker nog liksom jag - händer det mitt barn något - hur ska jag då kunna leva och skratta igen?

Samtidigt finns det många många föräldrar som gör just det. De är beviset på att det går. Jag vet inte hur. Kanske en sekund i taget till en början.




Tacksam för en vanlig måndag hemma och på jobbet, men denna måndag innehåller ovanligt många sorgsamma tankar.

 





Kram
 
/M

lördag 1 april 2017

Vallöftet: Stoppa människo-energi-slöseriet nu!

 
 
 
Få saker gör mig så irriterad, besviken och arg som när jag får göra saker i onödan.
 
Ååååkej allihop, vi har en deadline, 28 november ska alla vara klara. Vet alla vad som ska göras? Japp! Och så kör arbetet igång.
 
Skitsvårt att hinna bli klar, men yes, jag fixade det. 27 november kl 22.30, blev jag äntligen klar. Härligt! Va kul det ska bli.
 
Det blir 28 november. Ääähhum, nej jag är inte klar, inte jag heller, oj Malin, hörde inte du att vi sa vi skulle göra på ett annat sätt...
 
I hate it!
 
Och nu har jag förstått att det inte är särskilt ovanligt i den organisation jag arbetar i - Region Västmanland - att det slösas med männsikors energi och engagemang i onödan.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera ett sådant vallöfte - jag har dock fortfarande något år på mig... Men tänker att det ska vara något om att inte slösa med människors energi. Eftersom det leder till tappade lustar och att utveckling och skratt kommer av sig.
 
Nästan inga arbeten och projekt blir som man först tänkt sig - det är inte det - det är just det där när resultat inte tas till vara eller när information om ändrade tider inte går ut - för att ta några exempel.
 
Det finns viktiga program för att spara fastigheters energi.
 
Jag tror det är minst lika viktigt att inte slösa med människors energi. Faktiskt.
 


/M