I helgen samlades 800 kristdemokrater i Karlstad.
Fredag eftermiddag kl 13.15 klappar vi upp vår partiledare på scenen i nästan självlysande korallfärgad kostym. Ovationer och applåder.
När vi uppslupna lämnar hörsalen kommer nyheterna om en lastbil som kört över människor i Stockholm.
Det är svårt att få grepp om vad som händer utanför vår bubbla inne på konferensanläggningen där seminarier avlöser varandra.
Vi får ett meddelande:
"Med anledning av terrordådet i Stockholm gör vi några förändringar ikväll. Vi möts till middag men några planerade punkter utgår."
Stämningen blir allt mer dämpad. Vad är det egentligen som har hänt?
Visserligen byter alla om och gör sig fina till middagen, men någon fest blir det inte.
Ebba välkomnar oss till bords. Nu helt i svart. Vi inleder middagen med en tyst minut.
Några har just mördats i vårt Stockholm. Några får inte hem sin älskling. Vidrigt. Fruktansvärt. Ofattbart.
Jag tänker varför är det just vi som ska ta ansvar för att livet fortsätter som vanligt, och då i form av trevligheter, för att visa att de mörka makterna inte ska vinna. Jag har ingen lust. Men så måste det bli i alla fall.
Efter god mat och trevligt umgänge med bordgrannarna går vi tillbaka till hotellet.
Dans och stand up comedy får vänta till nästa gång.
Tillsammans ska vi få livet att gå vidare.
Men nu finns ett före och ett efter.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar