söndag 28 februari 2016

Politik är att vilja – vad vill jag och du?


Politik är att vilja, så sa Olof Palme - som vi minns alldeles särskilt idag.

Jag vill en hel massa. Det går inte en arbetsvecka utan att jag önskar jag fick sitta i majoritet istället och få vara med och vilja, tycka och bestämma på riktigt. Kanske om 2,5 år…

I onsdags var det Landstingsstyrelse. Då bestämde de rödgröna att vi ska ha ett nytt system för fysioterapi. Som systemet är nu är det helt fritt för patienten att välja vilken fysioterapeut/ sjukgymnast hon eller han vill gå till. Från 1 januari 2017 hänvisas patienten till den fysioterapeut chefen på vårdcentralen har valt – antingen en anställd eller via kontrakt med någon. Vill patienten inte ha den sjukgymnasten blir det till att byta vårdcentral.

De rödgröna vill göra ”minisjukhus” av vårdcentralerna där patienten ska kunna få all hjälp på ett och samma ställe – helst i samma hus. Det säger sig självt att det kommer bli svårt att få till ett ”minisjukhus” med flertalet kompetenser i samma hus på de mindre orterna – dvs det blir ännu svårare att driva vårdcentral. 

Men vad vill jag då, mer än att sitta i majoritet? Kristdemokraternas mål för Västmanland för mandatperioden är: att höja pojkarnas skolresultat och att bredda kvinnornas arbetsmarknad.

Därför pratar jag ofta om kopplingen mellan skola, föräldrar och vård, därför är dyslexi en viktig fråga, därför engagerar jag mig för kvinnors företagande och därför ser jag positivt på att kvinnor som arbetar inom offentlig sektor nu har fler arbetsgivare att välja bland.

Visst är politik att vilja, men att ha en idé om vad jag vill är ändå inte det svåra. Det riktigt svåra är att ta sin idé och sin vilja och att faktiskt göra något av det. Ni vet det där med verksta'n...

Vad vill du och vad tänker du göra av det imorgon?

/M

torsdag 25 februari 2016

om hon ändå inte var KD...


Malin = en KD'are


Jag är Kristdemokrat. Jag omprövar mitt val av parti ofta och har hittills varje gång kommit till samma resultat – och jag kan inte se varför jag skulle komma att ändra mig. Jag är Kristdemokrat.

Som person är jag ambitiös. Jag tycker om att vara påläst och älskar att klura på olika problembilder och hur man skulle kunna lösa saker och ting på ett bättre sätt. Kanske är det min främsta politiska drivkraft snarare än samhällets orättvisor eller någon viss sakfråga.

Ibland får jag beröm utifrån att jag är konstruktiv och pådrivande. Och ibland kommer berömmet med ett litet tillägg – om du/ hon ändå inte var KD. Men om jag inte var Kristdemokrat, vad vore jag då? Skulle jag överhuvudtaget ha känt mig hemma inom politiken i något annat parti?

För mig är det lite med mig och min partitillhörighet som de erfarenheter vi bär på. Om vi plockar bort erfarenheterna – då blir vi inte samma person. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle vara lika engagerad och intresserad om jag inte utgick från den kristdemokratiska ideologin. Det är kristdemokratins värderingar och vision om hur samhället skulle kunna se ut, som är min utgångspunkt i problemlösandet, och som gör mig till en engagerad och pådrivande politiker.

Det ska väl erkännas, att jag ibland tittat på någon politiker av annan sort, och tänkt att den där människan skulle jag gärna ha i min partigrupp. Och kanske är det så jag ska se det där lilla tillägget, som beröm och en önskan om att jag tillhörde ett parti den personen känner mer för.

Men jag tänker så här. Tänk om det är jag som är rätt på plats och den andra personen som är på fel plats. Tänk om du, han eller hon ändå förstod att ni också är KD…

/M

tisdag 23 februari 2016

Värkande trötta ögon kan faktiskt vara positivt


Jag har varit så fantastiskt trött de senaste dagarna på eftermiddagen. Ni vet så där så det värker i ögonen och man bara måste vila en liten stund. La faktiskt upp fötterna lite under dagens sista telefonsamtal på jobbet – men det är det ju ingen som vet…
Men – även i år har jag konstaterat att den här tröttheten hör ihop med ljusets återvändande. Idag var det faktiskt nästan ljust när jag kom hem. Härligt. Våren är på gång!!
Imorgon är det Landstingsstyrelse. Första mötet startar kl 8 och vi håller säkert på till bortåt tre-fyra – men dagen är fylld av spännande ämnen, så jag räknar med att det inte ska bli så svårt att mota bort vårtröttheten under de timmarna.
Vi ska t ex lyssna på Göran Stiernstedt som nyss lämnat ett gäng förslag om framtidens vård. Han vill föreslår att primärvården ska byggas ut kraftigt och att IT-djungeln ska städas. Den som vill kan läsa alla 793 sidor här. Jag har hittills nöjt mig med sammanfattningen.
Jag gissar dock att den största diskussionen på morgondagens landstingsstyrelse kommer handla om fysioterapi eller som det ibland heter sjukgymnastik...
Så här ser det ut om några månader. Vallmo och blåklockor är mina favoriter.


Ha det gott!

/M

fredag 19 februari 2016

Gästbloggare Helena Köhl



Det här verkar inte riktigt klokt!
.
.


Hej på er!

Idag är det fredag och en härlig helt orörd helg ligger framför oss, tänk så härligt! Ja men jag ska ju jobba, tänker du, hur kul är det liksom? Kul om du frågar mig som alltid gillat att jobba på "obekväm" arbetstid. Mindre rutinarbete och mer arbete med oförutsedda händelser, det har passat mig! Trist att lämna familjen, visst, men kul när man väl är på jobbet skulle man kunna säga.

I nästan hela mitt vuxna liv, förutom de senaste 4,5 åren, har jag jobbat inom vården. Jag har "gått" hela vägen från outbildat vårdbiträde inom äldreomsorgen, till undersköterska, vidare till sjuksköterska och slutligen vidareutbildade jag mig till anestesisjuksköterska. Ett fantastiskt roligt och utmanande jobb. Ett jobb som innehåller både precisionsarbete, allvar, liv och död, men också adrenalinkickar och glädje. Så mycket glädje i att få göra skillnad för människor i nöd. Tänk vilken ynnest att få vara den personen som många gånger är skillnaden mellan kaosartad svår smärta och total smärtfrihet. Eller att få vara den personen som ser till att den svårt sjuka patienten kan genomgå en lång och kanske komplicerad operation, helt utan medvetande, smärta eller otäcka minnen, med blodvolymen och blodtrycket i behåll ;-) Det ni, det är grejer det!

Jag gjorde min vidareutbildning när jag var 34 år. På den tiden hade jag inga huslån, åkte i en betald bil, och hade inte heller några barn att sörja för. Jag hade en sambo med fast jobb, som stod för våra största utgifter, så för oss fungerade det ok att jag levde på studielån under ett år. Alla har inte de förutsättningarna. Många får avstå vidareutbildning eftersom de helt enkelt inte har råd med den investeringen i sig själva, och arbetsgivaren här i Västmanland betalar inte för vidareutbildning till specialistsjuksköterska. Joho, ropar ni nu högt, det gör de ju visst det! 

Yes, du har helt rätt, det gör de ju visst... I VISSA FALL. 

Hur rättvist är det? Hur främjar det sammanhållningen i personalgruppen, och framför allt, hur attraktiv blir man som arbetsgivare när man gör så mot sin personal? 
- Du får, men du får inte! Pillutta dig liksom... 

Ja men, säger ni nu, man kan väl inte bara få och få hela tiden och världen är orättvis, hela tiden! Jo så är det förstås, men man bör åtminstone ha rätt till samma villkor och samma förutsättningar som sina arbetskamrater, när man faktiskt har samma arbetsgivare! 

Inför samma villkor för alla sjuksköterskor inom Landstinget Västmanland som vill vidareutbilda sig! Det tycker vi Kristdemokrater (i opposition) att man borde besluta om, men det tycker inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (styrande) som skjuter frågan på framtiden... 

"Nåväl", som jag brukar säga, "det blir väl någon råd med det också så småningom", som min mormor brukade säga. Fram tills dess fortsätter jag att jobba för rätten till samma villkor för sjuksköterskors vidareutbildning, och så betalar jag "mitt tionde till CSN", samtidigt som jag funderar på varför jag inte valde att bli intensivvårdssjuksköterska, då hade jag åtminstone inte haft några studieskulder idag... 

Kram kram 

Helena Köhl
Gästbloggare, egen företagare, sjuksköterska och politisk sekreterare för Kristdemokraterna i landstinget sedan 1 år tillbaka


måndag 15 februari 2016

Alltid redo för pling-plong-taxi och chokladtryffel

Vissa dagar innehåller mer variation än andra, kan man säga.
.
Ibland behöver en patient åka ambulans för att det är väldigt bråttom att komma till ett sjukhus och för att patienten behöver behandling under färden. Ibland behöver en patient åka ambulans för att  kunna övervakas av en sjuksköterska - då behövs egentligen inte utrustningen.
.
Landstingsalliansen tycker det är dumt att blockera de fullutrustade ambulansbilarna för trasporter av patienter som skulle kunna åka i ett enklare fordon. Idag fick vi en visning av hur en sådan bil skulle kunna se ut. Vi får se vad de röd-gröna tycker om vårt förslag...
.
På eftermiddagen var Kristdemokraterna på besök hos kostverksamheten i Västerås – de som lagar Sveriges bästa sjukhusmat. Det är imponerade att se hur de arbetat med alla detaljer för att varje dag till lunch och middag kunna leverera ett val av 20 olika rätter till patienterna i Västmanland och i Uppsala. Men en och annan välsmakande och kostnadsbesparande idé för framtiden fick vi ändå med oss, och ja chokladtryffel finns på menyn.
.
Min dag avslutades hos scouterna. Barnen skulle lära sig om demokrati och politik och jag kallades in för att de skulle få titta på och träffa en livs levande politiker. Superkul! Deras frågor handlade t ex om var kungen får sina pengar från, vem som blir statsminister om man röstar på mitt parti och om programmering kommer att dyka upp på skolschemat.
.
Jag hade förberett ett litet rollspel med majoritet och opposition. Vi beslutade om hur kakorna till fikat skulle fördelas. Majoritetens förslag vann – endast majoriteten fick kakor eftersom de inte fått någon mat på hela dagen. Oppositionen lämnade in en protest och trodde inte majoriteten skulle få sitta kvar efter valet…


/M

torsdag 11 februari 2016

Igår var jag hela oppositionen

Av olika anledningar var det till slut bara jag från oppositionen som kunde gå på Landstingsstyrelsens Arbetsutskott igår. Man kan säga att det var lite tomt på oppositionens del av det stora bordet. Bara jag och jag.

För några år sedan hade jag kanske tyckt det varit jobbigt i en sådan situation, men övning ger färdighet. Mycket att hålla reda på, men annars rätt kul att få ytterligare plats :)

Alltså, jag vet inte hur mycket information jag fick igår, men det handlade om allt från bemanningsläget i primärvården, till världsekonomi, busstrafik, barntandvård och IT system.

Det här är det absolut bästa jag vet i mitt jobb - att få befinna mig på ett möte där det finns möjlighet att göra skillnad för människor i vårt län. Ett möte med så mycket olika typer av kompetens där det går att ställa frågor om allt som rör landstingets verksamhet.

Det är en stor utmaning, att under ett sådant möte, plocka fram synpunkter jag fått från patienter och personal eller läst om någonstans, och jämföra det med vad som sägs under mötet. Det finns som bekant olika perspektiv på det mesta.

Min roll i opposition är att vara kritiskt, men gärna också konstruktiv. Sedan ska jag försöka framföra mina synpunkter och förslag vid något lämpligt tillfälle under mötet. Inte alla synpunkter utan det som passar i just det sammanhanget och vid den tidpunkten och det jag tror spelar störst roll.

Det är det här som är det riktigt svåra. En balansgång. Inte säga för mycket och inte för lite. Men det är på det viset jag kan påverka. Och det vet jag att jag gör. Det spelar roll för västmanlänningarna att det sitter en Kristdemokrat i Landstingsstyrelsen, eller som igår i arbetsutskottet.

Nästa vecka är det Landstingsfullmäktige. Där är vi tre stycken den här mandatperioden. Till nästa tänker jag att vi ska vara fler. Hör av dig när du bestämt dig för att haka på vårt lag!

Det blir kul – och svårt. Men du kanske kan klara det?!

/M


tisdag 9 februari 2016

Känn efter – när mår du som allra bäst?


I fredags var jag och dansade i Salaparken till Per-Håkans. När jag åkte hem nöjd och glad kände jag en stor tacksamhet till de som på ideell basis bokar orkestrar, står i garderoben, räknar pengar, hjälper banden, städar, kokar kaffe och säljer korv – allt för att såna som jag ska kunna ha en trevlig stund.
 
Har du någon gång reflekterat över vilka insatser som görs i din närhet utifrån människors vilja att göra en insats för någon annan människa? Det vi brukar kalla civilsamhälle. Det kan handla om tränaren i barnens fotbollslag, om väntjänsten som besöker ensamma i hemmet, om röda korset som står i sjukhusentrén, om patientföreningar som svarar på frågor och samlar information och inte minst om alla som hjälper till att göra livet lite mer drägligt för våra hemlösa och flyktingarna. Hur skulle vårt Sverige se ut utan allt detta? Hur skulle vi må då?
 
Kristdemokraterna pratar ofta och varmt om behovet av ett starkt civilsamhälle. Vi tror att människor mår bra av att hjälpa andra av fri vilja och ser civilsamhället som ett komplement till offentlig sektor.
 
Känn efter – när mår du som allra bäst? Är det inte när du gjort en insats för en annan människa och känner dig behövd - eller när du fått oväntad hjälp av någon som ville hjälpa dig av egen fri vilja? Så är det i alla fall för mig.
 
Avslutar med några bilder från danskvällen i Salaparken.
 

Kokt med bröd i pausen.

Kapellmästare Per-Håkan Helén


270 dansande till Per-Håkans


Tack till arrangörerna för att ni bär vårt kulturarv och sprider glädje!

/M

söndag 7 februari 2016

Ett hus ska byggas utav vad?


Vad ska man fundera på en söndagskväll om inte ett kommande sjukhusbygge…
Många sjukhusområden i Sverige byggdes under 60- och 70-talet, så även i Västmanland. Sedan dess har den medicinska utvecklingen gått i ett rasande tempo och därför kan många av de gamla husen inte längre användas.
T ex kräver operationssalarna idag högre takhöjd och mer plats för ventilation, vilket gör att våningsplanen i de gamla husen inte stämmer längre. Ja, jag vet, det känns som slöseri att riva hus och bygga nytt, men ibland är det faktiskt det enda rätta.
I Köping kommer ett nytt hus byggas och något annat rivas. I Sala ska det byggas nytt och även så i Västerås. Många byggen blir det de kommande 10 åren och det kommer kosta väldigt många kronor.
Det nya hus som ska byggas i Västerås kallas ”NOD”. Det ska innehålla framför allt operation och diagnostik, men bygget kommer påverka hela sjukhusområdet. Planering pågår för fullt och jag är en av några politiker som ingår i en ”strategisk fastighetsgrupp” för det kommande bygget i Västerås. Ett väldigt spännande uppdrag!
Det kommer antagligen bli det största och mest kostsamma hus jag någonsin är med och bygger. Vad det ska byggas av återstår att se.
P.S Hade tur att få hjälp av grannfrun med den första vårsådden - Jätteverbena.

/M

fredag 5 februari 2016

Nu kanske vi blir fler


Fredag igen. Inte dumt med lite helg. Funderar på att så de första fröerna. Vi får se.
I veckan presenterade arbetsförmedlingen prognoser för kommande bristyrken. Det kommer saknas mycket folk till vården framöver om vi inte lyckas få ungdomarna intresserade av vårdyrket – så kan man säga.
Det känns därför särskilt bra att Landstinget Västmanland satsar på nytt material för rekrytering och även nya kanaler. Ett nytt material som handlar om att visa upp ”riktiga människor”, dvs personer som är anställda av Landstinget Västmanland. Personer som är stolta över sitt yrke och sin arbetsplats.
Även om det finns stora utmaningar vad gäller arbetsmiljön så har vi verkligen en fin verksamhet  i Västmanland och många trivs med sitt jobb. Synd bara att inte det kommer fram lite oftare i media och olika diskussioner.




Igår var medarbetare från Landstinget Västmanland på Mälardalens Högskola för att värva nya kollegor. Väldigt bra om vi kan hitta lite nya sjuksköterskor!

Sen behöver vi jobba på att behålla sjuksköterskorna också och där tror jag det nya introduktionsåret kommer ha betydelse.

Hoppas ni får en fin helg!

/M

onsdag 3 februari 2016

Varför ser det ut som det gör?


Antalet dagar med sjukpenning i Västmanland under 2015 är 84% högre bland kvinnor än män. Konstigt? Nej, inte alls. Kvinnor arbetar i offentlig sektor och män i näringslivet inom teknik eller som egna företagare.
Vi vet att inom offentlig sektor är lönen generellt lägre. Dessutom finns där fler deltidstjänster. Kvinnor har sämre hälsa i länet vilket innebär fler sjukdagar. Därtill har de lägre inkomst och  avslutningsvis får de sedan mycket lägre pension än männen. Det här är vad jag önskar jämställdhetsdebatten skulle handla om, istället för att begränsa de antal dagar barnen får med sina föräldrar.
Det kan någon försöka inbilla mig att deltidstjänster och låga löner inom offentlig sektor har med föräldraledigheten att göra. Nej, det har med konkurrens och antal arbetsgivare att göra. Männen har av tradition haft fler arbetsgivare att välja mellan och dessutom finns starka traditioner av eget företagande inom dessa sektorer. Då åker lönerna upp. Det är det som nu är på gång inom vården sedan alliansregeringen införde vårdval och därmed fler arbetsgivare.
Jag har många gånger sagt, att som kvinna tycker jag det är bra att sjuksköterskorna nu har fler arbetsgivare att välja mellan – olika kommuner, privata vårdcentraler, bemanningsföretag mm, men som arbetsgivare gör det livet mycket svårare, men det får vi lösa på något vis.
Mitt mål är att kvinnor och män ska ha lika goda möjligheter att utveckla sin fulla potential, oavsett bransch de vill arbeta i och oavsett om de har barn eller ej. Ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter.
Så enkelt och så svårt är det.
Hoppas det gav er något att fundera på!
/M

måndag 1 februari 2016

Tips - måndagsmiddag lätt som en plätt!


En av varje veckas största utmaningar är väl ändå middagsmaten?! Det ska helst gå fort att laga, innehålla få ingredienser och det är en fördel om alla äter – för husfridens skull.
Det var länge sedan vi sänkte ambitionsnivån vad gäller vardagens middagar. Hellre att vi åstadkommer något på regelbundna tider, än att vi lyckas prova oss igenom världens alla smaker på en månad - lite så...
Det här är i alla fall en ny vardagsfavorit i familjen som alla äter (även jag som ledsnat på falukorv) och som går lätt som en plätt att laga till.

 
.


Knaperstekt falukorv med ugnsstekt potatis och vitlökscréme.
Skala och skiva potatis
Lägg på plåt med några klickar smör, salta
Stek i ugnen, 225 grader, 30-40 min, vänd efter halva tiden

.
Skiva falukorven tunt - stek på spisen

Blanda creme fraiche med pressad vitlök, salt och peppar

Servera med sallad!

Ha en fin vecka!

/M