tisdag 19 juli 2016

Klicka här om du nån gång hört ”Jag har ingenting att göra”

Ingenting att göra – det är grunden för att något nytt ska hända. Barn mår bra av att ha lite tråkigt ibland. Så har jag resonerat – men det finns en annan sida på myntet.

.
För några veckor sedan besökte jag ett flyktingboende och försökte sätta mig in i flyktingarnas situation. Något måste verkligen göras för att bryta tristessen på dessa anläggningar!
Barnen som bor där säger såklart lika ofta som andra barn ”Jag har ingenting att göra”. Med den skillnaden att där finns knappt leksaker, ingen lekpark att skicka ut dem till, ingen cykel och få ytor inomhus att springa runt på. Därtill finns det gott om vuxna – som inte heller har något annat göra än vänta.
Jag känner tacksamhet gentemot föreningar som Tillsammans Gör Vi Skillnad som gör vad de kan för att ordna aktiviteter där flyktingar och Västmanlänningar träffas. Men här krävs att vi gör mer. Transporter och logistik är en nyckelfråga.
Asylsökande försätts idag i en lång väntan på handläggning av sin asylansökan (6-12 månader) och en lång tid av ovisshet och passivitet som följd. Människors inneboende drivkraft och hopp om att bygga ett bättre liv och framtid riskerar att avta ju längre tiden går. 
Därför kändes det väldigt bra med de förslag Ebba Busch Thor presenterade under Almedalen som handlar om att bryta tristessen.
Människor kan och vill klara sig själva.
Tänk efter. Hur länge står du ut med att göra ingenting utan att knappt kunna ta dig hemifrån?
/M

söndag 10 juli 2016

Obs! Endast för den som gillar lakrits

 
 
 
 
Är du också en av dem som gillar saltlakrits?
 
Det är ju konstigt att man kan längta så efter saltlakrits så fort man åker utomlands. Under mitt Kanada-år letade jag i danska godisbutiker efter salt-lakrits men den var såklart inte lika god. På IKEA fanns choklad - men inte lakrits (det här är ju väldigt länge sedan...)
 
I alla fall kommer här recept på en mycket god sås baserad på turkisk peppar. Den kombineras med fördel med glass, maränger och bär. Men en annan favorit-komibnation är kladdkaka, grädde, hallon och den här såsen.
 
 
Salt-lakrits-sås
10 st hårda turkisk peppar
1 dl vatten
1 dl socker
1 tsk kakao
 
Smält den turkiska pepparen med vattnet på låg värme.
Blanda i socker och kakao. Låt koka upp.
Klart!
 
 
 
 
Berätta gärna vad du tyckte!
 
/M
 
 

fredag 8 juli 2016

En cyklel, två solnedgångar och han som tände glöden

Tänker jag ska försöka få till ett blogginlägg om Almedalen. Men allt verkar redan vara skrivet. Fast hur jag tyckte det var är fortfarande oskrivet.

Jag fick låna en cykel och det var bra. Helt klart enklaste och snabbaste sättet att ta sig in till Visby - ca 3 km i mitt fall. Fast det var en väldigt hård sadel... Så det var bara första cykelturen jag satt ner :)



Det fina med att bo en liten bit utanför Visby var cykelturen längs med havet. Två fantastiska kvällar med solnedgång och ett helt öppet hav. Obeskrivligt vackert. Hade jag inte velat vara utan.



Det viktigaste för mig med att åka till Almedalen var dels att se hur det är eftersom det var första gången, men också att inspireras och knyta nya kontakter. Och så klart att lyssna på Ebbas tal. Många goda råd fick och läste jag. De bästa från Eleonore. Tack för det!
 



Tvärs emot alla goda råd jag läst bokade jag inget på torsdagen och hittade ett mycket spännande seminarium om innovation och energi, men sen träffade jag honom...

Den som följer mig vet att jag känner lite extra för dyslexi och för kopplingen mellan skola, vård och föräldrar. Den här mannen arbetade med att få tillbaka hemmasittande ungdomar till skolan.

Att få träffa någon med ett sådant engagemang och som kommit en bit på väg för att vi ska kunna hjälpa dessa barn och föräldrar - sådant smittar - och sådant tänder min politiska glöd. Då vill jag göra något mer. Något lite till måste det gå att göra. Nu ska jag klura på vad - utifrån ett politiskt perspektiv.



Tror nog det blir fler resor till Almedalen.


/M

måndag 4 juli 2016

Det accepterar jag inte

Almedalen har nyss börjat och de olika organisationernas utspel och viktigaste frågor kommer hagla över oss under veckan. 3700 olika arrangemang.

Och ja, jag tänkte också åka dit i år. Och mingla. Och ta intryck. Men jag ska också se om någon kommer ge svar på den vårdfråga som jag känner mest för just nu och som verkar så svår att lösa: hyrläkarna.

Jag kan inte acceptera att en människa i sitt sköraste tillstånd som vänder sig till psykiatrin får lov att berätta sin innersta hemlighet gång på gång för nya läkare. Eller att en gammal människa som ofta besöker sin vårdcentral ska få olika råd och mediciner varje gång. Det ska inte vara så.

Men vems är ansvaret? Hur kunde det bli så här? Har staten utbildat för få allmänläkare och psykiatriker? Är landstinget en dålig arbetsgivare? Är de mindre kommunerna inte tillräckligt attraktiva att bo och arbeta i? Eller är det inte tillräckligt hög status bland läkarkåren att vara fast anställd på en vårdcentral?

Oavsett vems "felet" är så kommer vi inte längre med en bättre vård inom psykiatrin och primärvården om vi inte har fast anställda läkare.

Ett problem är en förutsättning för att någon ska kunna presentera en smart lösning och göra ett utspel. Men just det här problemet verkar ingen vilja lösa. Trots att det är den fråga patienter och personal pratar mest om. Och jag kan heller inte hela svaret.

Men snart kommer någon med ett förslag till lösning. Så är det alltid. Frågan är vem?

/M

fredag 1 juli 2016

Vill helst inte vara en liten lort



Om man ska nå ett annat resultat måste man göra på ett annat sätt.
Jag är kristdemokrat. Jag vill att det ska gå bättre för oss i nästa val. Inte för min skull. Inte för partiets skull utan för att jag tror det skulle vara bra för människorna som bor i Västmanland och Sverige.
Göra på ett annat sätt. Det har vi väl i partiet alltid försökt med? Och sen i efterhand konstaterat att just den nya grejen kanske inte var så framgångsrik. Och ibland gör vi saker bra också. Faktiskt. Vad är det vi behöver göra på ett annat sätt då?
Astrid Lindgren sa: Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Åååh, hon är så jobbig den där Astrid. Hon är så mitt i prick.
Göra saker man inte vågar. Gå utanför bekvämlighetszonen. Chansa lite. Våga hoppa. Måste man verkligen det också???
Ja, så är det nog. Människor har förutfattade meningar om oss som parti. Tyvärr sitter det hårt. För att ändra på människors uppfattning om oss behöver vi röra oss bland människor vi normalt inte träffar på. Göra lite oväntade saker. Befinna oss i oväntade sammanhang. Men självklart med samma gamla goda värderingar som gällt i flera tusen år.
Ibland orkar jag inte vara annat än en liten lort – men ibland gör jag saker jag inte vågar. Idag t ex. Och nästa vecka. Vad? Det berättar jag en annan gång. Kanske.
Ha en skön helg!
/M