fredag 23 februari 2018

Och så detta eviga tjat om opinionsläget


Vem är det som ska sätta bilden av Kristdemokraterna så människor kan göra sitt val egentligen?


Kristdemokraterna finns för den svaga, bräckliga människan. Så är det. Kristdemokraterna finns för att försvara familjen. För att hålla ihop samhället med goda värderingar. För att se till helhet och ett gott förvaltarskap. För att var och en av oss ska ta hand om vår nästa efter bästa förmåga. För att var och en också kan ta ansvar och för att vi ska kunna få samhällets hjälp de stunder i livet vi behöver det.



Nu är jag så evinnerligt trött på tjatet om opinionsläget.





Kristdemokraterna har spelat roll under många år och på många håll i Sverige - just för den svaga bräckliga människan och för att försvara familjen och att samhället behöver goda värderingar för att hålla ihop.


Många har glömt de mycket dåliga siffror Centerpartiet och Annie Lööf hade efter valet 2014, men så var det faktiskt. Har de helt bytt ideologi och politisk inriktning? Och gått till höger eller vänster eller mittemellan? Nja, de centerpartister jag känner på lokal nivå strävar allt på i de frågor de fortsatt tycker är viktiga. Men de har nu en mer känd partiledare.


De allra flesta i Sverige har en kristdemokratisk livsstil. Man vill klara sig själv så långt det är möjligt. Man tycker det är viktigt med respekt mellan människor, att sköta sitt arbete och att visa hänsyn. Det är självklart att den som är svag och har det svårt ska kunna lita på samhällets och sin omgivnings stöd och lika självklart är att familjen kommer mycket högt upp på prioriteringslistan.


Kanske det enda som går emot vår ideologi är synen på slöseri och slit och släng med grejer. En kristdemokrat tycker det är viktigt med förvaltarskap så miljö, människor och pengar fungerar även för nästa generation.


Kristdemokratin har en plats nu och kommer fortsatt ha en plats i svensk politik liksom i resten av världen.






Den som funderar på en bortkastad röst borde i så fall titta lite närmare på Sverigedemokraterna. Jag är helt övertygad om att det är det parti som haft flest tomma stolar = tysta politiker sammantaget alla fullmäktige de valdes in till vid förra valet.


Så lägg din röst på Kristdemokraterna i höst. Det tänker jag och många med mig göra. Alldeles oavsett alla opinionsundersökningar hit och dit.




/M

torsdag 22 februari 2018

Till de 357 som kryssade mig

Hej, vid valet för knappt fyra år sedan kryssade du mitt namn på valsedeln till Västmanlands landstingsfullmäktige. Den blå lappen. Totalt var ni 357 stycken som gjorde det. Tack!


Den här mandatperioden har KD - Kristdemokraterna varit det minsta partiet sett till antalet mandat. Men det var faktiskt fler som röstade på KD 2014 jämfört med 2010.


Du kan känna dig helt trygg med att din röst och ditt kryss har spelat roll. För när det gäller påverkan på vården och vårt Västmanland så har vi, anser jag, inte varit minst.


På Kristdemokraternas valkampanj 2014 stod det:

"Nu är det personalens tur!"


Det har jag sagt många gånger sedan dess. Vi har varit mycket pådrivande när det gäller att minska beroendet av hyrläkare, framför allt inom psykiatrin.


Sedan har jag stoppat ett knasigt förslag om att flytta personalens utbildningslokaler och jag har visat på konsekvenserna av att vi har alldeles för få utbildade sjuksköterskor och undersköterskor inriktade på barnsjukvård samt lagt förslag på nya utbildningar för de yrkeskategorierna. För att ta några exempel.


Förutom personalfrågorna så har vi engagerat oss mycket i psykisk ohälsa bland unga samt något helt annat - småföretagandet i Västmanland.
Här en länk till SVT om psykisk ohälsa.


Det blir mycket jag - eftersom jag är den enda från KD i Regionstyrelsen där de flesta av besluten tas. Men vi är en grupp på ca 10 personer från KD som har uppdrag inom landstinget. Jag tror att KD efter valet kommer att vara fler.


Du ska i alla fall veta att även om Kristdemokraterna just nu har få personer i fullmäktige (3 st av 77) så har Kristdemokraterna en stark röst.




Det innebär en röst som vakar över att de svagastes röst (behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad), att familjen och nära anhöriga är viktiga pusselbitar i vården (vi behöver människor runt oss för att må bra), att ständigt se till helhet och inte bara detaljer (eftersom allt hänger  ihop och ingen är perfekt).


Det är snart dags för val igen. Jag är väl medveten om att opinionssiffrorna inte ser så bra ut just nu, men jag vill att du ska vara helt säker på att en röst på mig och kristdemokraterna faktiskt är en röst som hörs och gör skillnad.


Och vi tänker fortsätta göra skillnad.



/M

söndag 18 februari 2018

Har jag en sida som är bättre än den andra tro?

Jo, det var dags att ta lite nya bilder. Har använt slut på de andra kan man säga plus att jag bytt glasögon.

Det blev någon timme inne och ute tillsammans med Simon. Inte lätt för honom med en kräsen modell som dessutom tycker det är obekvämt att bli fotograferad...

Observera att nedan bild har stjärnfotografen Malin tagit.
En av mina favoriter. Kanske för att jag känner så mycket för det huset och alla människor som finns där inne och allt viktigt som händer där. Lite bekymrad över utvecklingen är jag som du ser. Platsen är alltså Huvudentrén, Västerås Sjukhus.

Här på en annan plats som ger mig mycket energi - korridoren jag delar med mina allianskollegor. Bäst att passa på att föreviga den. Tanken är ju att vi ska flytta en trappa ner efter valet - där majoriteten håller hus :)
Vi provade om jag hade en bättre eller sämre sida, och det hade jag, men minns inte vilken...

Ja ibland ska man prata om allvarliga saker, då är det bra att se allvarlig ut. Simon tyckte jag spände blicken lite väl mycket i fotografen emellanåt. Men ibland behövs beslutsamhet och tydlighet - det finns i mig också, även om jag oftast har ett leende på läpparna.




Sen finns det så klart några där jag ser glad ut också.


Får vi godkänt, Simon och jag?


/M







fredag 16 februari 2018

men du är ju en kändis

Igår blev en dag utöver det vanliga.

Tur det, för det var nog max vad jag kan klara av på en dag.

Inledde morgonen med att lägga lite extra engagemang vid att se bra ut, eftersom fotografering stod på schemat.

Håret ville typiskt nog inte som jag, så det blev att börja om från scratch. Sedan beslutsångest över vilka kläder som skulle packas med. Det är inte bara en som är med och tycker om det här med klädval nu för tiden, är nog uppe i bortåt 10 personer eller så.

Väl framme på jobbet, glömde jag naturligtvis telefonen i bilen, men några extra steg är bra motion och därmed bra för den psykiska hälsan.

Fotograferingen med Simon var kul. Inväntar spänt de nya bilderna. Här en av de få jag hittills fått se.



Sen var det dags för sista förberedelser inför eftermiddagens tal på seniorernas årsmöte, innan ett kort besök i hemmet för snabblunch (extra extra knaperstekt falukorv från dagen innan). Lite ny hårpiff eftersom det inte skulle hinnas med till nästa evenemang.






Det bjöds på superhärlig stämning och gott fika hos seniorerna. Jag fick berätta om vilka frågor som är aktuella - inte minst bygge av ett nytt sjukhus. Självklart pratade vi också frågor som är viktiga när man blir äldre.







Sedan hem igen för snabbt ombyte för att vara med på fest med anledning av att Västerås Science Park firade 20 år. Ett evenemang även maken var anmäld till. Kul att kunna göra saker tillsammans.





Massor med entreprenörskap och företagande hela kvällen.

Bordplacering var det. Det stod nummer 17 på lappen jag fick. Visade sig vara det bästa och trevligaste bordet så klart.

När jag hittat min plats, bland nästan okända människor, tittade en av dem på mig och sa:

"Men du är ju en kändis"

Eftersom det är ett av mina mål att bli mer känd i det här länet - ja det är en förutsättning för fler röster i höstens val - så vad det roligt att höra.

Men annars är jag fortfarande bara Malin.

Som sagt, en intensiv men bra dag.

Tack för att du lyssnat :)


/M

onsdag 14 februari 2018

Ett smidigare sätt att arrangera blommorna vackert

Fyndade en ny vas på julrean - äntligen fick jag anledning och pröva den.

Den har liksom ett lock där man sätter ner blommorna, istället för oasis. En sådan grön svamp som man lägger i botten av en vas. En enklare variant om man inte är så haj på sånt här med att arrangera blommor helt enkelt.




Det svåraste var att hitta rätt längd på stjälkarna. Det var lite svårt att först sätta ner stjälken och komma fram till hur mycket som skulle kapas. Klurade snabbt ut att om man drog fram vasen till kanten på bänkskivan så såg jag lätt hur lång respektive stjälk skulle vara.

För att vara första försöket känner jag mig nöjd.



Fina färger på blommorna en sådan kärleksfull dag.

P.S Skicka gärna iväg ett extra leende en dag som denna. Man vet aldrig vem som bäst behöver det. Fler än man tror känner sig ensamma.




/M

söndag 11 februari 2018

Får man skratta så mycket på ett studiebesök

Det blev ett både roligt och informativt besök förra veckan hos Region Västmanlands kommunikations-avdelning. Särskilt den avslutande fotograferingen :)

Här tillsammans med Elin Bronzén och Jonas Wallin.






På kommunikation finns de personer som jobbar med att informera personal, invånare och media om en massa olika saker. Det kan handla om hur en kallelse till patienterna ska se ut, eller att just nu fungerar inte personalens mail-system, eller rekryteringsannonser till sjuksköterskor.





Vad gäller konceptet för rekrytering har det gjorts en rejäl uppryckning de senaste åren, så pass att de t om fått pris (Årets Megafon) för att vara bäst i Sverige. Det är Region Västmanlands personal som agerar fotomodeller och stolta får berätta om sitt arbete.

"Det vinnande förslaget har trots samma budgetramar visat effekten av god kommunikation. Genom att stärka sitt varumärke och skapa stolthet bland medarbetarna har de bevisat att deras kommunikation är avgörande för organisationens framgång. Förslaget är ett föredöme för Sveriges offentliga kommunikatörer."

Supersmart!






Och ja, det är trevligt folk som jobbar där. Det är liksom en grundförutsättning när man jobbar med kommunikation. Annars blir det nog inte mycket sagt...



Det är många intryck efter ett studiebesök.

Kanske det mest bestående vid det här besöket att framgångsrik kommunikation handlar om att vara lyhörd och att prioritera och hålla en linje. Och just det där med att prioritera och hålla sig till en linje - det vet jag är svårt i en kunskapsintensiv organisation.

För där är det väldigt många personer som vet hur saker och ting borde vara. Och så lägger man till politiker till det...

En annan insikt att vi som politiker lätt "glömmer bort" att de saker som beslutas om också ska informeras om annars blir det bortkastade pengar.

Spännande timmar. Som alltså både innehöll allvar och skratt.

Eventuellt lyckades jag också snappa upp något tips jag kan ha nytta av.

Gissa vad?!

/M









Den mammans tårar gick ingen obemärkt förbi




SVT har nu en serie som handlar om ungas kraftigt försämrade psykiska ohälsa. Jag intervjuades om detta redan innan jul. Inslaget sändes förra veckan.




I tisdags var Ebba och debatterade köerna till BUP med socialministern på Aktuellt. I samma program visades ett inslag med en mamma som berättade om de år de väntat på att få hjälp till sitt barn. Efter fem år väntar de fortfarande.


Jag tror alla kände mammans frustration och tårar. Fruktansvärt att inte kunna göra mer för sitt barn än svara att vi får vänta.


Jag vet att det sker en medicinsk prioritering så att de som behöver omedelbar hjälp också får det. Men vi har en lag i Sverige som säger att när man väntat i tre månader ska man bli erbjuden vård hos en annan vårdgivare. Den rutinen fungerar dåligt.


Jag tror det finns flertalet föräldrar som hellre åker några mil än väntar i fem år. Fem år, hur många mornar är det att klä på ett barn som inte vill gå till skolan?


Ont i hjärtat gör det - och jag är övertygad om att många som såg inslaget kände samma sak.

/M

söndag 4 februari 2018

Utan droppar inget hav

Det var lite varmare förra helgen. Då hittade jag den här droppen.






En droppe. Vad kan en sådan betyda för världen?
.
Jag är väl inte ensam om att känna mig som en droppe i havet emellanåt och fundera  på vad jag egentligen håller på med. Och varför.
.
Men let me tell you someting! Utan alla droppar blir det typ ingenting. Och tråkigt blir det också.
.
Så det är bara att droppa på.
.
En endaste liten droppe kan bli en ganska stor fläck som typ aldrig går bort. Och i det här sammanhanget är ordet "fläck" något positivt.
.
Nu kör vi en vecka till!
.
KRAM

/M