måndag 27 mars 2017

Va sjutton håller jag på med det här för?

Ja varför håller jag på? Så har jag tänkt massor med gånger senaste året. Nån mer som känner så ibland?

Vissa veckor har jag jobbat dygnet runt. Kanske inte med kroppen men definitivt med knoppen. Opinionssiffrorna har inte sett bra ut - även om vi jobbat hårt, haft framgångar i media och lämnat uppskattade förslag.
 
Jag har blivit skälld på i fullmäktige och andra offentliga sammanhang och jag har drivor med gula lappar på saker som är ogjorda.
 
Vilken normal människa utsätter sig för sånt. Varför, varför, varför?

Men så kommer det ett mail, sprudlande av glädje från någon på BVC, över att äntligen ska hembesök införas då barnen är 8 månader. Det är inte viktigt för BVC utan för att alla barn ska kunna få så bra start som möjligt i livet. Och det efter att Kristdemokraterna lyft frågan i radio och fullmäktige.

Och så träffar jag Clownetterna i matsalen. Helt fascinerade berättar dom om att de lyssnat på mig i fullmäktige. Någon lyssnade på oss och förde Clownetternas talan i fullmäktige och nu har vi fått ett papper som säger att vi får vara kvar flera år istället för ett år i taget. Vi höll på ramla av stolen.

Eller när jag fick svart på vitt att vuxna personer med dyslexi äntligen ska få stöd och hjälpmedel. En fråga som jag pratat om i flera år i alla möjliga sammanhang.

Då kan jag inte tänka mig något bättre och mer värdefullt att göra just nu. Även om det är svårt.
För det är riktigt riktigt svårt det här uppdraget.
 
Men också roligt.
 


/M

söndag 26 mars 2017

Därför var Tunnelloppet en milstolpe - är så stolt!


 
 
 
I helgen var det så dags för Tunnelloppet i Stockholm. 7,6 km varav 6 km i den nybyggda Citytunneln.
 
Senast jag var med i ett spring-lopp var Vårruset för 17 år sen. Den historien ska jag berätta en annan gång.
 
Tre mål hade jag satt upp för loppet. Förutom att det varit motiverande att ha något att se fram emot då jag stått på löpbandet.
 
1. Ha roligt
2. Inte gå
3. Under 50 min
 
Jag klarade 2 av 3.
 
Nu hör det till saken att jag typ aldrig har tävlat - utom i politik. Eftersom jag inte direkt är någon vinnarskalle har det spelat mindre roll om jag vunnit eller förlorat i kortspel eller pilkastning. Men den här gången hade jag bestämt att verkligen försöka klara mina mål. Inte ge upp.
 
Tur jag inte visste vilka backar som väntade. Fy sjutton va jobbigt det var. Men jag gick inte!
 
Vid starten samlades jackor in till Stockholms stadsmission. Lämnade min kära ljusa dunjacka.
 
 
Arg blev jag också. På Benjamin Wahlgren. Mitt i en av de värsta backarna log han från en storbildskärm och sa att "nu är du uppe för backen" samtidigt som man såg hur långt det fortfarande var kvar. Grrrr.
 
inte kul, det här är inte kul, varför gör jag det här, inte kul... Jo då, kämpa på, väl i mål kommer du vilja göra om det. Och mycket riktigt, jag vill göra om det. Kanske blir det Blodomloppet i augusti.
 
Tiden då. Näpp, där gick jag bet. Det blev 56.19. Men jag klarade 2 av 3. Och jag är grymt nöjd över att jag inte gav upp och började gå.
 
Jag vann!
 

/M

fredag 24 mars 2017

Ny hårfärg och vårsol - let the spring begin



- Vad har du tänkt?
- Jag vet inte riktigt. Kan du föreslå?

Det slutade med något som heter "balayage". Jättemodernt och nytt :)

Det är mörkt upp mot hårfästet - samma färg som jag redan har. Sen ljusare ut mot topparna. Praktiskt för då syns inte utväxten. Det är med praktiskt det gillar jag.

Färgen penslades på, på frihand. Som att måla på en tavla. Det hade jag inte varit med om förut. Det ingick också hårbottenmassage. Helt underbart. Så underbart att det kom en tår faktiskt. Tror inte det märktes.


 



 
Känner mig nöjd och uppfräschad. Och så dagens sol och värme till det. Inte dumt alls!

Och imorgon bär det av till Tunnelloppet. Ska bli superkul!


/M

onsdag 22 mars 2017

Till Sven Erik

 
 
 



Hej Sven Erik

Jag kände för att skriva ett brev. Jag är en sån som bär på ord och tankar, typ som en bibliotikarie i livets bibliotek :)

Det vet inte du, men jag tillhör den skara människor som älskar att vara ute och dansa till dansbandsmusik. Många många många, jättemånga gånger, har jag svävat runt till musik av dig och Sven-Ingvars.

Ni liksom Vikingarna, Sten o Stanley, Lasse Stefanz och några till har spelat stor roll för att vi fortfarande har danser att åka på. Ni som fortsatte spela under 70-talet när dansband inte var värt något alls.

Jo, jag vet Sven-Ingvars är mer ett rockband än ett dansband, men ni har stått med benen i båda musikfacken. Och säg inte det till nån, men jag gillar de moderna och rockigare banden bäst.

Det är svårt att välja en favorit bland alla låtarna, men jag landar nog till slut i Byns Enda Blondin.

Som dotter till en postis (visserligen postkassörska men ändå) så liksom känns den låten lite extra. Skivan måste ha kommit ut på våren, för mamma fick den när hon fyllde år.

Skivan hamnade i bilen - och det var samtidigt som jag körde många mil mellan Uppsala och Karlskoga. Man kan säga att jag lärde mig flera av sångtexterna utantill...

Jag vill att du ska veta att det första och starkaste som dök upp hos mig imorse var tacksamhet.

Tack för alla mil på vägarna, för alla instrument du packat upp och ner, för uthållighet, för minnen och för att du åt oss förvaltat och utvecklat ett stycke svensk kultur och historia.

Tack Sven Erik, du har gjort "Sommar'n i Sverige" lite bättre.
 


/M


måndag 20 mars 2017

Nä det bidde ingen krokodilskinnsväska

En gång för länge sedan var vi till London. Det var straxt efter nyår. Vi letade reda på Harrods. För dit måste man ju. Särskilt viktigt när det är julrea...





Där gick vi och strosade runt. Jag gick en stund själv också har jag för mig. Sen kom vi till avdelningen för handväskor.

Jag sa: Det var värst vad utsålt det var här. Knappt en enda väska kvar.
Maken: Det är nog inte utsålt. Brukar nog inte vara så mycket grejer på den här avdelningen. Kolla prislappen på väskan i den låsta montern; 3.500 pund.

Vi gjorde som många andra. Köpte något litet så vi fick med oss en påse i alla fall.

För en vecka sedan då maken återkom från en London-resa, hade han med sig en souvenir från den första resan, kan man säga.






Fin va!


/M



lördag 18 mars 2017

Mormor - en enkel tulipan på din bemärkelsedag


 

Mitt under brinnande krig, 19 mars för 105 år sedan, föddes min momor Herta. Utanför Tierp i norra Uppland. Som ett barn av åtta.

Mormor var tvilling. Hon och moster Margit var mycket lätta att ta fel på. Även morfar tog fel på dem vid ett tillfälle då mormor och han nyss blivit ett par. En berättelse vi hört många gånger.

Ofta känner jag mig bortskämd när jag tänker på hur mormor hade det. 6 barn fick hon och morfar, varav två tvillingpar. Ingen tvättmaskin. Istället tvätta i en kall bäck.  Bordgård. Mat som skulle lagas flera gånger om dagen till många personer. Ingen diskmaskin. Inte vet jag vilket år de fick kylskåp och frys, men jag vet att de var tidiga i byn med det i alla fall.

Straxt efter vi fick vårt andra barn besökte jag mormors grav i Tierp tillsammans med mamma. Vi träffade en grannfru till mormor och morfar. Jag sa jag förstår inte  hur ni hann med allt.
Hon svarade - men då var det inte så mycket annat vi skulle hinna med som ni gör nu. Vi hade ingen mobiltelefon, dator, en massa tv kanaler och aktiviteter att åka på.
 
Värt att fundera på.

Mormor var noga med att hålla ihop familjen. Mormor var mycket duktig på att väva och spinna. Hon lagade mat, odlade, plockade ihop vackra blombuketter, höll ordning på hushållet och släkten. Hon diskuterade och förde respekt med sig.



 
 
Mormor hade kanske inte tänkt ut någon filosofi kring vad hon ville att hennes barnbarn skulle bära med sig, men så här har jag tolkat henne;
 
Jag ska säga vad jag tycker.  Var stolt över den jag är - även om jag väljer vägar som de flesta kvinnor före mig valt. Gör något för mig själv - bli bra på något. Var rädd om familj och medmänniskor liksom djur och natur. Sträva på. Skratta.

Och laga bra mat. 
 
Kram mormor.
 
 
/M



tisdag 14 mars 2017

Så var det det där med frisyr och smycken!?!?

 


På torsdag är det dags för årets fest i Västerås - Guldstänk. Priser ska delas ut till företag och organisationer i olika kategorier. Jag ska få följa med maken. Vi var förra året också. Superkul, och är det Guldstänk och festligt ska klädseln vara därefter.

Mörk kostym står det på inbjudan.

Har ordnat med en mörkt cerise klänning, svarta skor o väska. Återstår det där med frisyr och smycken.

Får väl försöka vara lite modern och kolla lite filmer på Youtube hur man bäst fixar en festlig hästsvans eller slarvig svinrygg. Tips någon?

Bara två dagar kvar :)
 


/M