tisdag 21 februari 2017

Och så plötsligt en positiv signal. Hurra!


 
 
Ni vet att jag är engagerad i att stärka barnsjukvården. Ett av bekymren är att det är brist på barnsjuksköterskor med tillräckligt lång erfarenhet av vård av sjuka barn. 
 
I Västmanland börjar det bli så kritiskt att barnakuten kan komma behöva stängas vissa delar av dygnet eller att så många vårdplatser stängs att barn (de äldsta) får vårdas på vuxenavdelning.
 
Det är inte bara i Västmanland det är svårt att hitta rätt kompetens. För några veckor sedan hörde vi att barn skickas utomlands för vård - just för att det saknas erfarna barnsjuksköterskor.
 
Det är svårt att skaffa sig tillräckligt med kunskap på annat sätt än via arbetslivserfarenhet idag. Det är också svårt att behålla sjuksköterskor länge på samma klinik. Men det med karriärvägar, lön och arbetsmiljö spar jag till ett annat blogginlägg.
 
När jag frågat personal inom barnsjukvården och lyssnat runt lite i landet har synpunkten varit att kursutbudet på universitet/ högskola skulle behöva göras om eller kompletteras så det går att studera inom området "sjuka barn". Det skulle vara ett snabbare sätt för sjuksköterskor att få den kompetens som krävs och som barnsjukvården behöver.
 
Jag har därför ställt en fråga till de rödgröna om de kan tänka sig att ta en diskussion med Mälardalens Högskola (MDH) om detta. Och gissa vad?! Ansvarigt regionråd svarar att de/ hon ser positivt på detta och kan tänka sig att arbeta vidare med frågan. Hurra!
 
Ibland är jag arg. Ibland less och trött på allt. Men så kommer små glädjestunder då jag känner att mitt och min grupps arbete faktiskt kan göra skillnad.
 
Då känns det rätt bra faktiskt.
 
Eller väldigt bra till och med.



/M

söndag 19 februari 2017

Det blir inte bättre för det priset


 


Har ägnat helgen åt att spackla, slipa och sätta upp fiberväv.
 
Jag tycker mycket om måleri-arbete. Är nog ett yrke jag kunnat tänka mig. Ja, slipandet är kanske inte superroligt. Men hänga tapeter och måla det är kul.
 
Nu har jag ju inte gått någon måleriskola, så det blir en hel del improvisation. Men det blir något i alla fall.
 
Mitt bästa tips är att se till att ha en vass kniv och något hårt att skära mot. Exempelvis en bred spackelspade. Inget är mer irriterande än att stå högt upp på en stege och försöka skära till en kant som bara knölar ihop sig. Been there, done that...
 
Det är mycket kvar innan det blir klart. Mer spackel i taket, lister, golv... Men sen blir det i alla fall en plats för arbete och spel. Återkommer kanske med fler bilder då vi kommit lite längre.
 
Imorgon blir det tillbaka till arbete med huvud istället för kroppen.
 
Omväxling förnöjer.
 
 
/M

torsdag 16 februari 2017

Meditation för två


Var på dans och såg en t-shirt med trycket "meditation för två".

Precis. Det är därför jag gillar dansen. Allt annat försvinner en liten stund och man bara svävar iväg i takt till musiken.

Det här äldre paret är på väg in mot just det. Söta va?


/M









tisdag 14 februari 2017

Hållbarhet + innovation + E18 = elväg genom Västmanland så klart

 
 
 
Äntligen. Snart ska äntligen den sista sträckan av E18 mellan Västerås och Örebro byggas om till 4-filig motorväg. En hårt trafikerad väg som har stor betydelse för regionens utveckling.

Då gäller det att passa på tycker jag. Passa på att använda den expertis som finns i såväl Västmanland som Örebro inom energi, innovation, automation och logistik. Passa på att samtidigt utveckla motorvägen för att kunna skapa ett hållbart transportsystem för framtiden. Passa på att planera för en el-väg då bygget ändå ska göras.

För någon vecka sedan såg vi bilder på Angela Merkel då hon var på besök i Sverige. I samband med besöket tecknades ett avtal mellan Sverige och Tyskland för att utveckla el-vägar.

Därför - just nu öppnar sig ett fönster för att utveckla el-vägar och ett hållbart transportsystem i samband med ett motorvägsbygge som redan är i planeringsstadiet - dessutom i ett strategiskt riktigt geografiskt område. En möjlighet att kombinera regional utveckling med hållbar utveckling för Sverige och världen.

Tillsammans med några partikollegor föreslår jag att Kristdemokraterna ska jobba för att motorvägsbygget genom Västmanland ska vara en del i det nationella arbetet för att utveckla el-vägar, för Sverige, för Europa och för miljön.

Vad tror du det här skulle kunna betyda för Västmanland? Hjälp mig - vilka fler argument finns det för och emot?

Hör av dig och kommentera gärna!



/M

 

måndag 13 februari 2017

En hård och obekväm korsett blev min vän i tre år

Ni vet att skolläkaren kollar alla barns ryggar.
Läkaren höll väl koll på min rygg några år, men i årskurs sex blev jag skickad vidare till specialistläkare och olika röntgenundersökningar.
Jag har skolios - krokig ryggrad. Min ryggrad hade då fått för stora krökar, vilket kan orsaka t ex puckelrygg.
Som jag minns det ringde läkaren hem till oss en varm sen eftermiddag i början av sommarlovet, när jag snart skulle fylla 13 år. Mamma berättade att jag skulle få korsett som skulle hålla emot ryggraden och förhindra att den kröktes ytterligare. Korsetten skulle spännas hårt och vara på dygnet runt till jag slutat växa.
Det var väl ingen stor och allvarlig sak egentligen, men det är klart att det inte kändes så roligt att börja högstadiet och förstå att jag skulle vara lite annorlunda. Att jag inte skulle kunna ha de kläder jag ville och att det skulle bli en hel del frågor när jag var ut och dansade -  som jag redan då börjat med.
Vanligaste kommentaren var nog: "Har du en bok på magen?"
För att göra en korsett som passar gipsades överkroppen för att göra en gjutform. Korsetten spändes med band i ryggen. Jag fick ta av den när jag tränade, men inte mer än en timme per dygn.
Första natten spenderades på sjukhus. Det var väl antagligen för att den inte skulle tas av. Ont gjorde det. Överallt. Många tårar blev det.
Men korsetten blev min vän. Så småningom kändes det konstigt att vara utan. Fast den luktade illa. Men lukten kändes som tur var bara när jag tog av korsetten.
Ryggraden rätades ut skapligt bra och i vilket fall blev det inte sämre, vilket var det viktigaste. Jag fick sluta med korsetten innan det blev dags för gymnasiet.
De stora utmaningarna kommer nog nu, lite senare i livet. Nu gäller det att träna ryggmusklerna.
Det blir lätt nackspärr och stelt kan man säga.
Jag är tacksam för att få leva i ett land där skolios kan hjälpas i tid. Hade jag levt i ett annat land eller för den delen i en annan tid kanske jag istället fått puckelrugg.
Som ringaren i Notre Dame.
/M

fredag 10 februari 2017

Innan mello-middag som passar alla (om du ledsnat på tacos)



Även om tacos är gott, så kan man ju ledsna på det. Samtidigt är det praktiskt med buffé där alla tar det man kan äta och tycker om
Ett alternativ är då pasta med tillbehör.
Vi kokar färsk tagliatelle och gör becamelsås (vit sås). En tomatsås kan också funka för den som gillar det. Sedan en god sallad. Och till det lite olika kalla tillbehör.
Räkor
Salami
Riven parmesanost
Lufttorkad skinka
Oliver
Rökt lax
Balsamvinäger
Vad man känner för och har hemma helt enkelt.
Gott och lättlagat.
Det är en bra kombo tycker jag!


/M


Känner mig som matadoren: Sätt igång - Gör nånting!



Ja, jag vet. Jag är den otåliga sorten. Och ibland står jag knappt uuuuut med att saker och ting ska ta så lång tiiiid.
Det kan finnas anledningar till att vänta. Som att se saker och ting i ett större sammanhang, eller pengar för all del, och jag har faktiskt tränat upp mig. Jag kan vänta, men inte hur länge som helst, och inte om det får allvarliga konsekvenser.
För drygt två år sedan larmade personalen på barnkliniken om att kompetensen försvann ut genom dörren då en efter en av de erfarna sjuk- och undersköterskorna valde att gå till andra arbetsplatser.
Det berodde på lön, på att jobba helg och natt, på arbetsbörda men också för att de utbildningar som finns inom barnsjukvård snarare är anpassade till förebyggande hälsovård (t ex BVC) än arbetet på ett sjukhus. Några gick också i pension.
Två år senare är läget på Barnkliniken om möjligt ännu sämre!? Trots att det  gjordes en lönesatsning efter det att jag och oppositionen förra gången påpekade att vi faktiskt vill att barnen ska kunna få plats på sjukhuset i Västerås, och kunna få vårdas på en barnavdelning och inte bland vuxna, och att barnakuten ska vara öppen dygnet runt.
Det är inga små frågor det handlar om - även om patienterna många gånger är små.
Ja, barnklinikerna i hela landet står med liknande utmaningar, men...
Efter ett kort besök med personalen så visar det sig att det finns saker att göra lokalt i Västmanland. I synnerhet under en 2-årsperiod.
Men vilka politiska initiativ har tagits här i Västmanland på området barnsjukvård av de rödgröna? I princip ingenting.

Det där har jag så svårt att förstå. Om jag har valt att ta makten. Och har möjlighet att påverka. Då skulle jag ta chansen. Och jo jag veeet, politiker ska inte lägga sig i överallt, och det går inte att göra allt samtidigt. Men nånting på två år i allafall.
Känner mig allt oftare som matadoren i Tjuren Ferdinand. Sätt igång! Gör nånting!
Och jo, jag och Kristdemokraterna har förslag på området barnsjukvård som kommer presenteras under våren. Till en början i en debattartikel som jag skickade till länets tidningar igår.

Puh, skönt att få ur sig lite tankar.
Snart fredagsmys. Ska nog lägga mig i korkeks-soffan och lukta på blommorna en stund. Men längtar redan till måndag.

/M