torsdag 6 oktober 2016

Ronja 15 år: Sluta fråga om min sjukdom - orkar inte svara!


 
 




Jag heter Ronja Granholm och är en snart 15 årig tjej som lever varje sekund i mitt liv med en sjukdom som heter diabetes typ 1. Ibland blir det otroligt jobbigt och jag mår inte alltid bra.

Diabetes är en sjukdom som inte syns, utan bara finns där. Ibland när mitt blodsocker svänger från högt till långt, eller ligger högt eller lågt en längre tid, så mår jag dåligt. Jag blir helt slö och orkar ingenting.

Folk förstår inte det eftersom att jag ser normal ut. Jag blir inte konstig eller liknande bara mår dåligt själv.

Att få frågor som: Har du diabetes? Vad är det där för något? (alltså min insulinpump som jag har istället för sprutor) Är det inte jobbigt? Jag skulle aldrig klara av att ha diabetes osv... Det är ganska jobbigt.

För dom är det bara en fråga, men för mig är det en fråga som kommer miljontals gånger och som gör att jag ibland bara vill skita i min diabetes, lägga ifrån mig alla aparater, inte behöva räkna kolhydrater, ta insulin mm. Men det går inte för så fort jag inte bryr mig så mår jag dåligt.
 .
Ibland önskar jag att de inte sa ett ord till om min diabetes. Jag blir galen och spyr. Det finns saker jag inte kan göra på grund av min diabetes, så som att bli pilot och annat. Men jag kan i stort sätt göra allt jag vill. Min diabetes stoppar mig ibland ja, men jag kan fixa det bara jag vill.
.
Dagen då jag fick beskedet diabetes typ 1 var en av de värsta dagarna i mitt liv. Det var dagen som skulle komma och förändra hela min familjs liv framöver.

Läkarna sa att man inte skulle behöva ändra sin livsstil, men det gör man automatiskt och särskilt när man har föräldrar som blir väldigt oroliga för allt man gör. Jag hade gått och lagt mig klockan 19 dagen före. Min mamma väckte mig klockan 09 dagen då vi skulle till läkaren.
.
Mina föräldrar hade förstått att det var något som var fel eftersom att jag kunde dricka mer än en liter till varje måltid och fortfarande vara törstig. Jag gick även på toa därefter, samt att jag var väldigt trött. Hos läkaren fick jag ta blodprov där det visade sig att jag hade ett blodsocker på 19, och läkaren berättade att jag fått diabetes.
.
Det var bara att åka raka vägen upp till barnakuten där ett sjuksköterske-team stod och väntade. Jag blev inlagd på sjukhuset i två veckor med dropp i fyra dagar.
.
Det var så otroligt mycket som skulle tas in i huvudet samt att man skulle lära sig sin egen sjukdom på så kort tid.
.
Jag vill tacka min mamma och pappa som har hjälpt mig igenom allt det jobbiga och tuffa som hänt.
.
Jag vill även tacka min diabetesläkare och sjuksköterska som ser till så att min sjukdom sköts bra. Alla min kompisar och bekanta har även hjälpt mig väldigt mycket.
.
Jag har både hamnat i koma och varit uppe på high men har fixat det också tack vare sjukvårdpersonal, mamma, pappa, kompisar, släkt och bekanta.


Gästbloggare: Ronja Granholm

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar