Dialys - 4 timmar - 3 dagar i veckan - alltid

Dialysen i Västerås

Jag var en dag med ingenjörerna på medicinsk teknik i Västerås.

Det är inte mycket av all teknisk utrustning på sjukhusen som fungerar utan ingenjörer. Vi pratar inte lika ofta om den personalgruppen som om läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Jag fick se instrumenten som används till att undersöka magen vid gastroskopi och hur de görs rent.

Sedan kom jag till dialysen.

Först ett rum med stora tuber och vattenreningsapparater. Det doftade salt och klor. Det går åt mycket vatten.

Därefter ett rum med verkstaden för dialysapparaterna. En ingenjör som med engagerade och brinnande ögon visade apparaterna. Tack för att det finns människor som tycker meka med sladdar och räkna och kalibrera är spännande!

 

Och så till sist patientrummen med sängar. Det var på eftermiddagen. Inga patienter kvar, men uppdukat och iordninggjort för morgondagens patienter.

Jag fick ont i hjärtat. Tårar i ögonen. Det är för de här människorna jag håller på, tänkte jag.

Kan jag klara vara politiker och förhålla mig neutral? Titta på siffror och utredningar och försöka avgöra vad som är bäst för de allra flesta, om jag ska hålla på att få ont i hjärtat när jag kommer in i ett behandlingsrum?

Det är ju helt fantastiskt vad vi kan göra för de människor där njurarna inte fungerar. Att det finns maskiner som kan hjälpa till att rena blodet.

Men jag hade kanske inte riktigt förstått det här med att komma till sjukhuset. 3 dagar i veckan, 4 timmar varje gång. Sticka i ett blodkärl och låta blodet cirkulera och renas i en maskin. Bara ligga där. Många timmar. Året om. Läs mer här.

Det är för patienterna jag är politiker. För att vara med och göra livet lite bättre.

Jag vill försöka klara det.

/M