06.35 tryckte jag på klockan till förlossningen

Jag stod en stund utanför. Hur var det förra gången jag var här? Då som patient för nästan exakt 13 år sedan.

Det var dags att gå en dag i en barnmorskas skor. Spännande spännande, men framför allt viktigt.

Många har rubrikerna i Sverige varit den här sommaren om det ansträngda läget i förlossningsvården. Men kanske är läget ännu värre inom neonatalvården. Där de nyfödda vårdas - de som behöver extra vård i livets början.

Barnmorskan jag följde hann under sitt pass förlösa en mamma, göra mamma och barn redo för att åka hem, starta igång en annan blivande mamma, fylla i otaliga journalanteckningar i olika system, fixa med strulande teknik, delta på ronden och samtidigt på ett mycket pedagogiskt sätt visa mig och förklara sina uppgifter.

En vanlig fråga både från personal och patienter när jag som politiker besöker vården är; Varför? (=vad vill jag ha ut av besöket).

Mitt svar är att jag vill ha en egen bild av verkligheten. Jag får den annars presenterad för mig i olika rapporter, av politiker, av chefer och i statistik.

Att lyssna på personalens, patienternas och anhörigas tankar och förslag ger ytterligare perspektiv. Ett viktigt perspektiv. Inte minst då det handlar om tillfället då en ny liten människa kommer till världen. Sedan är det såklart också roligt och intressant att få se hur det går till i verkligheten.

Dagen har lämnat mig med många tankar. Barnmorskan sa att det är orättvist hur våra kroppar är konstruerade för att hantera förlossningens värkar och arbete - för en del går det lätt - för andra inte alls. Då får vården hjälpa till.

Vissa saker går att påverka andra inte.

Vi har som politiker en svår och viktig uppgift framför oss när det gäller förlossningsvården. Det saknas barnmorskor, men vi får inte glömma vikten av erfarna undersköterskor - de börjar också bli en bristvara.

Det ska gå att påverka bemanningsläget som orsakar överfyllda förlossningar och stängda vårdplatser och att mammor och barn skickas runt till olika städer. Det förslag jag lämnat med kollegor ute i landet om att se över utbildningen för barnsjuksköterskorna känns efter dagen ännu mer angeläget. Men det räcker inte.

Upplevelser, ljud och bilder av spänd förväntan hos de blivande föräldrarna, av smärtan, barnskrik, glädjetårar, stolta pappaögon, barnmorskornas varma beslutsamhet, undersköterskornas service och läkarnas vakande öga, allt detta kommer följa mig länge.

Tack alla för en viktig dag.

/M