Båten ska BORT!!... Under bråkdelen av en sekund var det en tanke som slog mig och familjen! Det blev tyst på kanalen, kossorna stod och blängde (ja det kändes så..) vi var mitt i ingenstans, ja i Strömsholms kanal - det visste vi men, utan ett hus eller bebyggelse i närheten..
.
Vad hade hänt? Det får ju bara inte hända! …
.
Men hörrni, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi börjar från början.
.
.
En skön onsdagsmorgon i juli var vi uppe med tuppen för att hinna med första slussen kl. 9 i Strömsholm. Vi - vår lilla familj i vår lilla båt åkte ifrån hemmahamnen på Öster Mälarstrand i Västerås mot soluppgången. En helt magisk morgon!
.
Vår plan var att slussa ifrån Strömsholm till Surahammar en resa på 15 slussar. Strömsholms kanal sträcker sig ifrån Strömsholm utanför Västerås ända till Smedjebacken i Dalarna, ca 12 km, 26 slussar och hela 14 små sjöar. Höjdskillnaden sägs vara 100 m. Spännande! Spännande!
.
Nervösa och förväntansfulla åkte vi in i rännan som dolde första slussen. Det skulle bli dubbelslussning. Vi var många båtar som ville ta oss vägen fram. Alla till olika mål på vägen. Vi fick vänta till omgång två vilket för oss var bra, då hann vi kika lite på de andra som slussade upp, se och lära. Vi tillsammans med en motorbåt modell större fick slussa tillsammans.
.
Nu kom tankarna igen, hade vi tagit oss vatten över huvudet? Hjälp vad har vi gett oss in på? Våra vänner tyckte vi var galna som skulle anta en så stor utmaning direkt. Ja, vi var ju nybörjare och ingen av oss hade direkt några ”sjöfötter”.
.
Men vi hade inte behövt oroa oss. Vi blev så väl omhändertagna av slussvärdarna och de andra mera erfarna slussarna.
.
I Strömsholms kanal går det en slussning om dagen efter en viss tidtabell. Det gör att samma gäng och samma slussvärdar följs åt hela dagen. Marsch fart var ca 5 knop. Då höll man ett lagom tempo för att dels hinna med slussarna och för att hinna se och uppleva allt i och omkring kanalen. Missar man en sluss kan man bli fast! (Ha det lite i minnet…)
.
Nu är vi igång. Fina vyer. Röda och gröna stolpar visar grund och annat som man bör undvika. Härlig natur, fina sommarhus och glada människor som alla vinkar glatt ifrån strandkanten, eller ifrån sina fina strandnära bryggor och hus. Det är verkligen en ynnest för dem som äger dessa fina hus och tomter! Riktigt avundsglad blir man!
.
Vi tog slussarna en efter en; Västerkvarn, Sörstafors, Sörkvarn, Skantzen, Lustigkulla, Trångsfors, Ålsätra för att sedan sluta i Surahammar.
Det är verkligen ingen ”walk in the park” det här med att slussa. Tampar fram och tampar bak, hålla emot, hålla båten i styr. MEN det övervägs av alla medslussare, slussvärdar och publik! För det är verkligen en publikfest! Sommarflanörer som tar en glass och fikar vid kanalen, kanske med en förhoppning om att just idag så händer det något galet, haha!
.
Många fotar och imponeras av dessa otroliga byggen - slussarna - vilket det ju faktiskt är. Än idag så handöppnas alla slussar manuellt. Det är verkligen ett beundransvärt jobb våra slussvärdar gör!
.
Lite historia; Sommaren år 1777 började arbetet med att bygga första slussen och hela sluss-systemet stod klart långt senare dvs år 1795. Grundaren Johan Ulfström blev när hela slussen var klar adlad av Gustav III till Riddare av Vasa ordern.
.
Mycket hände såklart under vägens gång år 1779 arbetade Västmanlands regemente och dess soldater med att bygga. Och 1787 besiktade Gustav III kanalen, Gustav är förövrigt den som namngett de första 16 slussarna (förutom 11-12, det var för dåligt väder den dagen så kungen åkte landsvägen med häst och kärra)
.
År 1795 invigdes Strömsholms kanal av Friherre af Ugglas dåvarande landshövding. Det finns mycket mera att läsa om detta via länken www.stromsholmskanal. Gå in och läs! Det är verkligen hur spännande som helst.
.
15 tuffa slussar senare tog vi vårt nattstopp på Surahammars Camping. Det var så himla gott att kunna lägga till vid deras fina brygga och ta kväller. Vi var alla tre i lilla familjen övertygade om att denna kväll skulle vi somna ovaggade. Kudden formligen satt redan fast i ansiktet.
.
Ett glas vin, en dusch och en härlig biff fick avsluta denna helt fantastiskt jobbiga men helt underbara dag! Vi somnade med den tanken att imorron fick vi sovmorgon, ta det chill med en lång mysig frukost för att efter det på eftermiddagen ta samma slussar hemåt igen! Första sluss tillbaka kl. 14…..Nu mina vänner börjar båten ligga lite risigt till….(fast det visste vi inte då..)
.
.
Efter en lugn natt i båten dukar vi upp en god frukost. Tar det lugnt, ingen stress, vi har ju hela dagen på oss att bara vara och vänta in slusstiden kl. 14. Men lite rastlösa som vi är och spända på resten av vår utflykt, tänker vi; Vad kan tänkas lura bakom nästa krök?
.
Så sagt och gjort vi tuffar iväg och hinner lagom fram och bakom kröken när det blir helt tyst…Motorn LÄGGER AV!! Men hallå hur kan det vara möjligt? Mätaren visar på minst halv tank kvar.. Vi provar igen….bzzzz…inte ett jota händer Jaha!!!
.
Vad ska vi göra nu?? Vi driver fint i kanalen i vinden med bara obebyggelse ikring oss. Det enda vi ser är en massa kor och gäss som chillar i hagen i godan ro. Hur i hela friden ska vi få hit bensin? Vi kände oss som Baltazar. Vi funderade och funderade och sedan fick vi en snilleblixt: vi ringer en vän vår livlina, mor och far!
.
Vi fick tipset att ringa bensinmacken i Sura. De kunde kanske hjälpa till. Sagt och gjort, jag ringde och fick tag i vänlige Anders, en riktigt härlig man med humor. Det ska väl vara lite äventyr på semestern! Och självklart ska vi hjälpa till! Vi förklarade vart vi låg för ankar och bestämde att min make skulle möta upp på stora vägen ca 100 m bort.
.
Vill återigen uppmärksamma på att klockan går… Kanalkampen har tagit sin början!!! Maken och dottern vadar iland och tar sig genom kohagen till 66:an och brofästet där de möter upp snälle Anders. 40 liter bensin och en dunk i ryggen med ett leende: Lycka till! Heja, heja!
.
Tillbaka till båten, lite ko-slalom på vägen under stängsel, uj, uj. Klockan var nu kvart i två och slussen ifrån Surahammar startade kl. 2. Hmmmm skulle vi tvingas bli kvar ett dygn till?! Ingen av oss var väl i det läget så sugna på det och humöret var väl inte riktigt på topp. Äsch vi chansar, ringer slussvärdarna i Sura, berättar som det är och att vi är ca 30 min bort, hur kan vi lösa detta på ett smidigt sätt? De säger – Ni hinner, vi väntar in Er, - kööör, bara köör!!
.
NU började kanalkampen på riktigt! Ni som sett Göta Kanal filmerna vet vad jag menar!! Grön pinne, röd pinne, höger, vänster, gasa, gasa!! AKTA!!...tick, tack, klockan går! …Man får puls kan jag lova, och DÄR ser vi slussen ! Vilken känsla! Äntligen framme, sena men glada, vi hann! Våra medslussare hälsade glatt och sa bara – Ta det lugnt! Det är ju semester! Så himla sköna! Behöver jag nämna att det var detta som blev det stora samtalsämnet på slussningen hem.
.
Stolta och utmattade 30 slussar senare nådde vi slutmålet, tillbaka i Strömsholm. Inte lika slut som dagen innan då nedåtslussning är bra mycket lättare än uppför! En liten parantes bara för er som inte slussat förr.
.
Vilket äventyr!! Skulle vi göra´t igen? JAA, alla dagar i veckan, otroligt lärorikt och galet skoj, många nya bekantskaper och medslussare, härliga vyer och otroliga slussvärdar! Vilket jobb ni gör TACK!
.
Blir båten kvar?....JAA! Vi funderar t.o.m. på att uppgradera den till nästa sommar! Att få vara ute på Mälaren och dess öar och skär är helt fantastiskt! Vi trodde inte det. Landkrabbor som vi är, vi har fått blodad tand. Nästa gång tar vi Göta Kanal, inte i år men gärna ett annat.
.
Så till Er som orkat läsa så här långt, till Er säger jag bara SLUSS o HOJ!! Våga ni med!.
.
Gästbloggare: Minna & Co ombord på ”Princess Consuela Bananahammock”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar