tisdag 27 juni 2017

När man känner man måste ta en annan väg - gå mot strömmen




Kanske är det så att en del av tjusningen med politik är att på mötet så fattas beslutet. När klubban faller i bordet så är det klart. Då är det så. Det går liksom inte att bara kalla in mötet igen och göra om.

Förra veckan hade vi ett ärende på regionstyrelsen som handlade om att höja en bro över Strömsholms kanal - en motorvägsbro.

Kanalen är en av våra äldsta i Sverige och fyllde en mycket viktig funktion för att frakta järnmalm under 1800-talet. Nu finns kanalen och lever tack vare turismen.



E 18 ska förhoppningsvis inom något år byggas om till 4-filig, frågan var om Västmanland vill att bron över kanalen ska höjas till 4 meter istället för 2,5 meter som den är idag. Till en kostnad av 75 miljoner kronor. Sedan är det ytterligare broar att höja. För ännu mer pengar. Nyttan skulle vara att ökad turism.

Vi fick mycket knapphändig information. Jag tyckte det aldrig kunde vara värt så mycket pengar. Vad prioriterade vi i så fall bort och hur skulle turistsatsningen se ut? En bro gör ingen skillnad.

Samtidigt - bron ska stå där i bortåt 150 år och turismen är en av de snabbast växande näringarna i Sverige. Dagen för beslut i regionstyrelsen närmade sig med stormsteg. Jag kom fram till att jag behövde mer fakta för att kunna fatta beslut.

Med Gunillas hjälp (politisk sekreterare) kontaktade vi och pratade med ett antal personer med olika kunskap och intressen. Vi läste dokument och diskuterade.
.
Jag ändrade mig. Jag kom fram till att jag ville säga ja till bron, men inte under de förutsättningar som fanns i handlingarna.

Det blev ett spännande möte som slutade med att Socialdemokraterna ändrade i beslutet utifrån flera av mina punkter och sen sa jag ja till bron. Det gjorde inte mina alliansvänner. De tycker inte det är värt pengarna.

Vem som har rätt - det får framtiden utvisa.





Men när jag igår igen besökte kanalen. När jag kände historiens vingslag och såg hur vackert det är, så måste jag ändå lita på att kanalen är värd att bevara och då behöver den vara tillgänglig för den typ av båtar som finns om 20 om 50 och om 100 år.

Och de båtarna blir antagligen inte mindre än de som finns idag.






Men som sagt, en bro kommer inte göra skillnad. Det handlar om slussarnas öppettider, om vandrarhem, om restauranger och om marknadsföring som några exempel. Jag växlar därmed nu över från beslutsfattare till blåslampa :)



/M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar