Bloggtorka på grund av det viktigaste

 

 

 

 

Jag förstod att det skulle inträffa. Och har känt tendensen några andra gånger, men nu har jag riktig bloggtorka.

 

Har påbörjat ett antal inlägg senaste dagarna som inte blir något. Blä.

 

Varför? Jo för att hela huvet är fullt av tankar, oro, frustration och idéer utifrån läget i sjukvården. Vägrar sälla mig till gänget som säger att det är någon annan som ska göra något (t ex ansvarig minister, en sosse).

 

Men ingen ska komma och påstå att det är enkelt att lösa vårdplatser och brist på personal. Det är supersvårt och komplicerat. Men ingenting är omöjligt säger Gunde. Och det måste vara min inställning.

 

Som ni vet känner jag lite särkskilt för barnens frågor. I höstas kallade någon ur vårdpersonalen mig för "barnens beskyddare". Jag blev så stolt och glad att någon dels uppfattar mig och mitt arbete så och att denna person även ville berätta det för mig.

 

Igår besökte jag barnkliniken i Västerås. Igen. Och igen blev jag bekymrad över bemanningsläget och vilka konsekvenser det får och kommer få för barnens sjukvård i Västmanland.

 

Då blir det svårt att få huvudet att tänka på ett blogginlägg. Omöjligt.

 

Nej, visst ja, ingenting är omöjligt säger Gunde. Och nu är det gjort!

 

Och nu vet ni vad ett stort fokus för mig kommer vara den närmsta tiden. Barnen.

 

/M