Farmor - hoppas du förstod att du alltid är med

All Helgona, en helg att lite extra minnas våra nära och kära som är döda. Nu, när det är som mörkast är ljusen som vackrast och behövs som mest.

Tidigare generationer har varit mer noga med att sköta gravar, gå dit och kratta och sätta blommor. Nu ställer vi nog mer fram ett foto hemma och tänder ljus, men ägnar ändå lika mycket tid åt att vårda våra minnen.

Min farmor dog för ungefär 10 år sedan. Hon hette Gerd. Farmor var mycket hemma hos oss när jag växte upp. En extra vuxen och därmed extra trygghet. Hon bakade sirapslimpor och korintkakor. Hon hjälpte till med tvätt och fixade mellanmål och kokade kräm, men jag kommer inte ihåg att hon lekte med oss. Bara fanns där.

Vackra omtänksamma farmor! Hon var mycket mån om sitt yttre. Kläderna skulle matcha, håret vara vällagt och naglarna filade. Snygg kan man vara även om medlen är knappa.

Farmor bar på flera stora sorger och fick jobba hårt, men det syntes inte. Hon höll sitt huvud högt. Hon dansade, skrattade och var nästan alltid på gott humör. Jag önskar hon skrivit ner sin berättelse, men kanske hon inte ville att den skulle berättas.

När farmor dog var vår dotter runt fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Prinsessa var favoritleken. Jag frågade var hon trodde Farmor Gerd var. Hon kom fram till att Farmor Gerd nu var en ängel som bodde i Jesusslottet (vet inte var hon fick det ordet från). På kvällen flög Farmor Gerd hem till oss och sa godnatt ungefär som John Blund. Så skönt med barns enkla svar på livets stora gåtor!

Det känns fint att tänka att farmor bor på ett slott. Det är hon värd efter så mycket slit.

/M