App - var god dröj

En del kallar mig, inte helt oförtjänt, för teknikfientlig. Samtidigt är jag en av ett fåtal politiker som pratar om att den Västmanländska sjukvården borde bli bättre på att ta till sig nya IT-verktyg.

Hur går det då ihop att å ena sidan vara en bakåtsträvande kräfta som tycker att det kan vara bra och skönt, att göra som man alltid gjort, utan ständig närvaro av mobiltelefon och teknik, men å andra sidan hävda att vi i större utsträckning ska använda oss av den nya IT-tekniken i vården?

Den flodvåg av digitala program och små manicker som nu sköljer in över mänskligheten med fokus på att få oss må så bra som möjligt kan inte stoppas.

Därför tycker jag det är bättre att omgående hjälpa vårdens personal att hitta rätt i den djungel av olika appar och program som finns – än att säga nej. Om alla landsting – eller åtminstone flera stycken – samarbetar kan det inte vara svårt att få fram en lista över appar som är CE-märkta och som vården tycker fungerar bra. Då finns det i alla fall något att hålla sig till.

Den här veckan har jag ramlat över flera tidningsartiklar som handlar om just appar i vården. På Karolinska Institutet utvecklas appar för t ex cancer- och KOL-patienter som vårdas i hemmet. De bygger på att patienten själv registrerar sina symptom och om något inte verkar vara bra så skickar appen automatiskt ett larm till sjukvården. Det låter fantastiskt tycker jag. Är man sjuk vill man gärna bidra själv till att få bli bättre. Och vem har bättre koll på symptomen än jag själv?

Hittills kan man säga att det rödgröna styret i Västmanland haft ett svalt intresse för ett samlat grepp kring vårdens appar. Därför avslogs min motion för ett tag sedan. Dom tycker att det finns alldeles för många appar i världen att hålla koll på, och därför är det bättre att inte komma med några riktmärken alls för personalen. Det blir för svårt, typ… Och där tycker vi alltså olika – igen.

 Men jag gissar att någon kommer ändra sig. Och det blir inte jag J

/M