lördag 22 oktober 2016

För att du skrattade

 
 
 
Fick ett meddelande härom dagen.
 
- Tack för igår Malin!
- Äääum, vet inte riktigt vad jag gjorde - men tack själv...
- Du skrattade och var glad och så fick jag en kram :)
 
Aldrig tänkt så på mycket på att det kan spela roll för en annan människa om jag skrattar och ger en kram, mer än att det är trevligt för stunden. Gissar att det ingått i min uppfostran liksom att det är ett "härmat beteende" från mina föräldrar att vara glad och trevlig.
 
Sen skrattar vi så mycket det bara går i min familj också. Det innebär dock inte att jag alltid är glad, för så är det icke.
 
En man jag träffade för länge sedan, som arbetade med barn, sa att han alltid hälsar vänligt och med ett leende på alla barn han möter. Det kan vara det enda vänliga ansikte barnet möter den dagen, sa han. Det har jag däremot ofta tänkt på.
 
Det är ingen stor uppoffring att skratta och vara glad, snarare är det jobbigt och svårt att vara på ett annat sätt. Jag behöver t ex träna på att se allvarlig ut när jag pratar om allvarliga saker för att jag ska tas på allvar - där finns lite förbättringspotential...
 
Keep smiling!
 

/M





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar