onsdag 14 mars 2018

Mina vänner har burit mig genom mardrömmen

Livet efter cancer. Rehabilitering.



Min kusin Anna berättade här på bloggen om hur det var när hon behandlades för bröstcancer, och tiden efter behandlingen. Om hur viktigt det varit med stödet från vänner och familj.

De flesta jag träffar som varit i närheten av cancer säger samma sak. När behandlingen är över börjar nästa process.

Det blir inte som vanligt. Det handlar om att börja våga tro på livet igen.

Men i den processen är det svårt att hitta stöd från vården. Eftersom behandlingen är avslutad.

När vi var på partidagarna i Jönköping fick vi höra om en verksamhet som finns där för cancerpatienter och nära anhöriga. Det är ett samarbete mellan sjukvården och volontärer. Volontärerna har själva gått igenom cancerbehandling eller är en nära anhörig till en cancerpatient. Dvs de vet hur det är och kan ge hopp, tröst och stöttning utifrån egna erfarenheter.

Sjukvården bjuds in och pratar och berättar om ämnen som dyker upp och känns angelägna.

Jag ringde och pratade med Maggie Målevik, som är eldsjälen bakom detta projekt. Läs om henne i Tranås Tidning  här!



Vilken bra verksamhet! En kombination av den kunskap som finns inom sjukvården med den kunskap som patienterna har. En öppen verksamhet för den som behöver och känner för det. En stund av gemenskap. Vänskap.

Igår intervjuades Maggie av P4 Västmanland och även jag - eftersom jag tycker vi borde starta en liknande verksamhet här i Västmanland.

Nu återstår att klura ut, hur det ska kunna bli möjligt.

Jag tror det finns personer som skulle vara intresserade av att ställa upp som volontär och hjälpa andra genom att lyssna och finnas där, och känna att de erfarenheter jag har kan spela roll för en annan människa.

Att försöka ta sig igenom mardrömmen tillsammans.


Vad tror du - visst skulle det kunna bli möjligt med ett Hjärtats Hus även i Västmanland och andra ställen i landet?




/M







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar