SVT har nu en serie som handlar om ungas kraftigt försämrade psykiska ohälsa. Jag intervjuades om detta redan innan jul. Inslaget sändes förra veckan.
I tisdags var Ebba och debatterade köerna till BUP med socialministern på Aktuellt. I samma program visades ett inslag med en mamma som berättade om de år de väntat på att få hjälp till sitt barn. Efter fem år väntar de fortfarande.
Jag tror alla kände mammans frustration och tårar. Fruktansvärt att inte kunna göra mer för sitt barn än svara att vi får vänta.
Jag vet att det sker en medicinsk prioritering så att de som behöver omedelbar hjälp också får det. Men vi har en lag i Sverige som säger att när man väntat i tre månader ska man bli erbjuden vård hos en annan vårdgivare. Den rutinen fungerar dåligt.
Jag tror det finns flertalet föräldrar som hellre åker några mil än väntar i fem år. Fem år, hur många mornar är det att klä på ett barn som inte vill gå till skolan?
Ont i hjärtat gör det - och jag är övertygad om att många som såg inslaget kände samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar