Till Sven Erik

 

 

 

Hej Sven Erik

Jag kände för att skriva ett brev. Jag är en sån som bär på ord och tankar, typ som en bibliotikarie i livets bibliotek :)

Det vet inte du, men jag tillhör den skara människor som älskar att vara ute och dansa till dansbandsmusik. Många många många, jättemånga gånger, har jag svävat runt till musik av dig och Sven-Ingvars.

Ni liksom Vikingarna, Sten o Stanley, Lasse Stefanz och några till har spelat stor roll för att vi fortfarande har danser att åka på. Ni som fortsatte spela under 70-talet när dansband inte var värt något alls.

Jo, jag vet Sven-Ingvars är mer ett rockband än ett dansband, men ni har stått med benen i båda musikfacken. Och säg inte det till nån, men jag gillar de moderna och rockigare banden bäst.

Det är svårt att välja en favorit bland alla låtarna, men jag landar nog till slut i Byns Enda Blondin.

Som dotter till en postis (visserligen postkassörska men ändå) så liksom känns den låten lite extra. Skivan måste ha kommit ut på våren, för mamma fick den när hon fyllde år.

Skivan hamnade i bilen - och det var samtidigt som jag körde många mil mellan Uppsala och Karlskoga. Man kan säga att jag lärde mig flera av sångtexterna utantill...

Jag vill att du ska veta att det första och starkaste som dök upp hos mig imorse var tacksamhet.

Tack för alla mil på vägarna, för alla instrument du packat upp och ner, för uthållighet, för minnen och för att du åt oss förvaltat och utvecklat ett stycke svensk kultur och historia.

Tack Sven Erik, du har gjort "Sommar'n i Sverige" lite bättre.
 

/M