Den bästa dragningen jag hört?
Ähum, let me think. Jag har lyssnat på väldigt många. Vill inte ens tänka på hur många.
Jag kommer aldrig ihåg ett helt tal eller dragning. Jag kommer aldrig ihåg roliga historier heller, bara själva slutklämmen, så jag brukar börja med den (och det kan jag säga är ett mycket effektivt sätt att ha ihjäl en rolig historia på...)
Det jag kommer ihåg från mina favorit-tal, är fraser och segment där jag tappade hakan, eller då tårarna kom eller då hjärnan slog frivolter för att försöka förstå ett helt nytt sätt att tänka på ett vanligt problem, eller gapskratt. Och dessa segment spelas ofta upp i mitt huvud. Vad minns du? Och hur gör man för att åstadkomma något sådant?
Några tillfällen jag särskilt minns är första gången jag hörde Hans Rosling och såg hans bilder som visade utvecklingen i fattiga länder. Det var innan han blev rikskändis. Ett bröllopstal där brudgummen fick råd om hur man bäst stryker sin skjorta. Peter Settman som uppmanade till att tänka "inside the box".
På hemsidan www.ted.com går det att inspireras av världens bästa talare. Det finns en grundregel för att talet ska få finnas där - talet inte får vara mer än 18 minuter - oavsett hur känd personen är eller hur viktigt budskapet är.
Varför? Studier har visat att 18 minuter är ungefär så länge vi orkar lyssna på någon. Men den mest spännande anledningen tycker jag är, att om talaren slutar efter max 18 minuter, så finns det fortfarande kraft i hjärnan att fundera på budskapet. Att tänka lite själv, att reflektera och inte minst att sprida budskapet till någon annan.
I somras i Almedalen vid Ebbas tal så träffade jag på en retoriker. Hon var där för att lyssna på Ebba - skulle recencera henne i någon stor tidning. Jag beklagade mig lite över att jag brukar lägga mycket tid på mina anföranden till fullmäktige, men är det verkligen värt tiden, när det knappt är några som lyssnar?
Hon sa: Det är alltid värt tiden att förbereda ett tal.
Det kommer jag minnas.
Länge.
Och 18 minuter.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar