Känslan när man tittar in i ett par blanka, slitna ögon

 

 

 

Jag har också varit mycket sliten några perioder i livet, precis som de flesta andra.

 

Jag vet hur det känns.

 

För ett tag sedan träffade jag en person över en kopp kaffe. Ett fint och viktigt samtal, men att titta in i ett par så blanka trötta ögon är svårt.

 

Tyvärr är det inte ovanligt att jag tittar in i ett par så trötta ögon. Det har varit en vän, någon jag träffat på affären, någon ur personalen, en arbetskamrat eller en granne.

 

Vad vill man höra i ett sådant läge från en medmänniska?

 

Jag har utgått från hur någon som inte kände mig sa till mig:

 

Du är väldigt trött. Du behöver vila.

Hur vet du det?

Det ser jag på dig.

 

Jag tyckte det var så konstigt att en människa jag aldrig träffat förr, kunde se det så fort. Men det var skönt. Det var någon som såg. Någon som förstod. Det hjälpte mig förstå allvaret och därmed vila.

 

En kram. Ett leende. Ett jag ser hur du mår. Och en uppmaning. Det gjorde stor skillnad för mig.

 

Det är det bästa jag kan komma på att skicka vidare när jag ser ett par så slitna ögon. Och där gråten är nära.

 

Hur gör du?

 

 

/M