Ni vet att skolläkaren kollar alla barns ryggar.
Läkaren höll väl koll på min rygg några år, men i årskurs sex blev jag skickad vidare till specialistläkare och olika röntgenundersökningar.
Jag har skolios - krokig ryggrad. Min ryggrad hade då fått för stora krökar, vilket kan orsaka t ex puckelrygg.
Som jag minns det ringde läkaren hem till oss en varm sen eftermiddag i början av sommarlovet, när jag snart skulle fylla 13 år. Mamma berättade att jag skulle få korsett som skulle hålla emot ryggraden och förhindra att den kröktes ytterligare. Korsetten skulle spännas hårt och vara på dygnet runt till jag slutat växa.
Det var väl ingen stor och allvarlig sak egentligen, men det är klart att det inte kändes så roligt att börja högstadiet och förstå att jag skulle vara lite annorlunda. Att jag inte skulle kunna ha de kläder jag ville och att det skulle bli en hel del frågor när jag var ut och dansade - som jag redan då börjat med.
Vanligaste kommentaren var nog: "Har du en bok på magen?"
För att göra en korsett som passar gipsades överkroppen för att göra en gjutform. Korsetten spändes med band i ryggen. Jag fick ta av den när jag tränade, men inte mer än en timme per dygn.
Första natten spenderades på sjukhus. Det var väl antagligen för att den inte skulle tas av. Ont gjorde det. Överallt. Många tårar blev det.
Men korsetten blev min vän. Så småningom kändes det konstigt att vara utan. Fast den luktade illa. Men lukten kändes som tur var bara när jag tog av korsetten.
Ryggraden rätades ut skapligt bra och i vilket fall blev det inte sämre, vilket var det viktigaste. Jag fick sluta med korsetten innan det blev dags för gymnasiet.
De stora utmaningarna kommer nog nu, lite senare i livet. Nu gäller det att träna ryggmusklerna.
Det blir lätt nackspärr och stelt kan man säga.
Jag är tacksam för att få leva i ett land där skolios kan hjälpas i tid. Hade jag levt i ett annat land eller för den delen i en annan tid kanske jag istället fått puckelrugg.
Som ringaren i Notre Dame.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar