Om hur det känns att fastna i skidliften

Skidor och jag har väl aldrig varit en "perfect match".
.
Sista gången jag åkte längdskidor var i tidiga tonåren. Då lyckades jag hitta en pytteliten grop som skidan fastnade i och spetsen bröts av. En liten stund senare provade jag köra ner i en bäck. Sen kom jag fram till att jag var stor nog att hädanefter bestämma själv när jag skulle åka längdskidor. Har hittills inte känt något behov av att prova igen.

.
Utförsåkning är en lite annan kategori, och för familjens skull försöker jag lära mig tycka om det. Och det går skapligt, eller riktigt bra faktiskt. Det är roligt att susa ner för en inte alltför brant backe och framför allt skönt med vilan på eftermiddagen efter ett dagsverk utomhus,  men så var det det där med liften...
.
Ja det gick väl skapligt kanske, men det där ankaret kommer väldigt fort. Och tjipptjillivipp hade två ankare passerat över ryggen och dragit upp jackan och halvt fastnat i hängslena, men jag får väl vara nöjd med att jag stod kvar på skidorna.

Hur känns det då att stå där och inte lyckas komma iväg med ankarliften...ja, lite stressad får jag erkänna att jag blev, fast mest sur. Hur svårt kan det va!!!
.
Kom iväg på tredje försöket och sen gick det galant!

.
Kanske nästa år ska jag prova det där med längdskidor, kanske.

/M