Jag var på ett seminarium som ordnades av Dagens Medicin på Nalen i Stockholm i tisdags. Det handlade om hur vi får in ny teknik i vården och hur denna teknik ska hamna hos alla patienter och inte bara i vissa landsting eller på vissa kliniker.
Det var första gången jag var till Nalen. Lite kul att få komma till en sådan lokal man hört så mycket om. Undrar hur många klackar som slagits i det här golvet.
Det var många spännande saker som sades under dagen.
Vet du vad förkortningen "NAP" står för t ex? Det betyder "nån annans patient". En inte helt ovanlig inställning.
Det sades att:
"Vården har en oförmåga att ändra arbetssätt vid nya metoder."
"Det största hindret just nu i vården är allt strul - vi kan inte ens ha en enkel videokonferens."
"Teknik i vården - är det ett evigt löfte eller daglig förbannelse."
Och sedan ord på det jag ofta känt och funderat på;
"I vården ses externa kostnader som onda och interna kostnader som goda."
och
"I andra branscher är teknik effektiviseringens bästa vän."
Ny teknik har en extremt stor potential för att vi ska kunna ge fler människor en bättre vård, och för att kunna förebygga att människor blir sjuka, men det förutsätter att arbetssätt förändras och att det uppstår en besparing i något led. Annars blir effekten snarare den motsatta - att vi gör av med så mycket pengar på teknik att det inte räcker till vård.
Om teknik är effektiviseringens bästa vän, vad är då dess sämsta vän? Hjälp mig klura ut det tack!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar