Jag vill aldrig mer se dig

Igår var jag med en kollega på studiebesök i Surahammar. Närmare bestämt på Attendos Asylboende. Där bor just nu 165 personer, mest män.

Det som är unikt med det här asylboendet - förutom att det ligger i Surahammar - är att det är HBTQ certifierat. Dvs personalen är utbildad för att förstå och möta HBTQ-personers behov. Eftersom de är det enda asylboendet i Sverige med denna specifika kunskap har de ett avtal med migrationsverket för att ta emot just HBTQ-personer.

Jag frågade om det fanns någon gemensam nämnare oavsett vilket land dessa personer kommer från. Och det fanns det. De är alla utstötta från sina familjer. Inte längre välkomna hem. Alla har de fått höra orden från sin mamma eller pappa: Jag vill aldrig mer se dig!

Med de orden ringande i öronen och med exempel på hemskheter som dessa personer utsätts för åkte jag åter till mitt trygga bostadsområde, i mitt trygga land. VAD får en förälder mitt under brinnande krig att säga till sitt barn: Försvinn härifrån. Kommer du hit igen dödar vi dig.
.
Måste försöka förstå. Men det kanske är omöjligt.

Jag ser fram emot fredag då jag ordnat med ett seminarium under Västerås Pridefestival då Asylboendet i Surahammar kommer och berättar om sitt arbete med HBTQ-frågor, men vi ska också prata om en asylsökandes vardag i Västmanland i största allmänhet.

Fredag kl 14.30, Karlsg 2 i Västerås. Kom och försök att förstå.

/M

Regnrock, solbränna och en italienare

Midsommar. Grönskan är fortfarande skir, ogräset har ännu inte vunnit i rabatterna, pioner, blåklint och prästkragar. Jasmin o kaprifol fyller luften med dofter. Och så lite dragspel, skratt, små grodor och god mat till det.

Vi firar midsommar hemma med goda vänner. Sill är ett måste. Jag tycker om att prova någon ny sort och i år tror jag vi hittat en ny favorit. En med italienska smaker.

Mycket gott! Prova. Det ska va lite svartpeppar också.

Det kanske inte var så mycket sol på midsommarafton (som vanligt), men igår fick vi njuta av klarblå himmel. Och det gjorde jag. Med solskydd så klart.

/M

De 5 viktiga sakerna kan en politiker inte besluta om

Igår var det landstingsfullmäktige. Då beslutade vi om budget för nästa år och planering fram till 2019. Det blev en lång debatt som inleddes med att gruppledarna för varje parti fick hålla ett anförande. Jag var sist ut.

.

Jag tycker det är rätt kul att förbereda ett sådant anförande och klura ut vad jag ska säga.

.

De rödgröna har ändrat sitt sätt att mäta målen. Från siffror till pilar. Jag tycker det är fel. En pil visar på en riktning. När är målet uppnått? Därför började jag med ett citat från Alice i Underlandet: Vilken väg ska jag gå? Det beror på vart du ska. Vet inte. Men då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar…

.

Mycket kan vi som politiker bestämma om och många saker finns i en landstingsbudget som syftar till att ge människor en bättre hälsa och ett gott liv – med många av de viktigaste sakerna kan vi aldrig skriva ner i den typen av dokument.

.

Att alla barn får så många kramar de behöver.
Att vi tar oss tid att njuta av musik eller en vacker sommarkväll.
Att arbetskamrater skrattar tillsammans.
Att få känna sig värdefull.
Vänner

.

Det är såna saker som gör livet värt att leva och som gör att vi håller oss friska – men som vi som politiker inte kan besluta om. Vi kan försöka skapa förutsättningar – men att det sen blir verklighet, är också upp till var och en.

.

Dvs du och jag.

/M

Om vi vill behålla de över 65 kanske det är nödvändigt

Under flertalet år på ett antal olika arbetsplatser och hos olika yrkeskategorier har jag hört människor som närmar sig pensionsåldern säga: Nej, nu orkar jag inte lära mig ett nytt IT-system till! Det var inte därför jag valde det här jobbet. Nu får det vara bra. Jag tänker gå i pension - fast egentligen tycker jag rätt bra om att jobba...

Efter att ha klurat, frågat IT-support-personal och lite annat folk slutade det hela i en motion (ett förslag) till landstingsfullmäktige om att ge vårdpersonal i pensionsålder extra IT-stöd - för att de ska vilja arbeta ytterligare några år efter 65.

Fel, fel, fel, säger nu en del motståndare. Varför ska de ha någon särskild behandling eller gräddfil? De får väl lov att göra det som krävs av alla andra för att sköta jobbet!

Jo, visserligen... Men för mig handlar det om att behålla den kompetens och erfarenhet som dessa personer har. Det är viktigt för vården att läkare, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och undersköterskor orkar några år till - om inte annat för att deras kunskap ska hinna flyttas över på nästa generation. Och då kanske vi får lov att tänka lite nytt - t ex att ge dessa personer en liten IT-lättnad.

Rättvist blir det till slut ändå - gäller bara att stanna kvar tillräckligt länge.

De rödgröna tycker förslaget kanske är bra - men eftersom vi inte helt säkert vet om det här är en anledning till att många slutar - då kan det inte prövas...

Ska vi få ett annat resultat så fler väljer att stanna behöver göra på ett annat sätt - så tänker jag.

/M

Så vackert att jag fick rysningar

Förra helgen spenderades i Stockholms skärgård.

Är det så ofantligt vackert för att jag sett många bilder och lärt mig att det är vackert - eller tycker alla att den svenska skärgården är lika vacker som jag?
.
De karga klipporna som möter det glittrande vattnet. En fiskmås. Röda stugor och någon tjusig villa. Bryggor. Segelbåtar. Det gick inte att se sig mätt.

Visserligen är det inte gratis att ta sig till skärgården, men att sitta på den här solvarma klippan och lyssna på vågskvalpet. Det är gratis. Och visst är det ändå så att de vackraste och finaste sakerna är gratis. En kram, solsken, vänliga ord, naturen...
.
Om du ännu inte upplevt Stockholms skärgård - åk dit!

Med förhoppning om en skön helg.

/M

Nu kopierar vi Göran Hägglund

Göran Hägglund på besök i Västerås

När kan vara en bättre tid att presentera en alliansbudget än en försommardag i solsken? Rubriken på vår plan och budget: Västmanland på frammarsch!

Landstingsalliansen har lagt stor kraft vid att få till en budget och plan inför kommande år med fokus på tillgänglighet, hållbarhet och valfrihet. Vi kan konstatera att vårdköerna växer, rekryteringsproblem och sjukskrivningar ökar och dessutom ser vi inskränkningar vad gäller valfriheten för patienterna - vilket i sin tur innebär färre arbetsgivare och färre företagare.

Och en sak är klart - ska vi lyckas med utmaningarna behöver saker och ting göras på ett nytt sätt - men ett nytt sätt kan vara att ta hand om ett väl beprövat förslag...

Göran Hägglund införde kömiljarden. Staten avsatte 1 miljard kr. Alla landsting som levde upp till kriterier för korta vårdköer fick ta del av denna miljard. De som lyckades bäst fick mest. Den som inte lyckades - fick inget. Aldrig förr hade en statlig peng haft så stor effekt på vårdköerna. En succé!

Kömiljarden fick utstå en hel del kritik och efter regeringsskiftet försvann den. Och vad händer nu? Jo vårdköerna växer i hela landet igen. Inget system är perfekt och det var dags att skruva lite i systemet, men kömiljarden fungerade för att hålla ner köerna och är inte att få komma till vården det viktigaste?

Alltså, vårdköerna i Västmanland växer, kömiljarden fungerade men finns inte längre. Vad göra? Så klart! Vi gör en egen kömiljard för Landstinget Västmanland, men kallar det kömiljoner istället. Dessa 15 miljoner får de kliniker som kan hålla ner köerna ta del av.

Jag ser med spänning fram emot vad det rödgröna styret tycker om våra "kömiljoner".

Det här förslaget från Landstingsalliansen får de gärna kopiera - om de uppger källan...

Ha det gott!

/M