onsdag 22 november 2017

Helena: Mormor har just fått veta att hennes äldsta har sockersjuka...






Nyligen firade vi Elisabeth-dagen!
.
Här är hon min mormor Elisabeth (f 1875) med sin äldsta dotter Elin 6 år (år 1912) . Mormor har just fått beskedet att Elin har diabetes (sockersjuka sa man förr) och inget finns att göra. Insulinet kom först 9 år senare.
.
Mormor tar Elin vid handen går över gatan och tar bilden! Elin själv gick hem till lillasyster Anna 4 år och sa: ”Nu ska jag gå hem till Gud så du ska få mitt syskrin.” Anna svarade: ”Då ska jag hålla dig i bena.”
.
Ibland undrar man var styrka till det omöjliga kommer ifrån - mormor Elisabeth banade väg. Hennes lite krokiga näsa och smilgropar har vi andra Elisabeth som kommit efter alla ärvt! Detta bär vi med stolthet!
.
Jag har spetskragen och en hårlock som mormor sparat. Det är så fint att se stoltheten i mormor när hon ser på sitt barn. Fokus är på Elin. Mormor tittar inte in i kameran.


.
Mormor dog när jag var 3 år. Den sista tiden bodde både hon och hennes syster Ruth hemma hos oss Så jag minns henne tack och lov. Hon torkade äpple och körsbär.
.
Vi gör fortfarande hennes fruktsoppa till efterrätt på julafton, och serverar på hennes blå porslinstallrikar.
.
.
Helena Busch-Christensen

tisdag 21 november 2017

Två möten med undersköterskor som jag kommer minnas länge länge

Vissa tillfällen och erfarenheter sitter liksom kvar. Här är två sådana minnen. Då jag mötte undersköterskor - i den roll de har. En yrkeskår jag är helt övertygad om att vi kommer prata mycket mer om framöver.

Jag var på ett studiebesök i vården. Det kom in en mycket dålig äldre människa - en som pga sjukdom och ålder och kanske ensamhet inte klarat de senaste timmarnas toalettbesök mm. Det luktade mycket. Kläderna var på. 

Jag tror inte patienten var medveten om situationen där och då, men ingen vill hamna i det läget. Så oerhört utlämnande och helt beroende av andra människor.

Steg ett var naturligtvis att ge patienten den akuta vård hen behövde, men ganska snart blev det dags för tvättning.

En undersköterska: Det fixar jag. Inga problem. Det här går fint. Stort leende.

Jag blev tårögd. Så fantastiskt att få bli bemött på det viset.




Bild på en arbetsmyra kan passa i sammanhanget :)

Ett annat tillfälle; jag var inlagd. Svårt att resa mig - yrslig. På morgonen kommer en undersköterska in, glad i hågen och full med energi. Nästan irriterande glad. Om en stund provar vi gå runt lite!

Jag stirrade på henne. Fast det går ju inte. Har försökt många gånger.

Joho, det kommer gå jättebra idag. Det är inte bra att ligga still länge - risk för proppar. Jag kommer om en stund.

En alldeles för kort stund senare kommer hon in igen. Nu är det dags! Högst motvilligt fäller jag ner benen över sängkanten. Jag blundar för det känns läskigt och då behöver man koncentrera sig. Förresten skulle det ändå inte funka.

Öppna ögonen! Titta långt bort! Du blir yr annars. Nu provar vi!

Tjatiga människa. Ja ja.

Hallå - öppna ögonen och ta djupa andetag!

Och det gick! En liten stund senare tog jag mig runt i rummet.

Hon visste att det jag trodde var omöjligt skulle fungera. Och trots att hon aldrig träffat mig tidigare visste hon hur det skulle gå till. Tack, säger jag bara! Tack för att hon såg till att det för mig omöjliga blev möjligt.




/M



fredag 17 november 2017

Blommor och hembakad limpa ska nog få regionrådet på fötter igen

Lite rasslig har jag varit den här veckan, inget allvarligt och delvis förväntat. Därför hade vi planeringsmöte hemma hos mig idag, Nilla (politisk sekreterare) och jag.




Ett köksbordssamtal.

Trots att jag var klen igår så lyckades jag röra ihop en limpa inför dagens möte. Det är så enkelt recept så det kan faktiskt exakt alla klara av!
.
Läs receptet, handla, läs receptet igen, rör ihop, häll i formen, sätt i en baktermometer och in i ugnen. Verkligen busenkelt! Och som bonus mycket gott. Jag brukar avstå pomeransskal. Havrekärnor och solroskärnor kan bytas ut mot pumpakärnor eller russin eller nåt, men det kanske är överkurs :)
.
Receptet finns (eller fanns) på Risentas förpackning av chiafrön.


Inplanerat var dock inte att Nilla skulle ha så vackra blommor med sig. Jag blev verkligen jätteglad! Att vi sedan kom fram till en massa bra saker inför nästa års Almedal och sedan valrörelse gjorde inte morgonen sämre. En viktig och riktig energikick helt enkelt.


Snart måndag, då är det minst 100% som gäller igen.


Jo, jag hade köpt några såna här också och bjöd på, lakrits-choklad. De fanns på apoteket och räknas därför som medicin, man kan också ta dem i förebyggande syfte.



/M

måndag 13 november 2017

Hästmorsa




Ingen förstår hur det gått till men vår dotter, mitt barn älskar hästar. Och jag som aldrig varit bekväm runt en häst. Men så har det varit sen hon var typ ett år.
.
När vi åkte förbi en häst skrek hon och pekade HÄÄ HÄÄ HÄÄ.




När hon var kanske 5 år, tänkte jag att jag måste försöka att förstå hennes intresse, och framför ville jag se henne med hästarna. Så jag anmälde henne och mig till ett sommarläger på tre dagar. Det hette "igång-sättning".

Ja skratta ni hästmänniskor, men den här mamman trodde det handlade om igångsättning av nybörjare, men det var igångsättning av hästar efter sommarvilan...

I vilket fall slutade det med migrän. Jag som tänkt mig få uppleva och förstå tjusningen med att sitta på en häst hamnade efter två dagar istället i sängen. Med stor möda lyckades jag ta mig iväg den tredje dagen för att äntligen få titta på min flicka när hon pysslade och red. Och liksom uppleva hennes glädje.



Jag blir aldrig någon hästtjej. Även om jag nån gång ska prova rida igen. Men skjutsa kan jag i alla fall.

Och den där harmonin och lyckan som finns hos vår flicka när hon är runt hästar.

Den är magisk.


/M







måndag 6 november 2017

Fortsätter mycket gärna - om jag får

Inom Kristdemokraterna i Västmanland pågår nu arbetet med att ta fram namn och ordning på listan till valet till regionfullmäktige (landstingsfullmäktige). Bland annat ska medlemmarna göra ett rådgivande provval.
.
I helgen har jag fyllt i mina uppgifter till provvalet och därmed helt bestämt mig för att jag vill fortsätta en mandatperiod till. Om jag får. För medlemmarna och väljarna.
.
Att utifrån kristdemokratiska värderingar, mina erfarenheter och den kunskap jag träffar på genom alla härliga människor, få vara med och påverka vårt fantastiska Västmanland - det är mycket svårt, men lika roligt och inspirerande. Och viktigt.
.
Mitt och min grupps arbete har faktiskt spelat roll - att vuxna personer med dyslexi nu har tillgång till hjälpmedel är ett exempel.
.
Jag känner mig långt ifrån färdig.
.
Hur listan med personer ska se ut bestäms slutgiltigt på ett medlemsmöte i januari 2018 - men det kommer ett förslag innan dess.
.
Att få toppa listan är en viktig bit på vägen för att få fortsätta som gruppledare och regionråd. Men det framför allt väljarna som med sina valsedlar och kryss avgör.







Bilderna i färg är från valen 2010 och 2014.
.
Tror glasögon på är bättre.







/M



onsdag 1 november 2017

Vad ska vi med skogen till nu för tiden



Förra veckan besökte jag tillsammans med några andra kristdemokrater Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Skinnskatteberg. Där kan man utbilda sig till skogsmästare. Vi träffade tre män som länge arbetat på skolan.
.
Vacker byggnad, visst?
.

.
Det starkaste intrycket är dessa herrars ständiga återkommande till att det handlar om att koppla ihop kunskaper som finns rent praktiskt och fysiskt ute i skogen, med det man studerar sig till via böcker och rapporter.
.
Därför slåss de för att behålla krav på praktisk erfarenhet från skogen innan man är behörig. Något som annars är högst ovanligt för en universitetsutbildning.

Undrar hur många som tittat ut genom det här fönstret?



Svensken har genom alla tider befunnit sig mycket i skogen, dels för att skogen är en stor del av vår landyta och varit en inkomstkälla för den som bodde på landsbygden, men också för att skogen varit en förutsättning för att industrin skulle växa fram.

Nu arbetar allt färre i skogen. Istället gör vi besök till skogen för att plocka svamp, ta en promenad eller rida. En stunds förströelse. En del bor så långt från skogen att de knappt aldrig tar sig dit. När är du i skogen?

Självklart innebär det här att kunskapen om skogens betydelse och förståelse för skogsägarnas villkor minskar i samhället.

Hur många känner t ex till att intäkterna kommer i en stor klump kanske var 10 e år. Dessa pengar ska sedan räcka att leva på till nästa avverkning.

Tidigare var det fler som levde på sin skog och var helt beroende av dessa inkomster. Nu har man istället ofta ett annat arbete och skogen vid sidan av, dvs man behöver inte avverka skog för att få sin ekonomi att gå ihop. Då blir det svårare att hitta skog att avverka. Hur blir det då - om det blir svårt att hitta träd?

Men kalhyggen är inte snyggt... och så försvinner svamparna... så säger de som kommer på besök i skogen. Och så uppstår en konflikt mellan de som lever på att bruka skogen - skogsnäringen och de som lever på att besöka skogen - turismnäringen. Till det finns också miljökrav med olika skolor om vad som är bäst och så vår allemansrätt.

Det var också mycket intressant att höra om det arbete SLU och SIDA bedrivit i Etiopien för att bygga upp ett skogsbruksuniversitet, där det idag finns 1500 studenter. Fantastiskt när den kunskap som finns i Sverige kan spridas!

Att bruka eller betrakta skogen är frågan.
.
Helst både ock.



/M