Nyligen firade vi Elisabeth-dagen!
.
Här är hon min mormor Elisabeth (f 1875) med sin äldsta dotter Elin 6 år (år 1912) . Mormor har just fått beskedet att Elin har diabetes (sockersjuka sa man förr) och inget finns att göra. Insulinet kom först 9 år senare.
.
.
Mormor tar Elin vid handen går över gatan och tar bilden! Elin själv gick hem till lillasyster Anna 4 år och sa: ”Nu ska jag gå hem till Gud så du ska få mitt syskrin.” Anna svarade: ”Då ska jag hålla dig i bena.”
.
Ibland undrar man var styrka till det omöjliga kommer ifrån - mormor Elisabeth banade väg. Hennes lite krokiga näsa och smilgropar har vi andra Elisabeth som kommit efter alla ärvt! Detta bär vi med stolthet!
.
Jag har spetskragen och en hårlock som mormor sparat. Det är så fint att se stoltheten i mormor när hon ser på sitt barn. Fokus är på Elin. Mormor tittar inte in i kameran.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXfSgQQqMv9jkB5thf1iFhpIjzGe6W-v6xLMidHfmOd5PWCBtPD5dm231ESdtebhbUiCBRAo7pbWPu_cZGyVGwgzXxFL0IjYzAGL6vFv0cojjKDV1GpIo5_THmsBI-cimfH8euypOTvbtg/s640/IMG_7825.JPG)
.
Mormor dog när jag var 3 år. Den sista tiden bodde både hon och hennes syster Ruth hemma hos oss Så jag minns henne tack och lov. Hon torkade äpple och körsbär.
.
Vi gör fortfarande hennes fruktsoppa till efterrätt på julafton, och serverar på hennes blå porslinstallrikar.
.
.
Helena Busch-Christensen