söndag 30 juli 2017

Minna: Vår resa på vackra Strömsholms kanal blev ett riktigt äventyr







.
Båten ska BORT!!... Under bråkdelen av en sekund var det en tanke som slog mig och familjen! Det blev tyst på kanalen, kossorna stod och blängde (ja det kändes så..) vi var mitt i ingenstans, ja i Strömsholms kanal - det visste vi men, utan ett hus eller bebyggelse i närheten..
.
Vad hade hänt? Det får ju bara inte hända! …
.
Men hörrni, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi börjar från början.

.


.
En skön onsdagsmorgon i juli var vi uppe med tuppen för att hinna med första slussen kl. 9 i Strömsholm. Vi - vår lilla familj i vår lilla båt åkte ifrån hemmahamnen på Öster Mälarstrand i Västerås mot soluppgången. En helt magisk morgon!
.
Vår plan var att slussa ifrån Strömsholm till Surahammar en resa på 15 slussar. Strömsholms kanal sträcker sig ifrån Strömsholm utanför Västerås ända till Smedjebacken i Dalarna, ca 12 km, 26 slussar och hela 14 små sjöar. Höjdskillnaden sägs vara 100 m. Spännande! Spännande!
.
Nervösa och förväntansfulla åkte vi in i rännan som dolde första slussen. Det skulle bli dubbelslussning. Vi var många båtar som ville ta oss vägen fram. Alla till olika mål på vägen. Vi fick vänta till omgång två vilket för oss var bra, då hann vi kika lite på de andra som slussade upp, se och lära. Vi tillsammans med en motorbåt modell större fick slussa tillsammans.






.
Nu kom tankarna igen, hade vi tagit oss vatten över huvudet? Hjälp vad har vi gett oss in på? Våra vänner tyckte vi var galna som skulle anta en så stor utmaning direkt. Ja, vi var ju nybörjare och ingen av oss hade direkt några ”sjöfötter”.
.
Men vi hade inte behövt oroa oss. Vi blev så väl omhändertagna av slussvärdarna och de andra mera erfarna slussarna.
.
I Strömsholms kanal går det en slussning om dagen efter en viss tidtabell. Det gör att samma gäng och samma slussvärdar följs åt hela dagen. Marsch fart var ca 5 knop. Då höll man ett lagom tempo för att dels hinna med slussarna och för att hinna se och uppleva allt i och omkring kanalen. Missar man en sluss kan man bli fast! (Ha det lite i minnet…)
.



.
Nu är vi igång. Fina vyer. Röda och gröna stolpar visar grund och annat som man bör undvika. Härlig natur, fina sommarhus och glada människor som alla vinkar glatt ifrån strandkanten, eller ifrån sina fina strandnära bryggor och hus. Det är verkligen en ynnest för dem som äger dessa fina hus och tomter! Riktigt avundsglad blir man!
.
Vi tog slussarna en efter en; Västerkvarn, Sörstafors, Sörkvarn, Skantzen, Lustigkulla, Trångsfors, Ålsätra för att sedan sluta i Surahammar.


 .
Det är verkligen ingen ”walk in the park” det här med att slussa. Tampar fram och tampar bak, hålla emot, hålla båten i styr. MEN det övervägs av alla medslussare, slussvärdar och publik! För det är verkligen en publikfest! Sommarflanörer som tar en glass och fikar vid kanalen, kanske med en förhoppning om att just idag så händer det något galet, haha!
.
Många fotar och imponeras av dessa otroliga byggen - slussarna - vilket det ju faktiskt är. Än idag så handöppnas alla slussar manuellt. Det är verkligen ett beundransvärt jobb våra slussvärdar gör!

.
Lite historia; Sommaren år 1777 började arbetet med att bygga första slussen och hela sluss-systemet stod klart långt senare dvs år 1795. Grundaren Johan Ulfström blev när hela slussen var klar adlad av Gustav III till Riddare av Vasa ordern.
.
Mycket hände såklart under vägens gång år 1779 arbetade Västmanlands regemente och dess soldater med att bygga. Och 1787 besiktade Gustav III kanalen, Gustav är förövrigt den som namngett de första 16 slussarna (förutom 11-12, det var för dåligt väder den dagen så kungen åkte landsvägen med häst och kärra)
.
År 1795 invigdes Strömsholms kanal av Friherre af Ugglas dåvarande landshövding. Det finns mycket mera att läsa om detta via länken www.stromsholmskanal. Gå in och läs! Det är verkligen hur spännande som helst.
.
15 tuffa slussar senare tog vi vårt nattstopp på Surahammars Camping. Det var så himla gott att kunna lägga till vid deras fina brygga och ta kväller. Vi var alla tre i lilla familjen övertygade om att denna kväll skulle vi somna ovaggade. Kudden formligen satt redan fast i ansiktet.
.
Ett glas vin, en dusch och en härlig biff fick avsluta denna helt fantastiskt jobbiga men helt underbara dag! Vi somnade med den tanken att imorron fick vi sovmorgon, ta det chill med en lång mysig frukost för att efter det på eftermiddagen ta samma slussar hemåt igen! Första sluss tillbaka kl. 14…..Nu mina vänner börjar båten ligga lite risigt till….(fast det visste vi inte då..)



.




.
Efter en lugn natt i båten dukar vi upp en god frukost. Tar det lugnt, ingen stress, vi har ju hela dagen på oss att bara vara och vänta in slusstiden kl. 14. Men lite rastlösa som vi är och spända på resten av vår utflykt, tänker vi; Vad kan tänkas lura bakom nästa krök?
.
Så sagt och gjort vi tuffar iväg och hinner lagom fram och bakom kröken när det blir helt tyst…Motorn LÄGGER AV!! Men hallå hur kan det vara möjligt? Mätaren visar på minst halv tank kvar.. Vi provar igen….bzzzz…inte ett jota händer Jaha!!!
.
Vad ska vi göra nu?? Vi driver fint i kanalen i vinden med bara obebyggelse ikring oss. Det enda vi ser är en massa kor och gäss som chillar i hagen i godan ro. Hur i hela friden ska vi få hit bensin? Vi kände oss som Baltazar. Vi funderade och funderade och sedan fick vi en snilleblixt: vi ringer en vän vår livlina, mor och far!
.
Vi fick tipset att ringa bensinmacken i Sura. De kunde kanske hjälpa till. Sagt och gjort, jag ringde och fick tag i vänlige Anders, en riktigt härlig man med humor. Det ska väl vara lite äventyr på semestern! Och självklart ska vi hjälpa till! Vi förklarade vart vi låg för ankar och bestämde att min make skulle möta upp på stora vägen ca 100 m bort. 
.

.
Vill återigen uppmärksamma på att klockan går… Kanalkampen har tagit sin början!!! Maken och dottern vadar iland och tar sig genom kohagen till 66:an och brofästet där de möter upp snälle Anders. 40 liter bensin och en dunk i ryggen med ett leende: Lycka till! Heja, heja!
.
Tillbaka till båten, lite ko-slalom på vägen under stängsel, uj, uj. Klockan var nu kvart i två och slussen ifrån Surahammar startade kl. 2. Hmmmm skulle vi tvingas bli kvar ett dygn till?! Ingen av oss var väl i det läget så sugna på det och humöret var väl inte riktigt på topp. Äsch vi chansar, ringer slussvärdarna i Sura, berättar som det är och att vi är ca 30 min bort, hur kan vi lösa detta på ett smidigt sätt? De säger – Ni hinner, vi väntar in Er, - kööör, bara köör!!
.
.
NU började kanalkampen på riktigt! Ni som sett Göta Kanal filmerna vet vad jag menar!! Grön pinne, röd pinne, höger, vänster, gasa, gasa!! AKTA!!...tick, tack, klockan går! …Man får puls kan jag lova, och DÄR ser vi slussen ! Vilken känsla! Äntligen framme, sena men glada, vi hann! Våra medslussare hälsade glatt och sa bara – Ta det lugnt! Det är ju semester! Så himla sköna! Behöver jag nämna att det var detta som blev det stora samtalsämnet på slussningen hem.
.
Stolta och utmattade 30 slussar senare nådde vi slutmålet, tillbaka i Strömsholm. Inte lika slut som dagen innan då nedåtslussning är bra mycket lättare än uppför! En liten parantes bara för er som inte slussat förr.
.
.
Vilket äventyr!! Skulle vi göra´t igen? JAA, alla dagar i veckan, otroligt lärorikt och galet skoj, många nya bekantskaper och medslussare, härliga vyer och otroliga slussvärdar! Vilket jobb ni gör TACK!
.
Blir båten kvar?....JAA! Vi funderar t.o.m. på att uppgradera den till nästa sommar! Att få vara ute på Mälaren och dess öar och skär är helt fantastiskt! Vi trodde inte det. Landkrabbor som vi är, vi har fått blodad tand. Nästa gång tar vi Göta Kanal, inte i år men gärna ett annat.
.
Så till Er som orkat läsa så här långt, till Er säger jag bara SLUSS o HOJ!! Våga ni med!.
.
Gästbloggare: Minna & Co ombord på ”Princess Consuela Bananahammock”                    

torsdag 27 juli 2017

Är det förbjudet att längta till jobbet på semestern?

Det är många som sliter väldigt hårt på sitt jobb.

Det är också många som inte har ett jobb eller som har svårt att byta. Och tro mig, jag vet exakt hur det känns att vakna med ont i magen inför en ny arbetsvecka. Exakt.



Men just nu tillhör jag den skara lyckliga människor som faktiskt trivs med sitt jobb. Jag trivs så till den milda grad att jag ibland redan på fredag eftermiddag längtar till det ska bli måndag.

Ibland tror jag jag är ensam i världen om detta fenomen. Redan på onsdagen brukar nedräkningen på Facebook börja till det ska bli helg och på måndagen är det bilder som visar hur jobbigt det är med en ny arbetsvecka.

Jag arbetar periodvis under mycket hög belastning. Egentligen är det så att det finns inget tillfälle då jag är färdig med mina uppgifter. Det är därför viktigt att koppla bort jobbet och gå ner i varv och ta ledigt. Inte minst för att få fart på kreativiteten.

Jag tycker också om att vara ledig. Jag älskar att pyssla hemma och ha familjen runt mig.

Men...

jag längtar i alla fall till jobbet efter ganska få dagar. Till alla fina människor, till den inspirerande miljö jag får befinna mig i och alla spännande och viktiga saker som finns att ta tag i. Kanske har det att göra med att jag nu jobbar med det som i många år varit min hobby.

Lite knasig är jag kanske, men det måste man väl få vara.

Eller är det förbjudet?


/M

söndag 23 juli 2017

Premiär i husbil - bilder från resan och familjens nybörjartips

.
Husvagn har vi provat några nätter för ett antal år sedan. I år var det premiär för semester med familjen i husbil.
.
 .
Det gick bra. Vi trivdes framför allt med det stora utrymmet under bilfärden, kanske lite mindre med det lilla utrymmet när bilen stod parkerad.



.
.
Vi var till Ullared (mer om det i ett senare inlägg), sedan Getterön och Varberg och avslutade med Liseberg.
.



.
Jag måste säga att standarden på campingplatser verkar ha höjts rejält de senaste åren. Värsta lyxen med diskmaskin t ex.
.
Med några dygns erfarenhet så är det här är våra tips vad gäller packning:
.
1. Minimalt med kläder och andra grejer. Bestäm var tvätten ska läggas.
2. Ta med grenkontakter så det finns plats att ladda allas telefoner.
3. Hörlurar till alla.
4. Vägkarta i papper. Enklare för alla att se vart man är på väg.
5. Ca 10 st rejäla klädnypor - kan användas till allt från att försluta påsar, till att fixa solskydd.
6. Hemlagade grytor som håller i kylen och tex vitkålssallad eller konserverade grönsaker.
7. Spel som tar liten plats men underhåller lång tid - kort och Yatzy.

Jag tror vi kommer semestra med husbil fler gånger.


/M

onsdag 19 juli 2017

Move your ass and your brain will follow

Jag hörde det här uttrycket från en psykolog. Han sa det är en vanlig fras i deras värld.

Alltså om du vill ändra dina tankar börja med att flytta på kroppen - gör något - något du tycker är svårt - så kommer du ändra tankens vägar.

Jag tror på det.

Gör du?



/M

tisdag 18 juli 2017

50.000 klick! Här är bloggens topps och flopps.

Hurra! Min blogg har blivit klickad på 50.000 gånger - på min födelsedag dessutom.

Tusen tack alla som läser och kommenterar.

Jag har funderat på hur jag skulle fira händelsen och kom fram till att mesta och minst lästa inläggen kanske kunde vara lite kul att dela med mig av. Delar med mig av en vacker sommaräng också!



Minst läst...

Det här inlägget får nog benämnas som en flopp - och det kanske inte var så konstigt att det intresserade så få, eller typ ingen :)

Sen har vi det här inlägget som jag önskar att många fler hade läst. Och jag trodde verkligen det skulle intressera fler.

Det handlar om dyslexi, en fråga jag känner lite extra för, men antagligen gillade ni inte rubriken, eller som Helena sa: Att pröva att ha dyslexi är kanske inte det man vill göra när man kommer hem på fredagkvällen - även om man tycker det är intressant. (Jo, det var en fredagskväll jag la upp inlägget).

Jag ska göra en nytt försök längre fram och be någon berätta hur det är. 

Det mest lästa inlägget har jag inte skrivit själv. Det har skrivits av en fin vän till mig - Charlotte. Och handlar om utbrändhet. Läs här! Ett mycket aktuellt ämne - inte konstigt så många berörs av hennes ord.

Bland det jag skrivit själv så blev det en raket av ett inlägg där jag var så arg så jag höll på att explodera, eller jag gjorde nog det också om jag tänker efter. Bara kände för att skita i allt och gå hem. Det var många som kände igen sig.

Har du förslag på ämne? Hör av dig!

Återigen, tack alla som läser!


/M





söndag 16 juli 2017

Idag är det min födelsedag - här är första bilden på mig






Jag tog och frågade mamma och pappa vad de kom ihåg från dagen då jag kom ut.

Mamma och farmor plockade hallon 16 juli, när jag först började ge mig till känna. De skjutsade hem farmor utan att berätta vad som var på gång och åkte sen upp till sjukhuset.

De fick vänta till morgonen därpå innan jag kom ut.

Jag hade fått för mig att pappa inte var med inne på förlossningen, men det var han visst det.

Jag frågade vad han kom ihåg. Det var kanske som för de flesta att man minns mer alla känslor än vad som egentligen hände, men han mindes han hade tittat på mig och tänkt: hon ser frisk ut. Och sedan frågat: Får jag hålla. Svaret var; Nej.








Lite kul med bilden tycker jag. Det har hänt lite med sjukhussängarna sedan dess och frågan är om telefoner rullas in på salar alls längre.

Just den där användes för att ringa till mormor Herta för att berätta att det tittat ut en liten tjej.

Om några veckor ska jag vara med på ett arbetspass på förlossningen. Det känns viktigt. Jag hoppas få en bild av hur arbetet är.




/M







lördag 15 juli 2017

Stövlar fyllda med minnen får va kvar ett tag till

Undrar hur långt de här stövlarna gått. Många mil i trädgården är det.



Mycket praktiskt på sommaren med korta stövlar, men mest finns de kvar för att jag fått de i morsdagspresent. Ett tillfälle vi ofta skrattar åt i familjen.

Det är inte så lätt att hålla hemlisar när man är liten. Första gången dottern gick med på att låta lillebror veta vad morsdagspresenten skulle innehålla var han kanske 4 år.

Uppkrupna i sängen på morgonen utan paketen i sikte än, säger sonen mycket nöjd:
Du ska få ett par stövlar. Och nu har jag sagt det!

Han hade i alla fall lyckats hålla sig någon dag eller två.

Så klart man vill ha de stövlarna kvar länge :)




/M



måndag 10 juli 2017

Men så återstår Brasses svåra fråga: Vad ska bort?

Många undrar hur det var i Almedalen. Helt klart sprider veckan ringar på vattnet i hela landet.
Jag brukar förklara det som en stor mässa med utställningar och seminarium som pågår i alla olika möjliga och omöjliga lokaler. Inte lätt att hitta till lokalerna är det.






I år blev det ett kort och intensivt besök. Avresa måndag morgon kl 04.35 och hemma igen onsdag kl 00.27.


Inte jättemånga arrangemang hann jag gå på, men jag läste på i katalogen också vilka samtal som fanns och jag tyckte nog, digitalisering och hållbarhet verkade vara stora snackisar.


Det här hörde jag inom diverse olika områden:


"Det här MÅSTE vi satsa på. Det kommer leda till stora besparingar i framtiden. Det är alldeles för lågt förändrings- och investeringstempo just nu."


Men, den svåraste frågan var det svårt att hitta något samtal om...


Vad ska bort?


Offentlig sektor har ingen sedelpress. Ska det investeras mer måste något annat bort. Vem ska bestämma vad som ska bort?


Alla politiker vet att investeringar kan leda till besparingar. Men oftast är det på lång sikt. Så lång sikt att det inte går att räkna med de pengar som kommer sparas in. Och det är väldigt svårt att i efterhand se de ekonomiska effekterna av just den eller den investeringen.


Nästa år tycker jag det vore intressant med fler seminarium och samtal som handlade om det. Om vi investerar i ny digital teknik i sjukvården, vem ska bestämma vad vi istället ska sluta med.


Är det politiker, är det vårdpersonal eller är det patienten?




/M

onsdag 5 juli 2017

Att snickra ett torn till rosorna



Rosornas tid är här!

Våra rosor fick flytta runt förra året och så fick de ett torn att klättra i.

Är supernöjd!




Tänkte dela med mig av lite mått - om du vill göra något liknande.
Det här är inte en exakt beskrivning -  se det som inspiration.
Vi använde obehandlat trä och målade med svart falufärg.


Stolpar
4 st 70x70 mm, 2400 mm höga


Ribbor
6 st 45 x 45 mm, 610 mm långa
6 st 45x45 mm, 700 mm långa


4 st jordankare
4 st topplock
och så lite skruv


I Botaniska trädgården i Visby hade de ordnat en annan typ av ställning, med störar och ståltråd. Det var också fint!



Vår honungsros har inte riktigt hämtat sig från förra årets flytt, men nästa år hoppas jag den fyller ut sitt torn - lite som rosen i Visby.

Eller ungefär i alla fall.


/M