Igår var det landstingsfullmäktige. Då beslutade vi om budget för nästa år
och planering fram till 2019. Det blev en lång debatt som inleddes med att
gruppledarna för varje parti fick hålla ett anförande. Jag var sist ut.
.
Jag tycker det är rätt kul att förbereda ett sådant anförande och klura
ut vad jag ska säga.
.
De rödgröna har ändrat sitt sätt att mäta målen. Från siffror till pilar.
Jag tycker det är fel. En pil visar på en riktning. När är målet uppnått?
Därför började jag med ett citat från Alice i Underlandet: Vilken väg ska jag
gå? Det beror på vart du ska. Vet inte. Men då spelar det heller ingen roll
vilken väg du tar…
.
Mycket kan vi som politiker bestämma om och många saker finns i en
landstingsbudget som syftar till att ge människor en bättre hälsa och ett gott
liv – med många av de viktigaste sakerna kan vi aldrig skriva ner i den typen av
dokument.
.
Att alla barn får så många kramar de behöver.
Att vi tar oss tid att njuta av musik eller en vacker sommarkväll.
Att arbetskamrater skrattar tillsammans.
Att få känna sig värdefull.
Vänner
Att vi tar oss tid att njuta av musik eller en vacker sommarkväll.
Att arbetskamrater skrattar tillsammans.
Att få känna sig värdefull.
Vänner
.
Det är såna saker som gör livet värt att leva och som gör att vi håller oss
friska – men som vi som politiker inte kan besluta om. Vi kan försöka skapa
förutsättningar – men att det sen blir verklighet, är också upp till var och en.
.
Dvs du och jag.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar