Nyss hemkommen från ett år som barnflicka i Kanada och utan riktig koll på vad jag ville jobba med så började jag vikariera på låg- och mellanstadiet i Uppsala.
En mycket lärorik tid som jag haft stor nytta av. Inte minst fick jag prova många nya miljöer och improvisation. Väckas av ett telefonsamtal vid sju - kan du komma till vår skola? Vi börjar 8.15. Ingen koll på vilka barn, vilka lektioner eller vilka lokaler jag skulle vara i. Bara att åka iväg. Nyttigt. Svårt och roligt.
Det här är allra första skolan jag kom till. Storvretaskolan. Det var fotbollscup i Storvreta för några veckor sedan, så då passade jag på att åka förbi.
Funderar på hur jag tog mig dit, har absolut inget minne av det, men gissar jag tog bussen.
Rektorn följde med mig till klassrummet. En fyra var det. Hon presenterade mig och sa; Det här är Malin. Det här är hennes första dag som vikarie - så var snälla.
Hm. Tänkte jag. Sämre presentation hade jag ju inte kunnat få. Vem är snäll mot en osäker vikarie?
Kom till lärarrummet vid första rasten. Jaha, är det du som är vikarie i den klassen. Det har varit svårt att hitta någon...
Jag trivdes ändå som sagt med livet i skolan. Och även på Storvretaskolan som jag var tillbaka till många gånger. Jag velade hit och dit om det var lärare jag skulle ägna mig åt, men så en dag kom jag till en ny skola. Och då hade jag ändå tuffat till mig och skaffat mig lite rutin på hur jag skulle få skaplig ordning för en dag eller två. Det var en etta. 7 år är man när man går i ettan. Det här var för 25 år sedan.
Jag kliver in i ett klassrum där barnen är högt och lågt. Jag ber dem lugna sig, eller något sådant och får till svar: Håll käften jävla kärring.
Då bestämde jag mig. Den här uppgiften är för stor för mig. Respekt får man lära sig hemifrån. Om barnens respekt inte finns kvar längre - då är uppgiften för stor för mig att mäkta med.
Lärarna har en svår uppgift. Jag anser att för att få ordning på skolresultaten behöver vi börja med föräldrarna. Allt handlar inte om lärarnas förmåga eller pengar till lokaler och läromedel - vilket debatten oftast cirkulerar kring.
Därför tycker jag det var ett bra förslag som Jakob Forssmed presenterade häromdagen med utbildningsträffar för föräldrarna förslagsvis på lördagar. Det är inte lätt att vara förälder heller och veta hur man bäst hjälper sitt barn.
Obligatoriskt för skolan att ordna - frivilligt för föräldrarna.
Föräldrarnas roll är central för att höja skolresultaten.
Så tycker jag.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar