En cyklel, två solnedgångar och han som tände glöden

Tänker jag ska försöka få till ett blogginlägg om Almedalen. Men allt verkar redan vara skrivet. Fast hur jag tyckte det var är fortfarande oskrivet.

Jag fick låna en cykel och det var bra. Helt klart enklaste och snabbaste sättet att ta sig in till Visby - ca 3 km i mitt fall. Fast det var en väldigt hård sadel... Så det var bara första cykelturen jag satt ner :)

Det fina med att bo en liten bit utanför Visby var cykelturen längs med havet. Två fantastiska kvällar med solnedgång och ett helt öppet hav. Obeskrivligt vackert. Hade jag inte velat vara utan.

Det viktigaste för mig med att åka till Almedalen var dels att se hur det är eftersom det var första gången, men också att inspireras och knyta nya kontakter. Och så klart att lyssna på Ebbas tal. Många goda råd fick och läste jag. De bästa från Eleonore. Tack för det!

 

Tvärs emot alla goda råd jag läst bokade jag inget på torsdagen och hittade ett mycket spännande seminarium om innovation och energi, men sen träffade jag honom...

Den som följer mig vet att jag känner lite extra för dyslexi och för kopplingen mellan skola, vård och föräldrar. Den här mannen arbetade med att få tillbaka hemmasittande ungdomar till skolan.

Att få träffa någon med ett sådant engagemang och som kommit en bit på väg för att vi ska kunna hjälpa dessa barn och föräldrar - sådant smittar - och sådant tänder min politiska glöd. Då vill jag göra något mer. Något lite till måste det gå att göra. Nu ska jag klura på vad - utifrån ett politiskt perspektiv.

Tror nog det blir fler resor till Almedalen.

/M