Det accepterar jag inte

Almedalen har nyss börjat och de olika organisationernas utspel och viktigaste frågor kommer hagla över oss under veckan. 3700 olika arrangemang.

Och ja, jag tänkte också åka dit i år. Och mingla. Och ta intryck. Men jag ska också se om någon kommer ge svar på den vårdfråga som jag känner mest för just nu och som verkar så svår att lösa: hyrläkarna.

Jag kan inte acceptera att en människa i sitt sköraste tillstånd som vänder sig till psykiatrin får lov att berätta sin innersta hemlighet gång på gång för nya läkare. Eller att en gammal människa som ofta besöker sin vårdcentral ska få olika råd och mediciner varje gång. Det ska inte vara så.

Men vems är ansvaret? Hur kunde det bli så här? Har staten utbildat för få allmänläkare och psykiatriker? Är landstinget en dålig arbetsgivare? Är de mindre kommunerna inte tillräckligt attraktiva att bo och arbeta i? Eller är det inte tillräckligt hög status bland läkarkåren att vara fast anställd på en vårdcentral?

Oavsett vems "felet" är så kommer vi inte längre med en bättre vård inom psykiatrin och primärvården om vi inte har fast anställda läkare.

Ett problem är en förutsättning för att någon ska kunna presentera en smart lösning och göra ett utspel. Men just det här problemet verkar ingen vilja lösa. Trots att det är den fråga patienter och personal pratar mest om. Och jag kan heller inte hela svaret.

Men snart kommer någon med ett förslag till lösning. Så är det alltid. Frågan är vem?

/M