Det här går jag bara inte med på!

Allt jag kämpar och står för, handlar om att samhället tillsammans ska hjälpas åt, för att var och en av oss ska få det stöd som behövs i olika faser och perioder av livet.

Ibland klarar vi oss bäst själva och då ska det vara okej, och ibland funkar ingenting och då ska hjälpen finnas där....

Trenden ska vara att fler ungar mår bra och kommer till skolan. Inte tvärtom!

SR om hemmasittare

Det här gör jag just nu på temat ”hemmasittare” dvs barn som inte har FÖRMÅGA att ta sig till skolan. Det har överhuvudtaget INGENTING med skolk att göra. Dom kan inte gå till skolan.

-besök i skolor och elevhälsa
-lyssnar på föräldrar
-lyssnar på barn
-lyssnar på lärare
-besök hos sjukvårdens verksamheter med koppling till detta
-föreslagit att BUP börjar med behandling i hemmet
-motion till partiets riksting i höst
-lyfter frågan på sociala medier

Vad tycker du jag mer borde göra? Tips mottages tacksamt. Så här kan vi inte ha det!

OCH jag tänker i den här frågan inte bry mig om att jag är en regionpolitiker och att jag ska hålla mig till mitt område. Är så trött på att alla skyller på andra i den här frågan. Att barnen mår bra är allas ansvar. Gemensamt.

/M

Time for change

Nä, det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Jag vet ärligt talat inte om jag tycker det är värt all tid.

Upptäckte under julen att det helt plötsligt fanns tid både till att baka och ta en kvällspromenad, eftersom jag inte skrev här i bloggen. Vad är viktigast?



Sedan är det så att jag tycker väldigt mycket om att skriva också, så det handlar inte om vad som är roligt, men tiden, vad är mest välinvesterad tid?

Jag tog mig tid till att fixa håret. Bilden till höger är före. Det kändes skönt och som välinvesterad tid.

Att blogga känns också lite 2018 - är det inte det?

Vi får se.

Jag låter frågan bero en stund. Det blir i alla fall mer tid på Instagram framöver, så följ mig gärna där. malin_gabrielsson

See ya!

/M

Det kom en inbjudan till slottet

Det kom en inbjudan i mitt postfack från landshövdingen till traditionsenlig adventsmottagning i residenset på Västerås slott.

Eftersom det är traditionsenligt så har jag varit på den här bjudningen förut tillsammans med min man Kjell. Det är mycket trevligt och mysigt att få komma till vårt vackra slott. Det är bra också eftersom jag får möjlighet att knyta nya kontakter. Sen är det också roligt att få ta med maken, det är inte så ofta.


Jag är osäker på vilka som bjuds in, men det är i alla fall politiker från länet och representanter från näringsliv och föreningsliv.


Det bjuds på hembakat julgodis, glögg och kaffe samt en stunds trivsamt mingel. Det är omöjligt att inte bli berörd av de vackra lokalerna där historiens vingslag är så påfallande.


Här några bilder. De verkar vara suddiga, men mina begränsade IT-kunskaper gör att det inte blir bättre än så här idag. 😊

/M

En miljon back - varje dag

Malin Gabrielsson, sa du 1 miljon kronor back varje dag?

Ja.                  Ja, jag sa en miljon kronor back varje dag för sjukvården.

 

Så lät det vid debatten i juni, om delårsrapporten för jan-april.

 

Den här delårsrapporten gäller till och med augusti och dag nr 243 på året, vilket ungefär motsvarar underskottet på 255 miljoner. Trenden håller alltså i sig – en miljon back varje dag för Västmanlands sjukhus.

 

Så här får det bara inte fortsätta. Det får inte fortsätta till ett underskott på 365 miljoner.

 

Självklart blir pengarna till fantastisk sjukvård och löner till personalen, och ingen ska tvivla på hur stolt jag och kristdemokraterna är över den västmanländska vården och de hjälteinsatser vår personal gör varje dag, men det är ohållbart med så stora ekonomiska underskott.

Ansvaret vilar hos det politiska ledarskapet.

 

Jag tror några av meningarna i den inledande sammanfattningen innehåller ett mycket viktigt budskap.

 

Citat: Aktivitetsnivån är hög vad gäller kvalitetsutveckling, digitalisering och samverkanslösningar, men förväntade effekter i form av fler omhändertagna patienter och en ekonomi i balans uppnås inte i alla verksamheter. Slut citat.

 

Dvs investeringar som görs inom exempelvis nya digitala lösningar ger inte tillräckligt stora vinster för att vara värda att hålla på med. De verka kosta mer än de smakar. Effektiviseringen uteblir.

 

Området digitala lösningar upprör och intresserar framför allt läkarna. Vi har sett det i media på sistone.

 

Och det är inte så konstigt att läkarna är upprörda. De vill alltid ha evidens – dvs bevis – för att vald metod är den bästa för patienterna, men något sådant presenteras generellt sett inte för digitala lösningar – eftersom det generellt sett är nya lösningar och då finns vare sig evidens eller beprövad erfarenhet.

Ofta är nya lösningar också styrda av nationella beslut eller av leverantören – dvs det finns inget val – IT-systemet ska in.

Men - det beror också på politikers ointresse eller ska vi kalla det brist på ledarskap.

 

Att införa mätetal som mäter digitaliseringens nyttoeffekter är något jag och kristdemokraterna tagit upp vid åtskilliga tillfällen, det finns också med i alliansens förslag till regionplan för 2018, men det trodde inte socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet på då.

Och nu ser vi alltså att förväntade effekter för digitaliseringen 2018 uteblir.  Pengarna i sjön? Vem vet.

Under 2018 har det fattats beslut om en digitaliseringsstrategi och en digitaliserings-handlingsplan – även dessa centrala dokument saknar beskrivningar kring hur nyttoeffekterna för digitaliseringen ska redovisas. Men socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet sa i våras nej till att få fram en sådan redovisning nu till oktober 2018.

 

Bekymren med att få personal och pengar att räcka till inom sjukvården finns inte bara i Västmanland utan i hela landet.

 

Enligt en mängd statistik och varningsklockor så kommer Sveriges invånare i arbetsför ålder i framtiden inte räcka till, för att bemanna sjukvården på det sätt som sjukvård bedrivs idag – saker och ting behöver därför förändras.

 

SKL – Sveriges kommuner och landsting pekar på två åtgärder. Det står på sidan 20.

1. Arbeta mer och längre
2. Effektivisera och utnyttja tekniken

Arbeta mer och längre är knappast något Region Västmanland satt upp mål för, snarare går trenden åt motsatt håll. Dvs att erbjuda personalen kortare arbetstid.

 

Men däremot läggs väldigt mycket kraft på att försöka effektivisera och få in ny teknik. Massor med pengar och energi läggs på det. Kommer ni ihåg citatet från sammanfattningen: ”Aktivitetsnivån är hög vad gäller kvalitetsutveckling och digitalisering.”

 

Men nånstans blir det fel eftersom det i slutändan inte leder till vare sig ökad tillgänglighet, bättre bemanningsläge eller ekonomi i balans för sjukvården.

 

Det finns några ord som jag håller på att utveckla någon form av politisk allergi för. Ett av dem är samverkan.

 

Det nämns inte mindre än 29 gånger i det här dokumentet på 25 sidor. Och ja, att verksamheter över olika gränser faktiskt gör saker tillsammans på nya sätt är helt nödvändigt. Men det räcker inte.

Receptet för att klara framtiden är att effektivisera. Det ordet finns bara med på ett ställe i delårsrapporten – och då är det som ett citat från SKL.

 

Att effektivisera sjukvården är något av det allra viktigaste för kristdemokraterna – för att säkra sjukvården för Sveriges invånare och för att komma tillrätta med vårdköer.

 

Jag tänker arbeta för att i årsrapporten för 2018 finns ordet effektivisering omnämnt 29 gånger och då med exempel och bevis på att dessa effektiviseringar lett till att personalen räcker till på ett bättre sätt och mår bättre, att tillgängligheten ökat och att det ekonomiska läget har förbättrats.

Slut

Det här är vad jag sa vid fullmäktige i onsdags då vi debatterade årets delårsrapport 2. Orolig inför bygget av en ny sjukhusbyggnad känner jag mig. Arbetet med att få personalen att räcka till bättre behöver verkligen styras upp.

/M

Är du i riskzonen för typ 2-diabetes?

Idag är det världsdiabetesdagen. Alla känner vi någon med typ 1- eller typ 2-diabetes, men allt för få känner till hur allvarlig sjukdomen är. Observera att typ 1-diabetes och typ 2-diabetes är två helt olika sjukdomar med högt blodsocker som gemensam nämnare.

Orsaken till att man drabbas av typ 1-diabetes är ännu okänd och det finns heller inget botemedel. Av någon anledning slutar kroppen tillverka insulin. Insulin måste sedan ges varje dag via injektioner livet ut. Läs mer på 1177.


När det gäller typ 2-diabetes har kroppen svårt att hålla sockerhalten i blodet tillräckligt låg. Här finns det möjligheter att själv påverka sin livsstil så att man undviker sjukdomen så länge som möjligt.


Jag gjorde nyss ett litet test för att se om jag befinner mig i riskzonen eller ej, och lite förhöjd risk fanns det... Stillasittande är en sådan risk och det ägnar jag mig alldeles för mycket åt...


Du kan göra testet här. 7 sätt för att minska risken finns här.


Idag har jag tagit på mig en stegräknare. Nu ska det bli svart på vitt. Mer grönsaker har jag redan lagt till, stegen ska ökas på, varje dag, och datorn får bo kvar lite oftare över natten på jobbet. Risken ska ner.


Läs här om Ronja och om hur livet med typ 1-diabetes är: Sluta fråga om min sjukdom - orkar inte svara!


Diabetes ökar. Vad vill du göra åt det?

/M

The winner takes it all - eller?

All politisk inspiration rann plötsligt av mig. Det jag jobbat för i många år och trott på (fortfarande tror på) skulle vara det allra bästa för Västmanland blev inte verklighet, i och med att centerpartiet och liberalerna i sista stund valde att byta sida.


Paradoxalt nog gjorde Kristdemokraterna det bästa valresultatet på länge. Vi ökade med 2 mandat, vilket gör stor skillnad för den grupp som jag leder, men också för partiet.


Jag kommer fortsatt sitta kvar i Regionstyrelsen och ha ett uppdrag på heltid som regionråd i opposition, vilket jag är tacksam för och jag ska göra mitt allra bästa!


Jag har tillåtit mig en paus från det som går att pausa (bloggen till exempel). Det fanns behov av lite tid att tänka och känna och hitta glöden igen. Det är på gång. Det kan jag känna nu. Mycket skönt.


Och även om Kristdemokraterna inte kom att ingå i styret för Region Västmanland så kommer vi kunna vara med att påverka. Och det ska vi göra! Så några vinster ser jag fram emot under mandatperioden.

Till nästa fullmäktige har jag ställt frågor om den palliativa vården. Varför är det stängda platser i det alldeles nybyggda huset? Finns det inte pengar kvar till personal eller vad?


Som sagt, skönt att känna glöden och när pulsen går upp.


Det blir fler blogginlägg, men kanske inte riktigt lika ofta som förr. Vi får se :)

Kram Malin

Ett bullshit jobb - vad är det

På baksidan av senaste numret av Dagens Samhälle (nr 34/ 2018)  finns en liten artikel om "bullshit jobs". David Graeber, forskare i London, har skrivit en bok  på ämnet baserat på att 37 % av britterna anser att deras jobb är totalt meningslöst = ett bullshit job.

Det är väl därför jag tycker så mycket om det uppdrag jag har i politiken, för att jag har möjlighet att göra skillnad, att spela roll för samhället, min arbetstid känns meningsfull.

Ett sätt att konstatera huruvida det arbete du har är meningslöst eller ej, enligt denna forskare, är att kolla på antalet ord i din titel. Vid fler ord än tre ska man börja ana oråd.

Och om det nu skulle vara så att du känner på dig att du har ett onödigt arbete så har denna forskare några tips på hur du kan dölja det:

- stressa

- starta ett projekt

- omorganisera

Dessa åtgärder leder enligt honom till dålig stämning och osäkerhet på arbetsplatsen om vem som behövs = ingen kommer att genomskåda att ditt jobb är ett sådant "bullshit jobb".

Stress, nya projekt och omorganisation motsvarar kanske det som skapar mest diskussioner och ohälsa på våra arbetsplatser och även i sjukvården.

Jag har inte läst boken men spontant känner jag motvilja till hans teorier. Min uppfattning är att de som är stressade uppfattar att de har en arbetsuppgift som är meningsfull. Det som inte är meningsfullt att göra kan man vänta med.

Samma sak med de som har drivet i sig att vilja åstadkomma förändring, genom till exempel ett projekt. Den som är villig att ta på sig en extra arbetsuppgift gör det ofta utifrån känslan att det ska göra någon skillnad.

Men även om jag inte verkar hålla med denna forskare uppskattar jag att någon tvingar oss fundera på vad som egentligen är meningsfulla arbetsuppgifter och meningsfulla projekt och omorganisationer.

Alla människor är viktiga och har en mening, men kanske inte allt vi gör.

/M