När ambitionen är större än orken

Visserligen hade jag lite koll på politik innan den här mandatperioden. Och jag trodde jag hade gått tillräckligt många dagar i min företrädares skor, och förstod vad som väntade, men icke...
.
Det är bra mycket svårare än jag trodde att vara regionråd, gruppledare (chef för de kristdemokrater som har regionalt uppdrag), en av representanterna för länets kristdemokrater, ensam representant från mitt parti i regionstyrelse samt att bli och vara medialt intressant.
.
Men det här uppdraget jag har, är också bra mycket roligare och mer givande än jag trodde.
.
Några saker jag behöver vara insatt i just nu är: ombyggnation av sjukhusområde, vilka landsvägar och järnvägar  i Västmanland som behöver rustas, nationell vårdpolitik, länets kollektivtrafik, vårdkösituationen, hur man kan komma tillrätta med personalbrist, vad som borde göras för att fler förlossningar kan ske i Västmanland och vilka frågor KD ska satsa på i valet.
.
Att sätta sig in i dessa frågor är ändå det enkla, även om det tar mycket tid. Det är mest att läsa och prata med folk.
.
Det är svårare med analys, att komma ihåg vad jag lärt och hört tidigare för att sedan komma fram till vad jag ska tycka och kan komma med för förslag. För att sedan försöka styra inriktningen på besluten åt det håll mina väljare vill. Svårt är också tålamod. Att det ska ta sån tiiiiid med allting.

.
Fast inte ens dessa saker är det riktigt riktigt svåra.
.
För det allra svåraste - det är att bli och vara en framgångsrik spelare - och på så vis hjälpa laget att vinna matchen. Att läsa spelet och sina mot- och medspelare på en enorm spelplan. Att förstå var bollen ska hamna och ha förmåga att placera sig på rätt ställe på exakt rätt tidpunkt. För ett spel är det. Men det är också ett hantverk.
.
Tänker ofta på Stenmarks ord; "ju mer jag tränar desto mer tur har jag". Och så tränar (=jobbar) jag på.
.

Självklart har jag kollegor och partikamrater att prata med. Men till slut är det jag som ska sitta där och bestämma mig vid mötet eller framför en mikrofon. Och framför allt är jag den som är tillgänglig och behöver se till att hamna i rätt position.

.
Så vad vill jag säga med detta?

.
Ibland blir även jag trött och missmodig och tycker uppgiften jag fått är för stor. För komplexa och för många saker för en sådan som jag att förstå sig på och klara av. Så har det varit den här helgen.
.
Det ligger också i sakens natur att en oppositionspolitiker inte kan vinna så många matcher. Och det kan bli lite tröttsamt detta förlorande...
.

Men efter tre år har jag i alla fall lärt mig, att när uppgiften blir för stor eller verkar olöslig, så är det fortfarande så att man kan äta upp en elefant bara man skär den i tillräckligt små bitar. Ett sätt är tex att skära bort en del arbetsuppgifter och ta hjälp. Ett sätt man inte ska underskatta :)

.
Har också lärt mig att vid vila kommer ny motivation och ny ork. Varje gång är det så. Så även denna.

.
För jag vet att det behövs mer kristdemokrati i vårt län.

.
Jag vet att det jag tillsammans med min grupp och alliansen gör spelar roll för länets invånare. På riktigt.
.
Och jag vet att jag just nu inte kan tänka mig något finare eller roligare uppdrag att ha.

.
Jag kan oja mig och krumbukta över att det är svårt - men jag förväntar mig att läkare ska fatta extremt svåra beslut - och då får jag också lov att klara detta. Detta som just nu är min uppgift. Att bedriva konstruktiv oppositionspolitik i Västmanland.

.
Färdigvilat.
.
Mot nästa elefant!

/M