Jag blev stoppad på gatan. Av en man i 70-årsåldern. Jag har pratat med honom förut flera gånger, men nu fanns det också något desperat och tårar i ögonen.
Vad håller dom på med på urologen, frågade han? Nu har jag väntat i ett år på operation. Jag vill att du som politiker ska veta det. Jag måste gå upp många gånger varje natt och kissa. Och under en dag måste jag gå kanske 20 gånger. Nu orkar jag inte längre. När ska jag få komma dit?
Är det prostata-besvär, frågade jag (visserligen onödig fråga), svaret var ja.
.
Väntetiderna är långa för att operera godartad förstorad prostata, inte bara i Västmanland, utan i stora delar av landet. Det finns flera förklaringar. Det saknas urologer (läkare) som gör operationen och det saknas specialistsjuksköterskor. Detta gör att operationssalar är stängda och köerna växer.
.
En annan del är att den här typen av operationer som inte är livshotande prioriteras ned i förhållande till operationer som bedöms mer allvarliga, t ex cancer, då det är trångt i operationssalarna.
.
En möjlig lösning är att patienter får åka till andra landsting eller privata utförare för att göra operationen. Jag känner mig tveksam till om den möjligheten utnyttjas tillräckligt väl. Men, sen tror jag också männens mer intima åkommor kommit i skymundan i opinionen. Det är enklare att prata om höftleder eller blodtryck.
.
En väl insatt man förklarade för mig att män högst ogärna söker vården och än mindre pratar offentligt om sina mer intima frågor. Kvinnorna som har lättare att prata om sina besvär har därför varit mer framgångsrika i sin opinionsbildning vad gäller t ex bröstcancer.
.
Jag frågade honom: Men hur ska jag, en relativt ung kvinna, prata om prostata-besvär. Hur blir jag trovärdig? Han sa att det viktigaste är att berätta att problem med prostata är mycket vanligt, men när problemen kommer så är det tecken på att något inte är normalt och då finns det hjälp att få, dvs vänta inte med att söka vård.
.
Fast det förutsätter förstås att landstingen då har vård att erbjuda - lite fortare än inom ett år.
.
Det här är en fråga som jag funderar en hel del på - men jag har ännu inga förslag på vad som borde göras.
.
Vad tycker du?
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar