Gästbloggande narkossjuksköterskan: Jag lovar att jag ska hålla dig vid liv...

Sov gott så ses vi om en stund, ja den meningen är nog den jag har använt mig av mest under min yrkeskarriär som narkossjuksköterska. I och med att jag uttalat dessa ord så har jag indirekt lovat att jag ska hålla dig vid liv under den tid som du är sövd. Det är ord med stor tyngd bakom. Jag har lovat att med all min erfarenhet och kompetens se till att du har det bra under din narkos, se till att du sover, att du andas ordentligt, att ditt hjärta slår som det ska, att du inte har ont. Jag håller dig varm och ser till att du vaknar. Det är ett stort ansvar.

Det är inte så lätt att beskriva vad jag som narkossjuksköterska gör, egentligen. Definitionen enligt mina yngsta barn är att jag håller i ett huvud! Men det är ett komplext yrke där det krävs stor kunskap om alla de delar som måste samspela för att du som patienten ska sova gott och må bra. För att jag ska kunna hålla min del av avtalet till dig, är jag beroende av apparater och ett väl fungerande team av personer med olika kunskaper runtomkring mig. Tillsammans arbetar vi mot ett och samma mål – Att du ska bli frisk och få komma hem till dina nära och kära och återgå till ditt normala liv igen.

För det mesta så går allt enligt den förutbestämda planen, men eftersom du och alla andra är unika, kan jag aldrig med 100% säkerhet säga hur förloppet kring just din vård kommer att te sig. Det finns inget facit! Akuta situationer uppkommer titt som tätt och kan påverka programmet för dagen. Mina kollegor och våra barn kan bli sjuka, och plötsligt saknas personal. Förutsättningarna för mig ändras ibland från minut till minut. Vissa av mina patienter har fått vända med ena foten inne i operationssalen. Någon var mer allvarligt sjuk och behövde opereras före. Det ställer förstås till det för den det drabbar. Besvikelse. All planering med familjen och arbetet och fritiden inför operationen – helt i onödan. Det är tufft även för mig. Jag vill så gärna räcka till för alla men det går inte alltid. Men jag gör så gott jag kan och arbetar så effektivt det bara går för att hinna med allt.

Hur tufft och svårt det än kan vara så finner jag trots allt en enorm glädje i det jag gör. Värmen i hjärtat är obeskrivlig när patienten vaknar och jag får ett leende tillbaka, ett svagt tack eller en mjuk hand som kramar min. Det är också en stor glädje att få vara en del av ett grymt team där alla är superduktiga på det de gör.

Jag önskar att min och mina kollegors erfarenheter och kompetens skulle värdesättas mer av de styrande än vad det gör idag, och att vi skulle ges möjligheten att känna oss ordentligt uppskattade och tillräckliga i vårt dagliga arbete.

Glöm inte att det är just våra erfarenheter och vår kompetens som är din trygghet den dag då du hamnar på operationsbordet!

Louisa Lundström anestesisjuksköterska, Västmanlands Sjukhus Västerås