Vissa frågor träffar hjärteroten mer än andra.
Kanske är det för att det skrivna ordet alltid varit så
viktigt för mig personligen – så viktigt att jag har svårt att tänka mig ett
liv utan det. Kanske är det för att jag sett föräldrars kamp för sina barn i
skolan. Kanske är det för att jag tycker det är viktigt att var och en ges
möjlighet att vara självständiga och ta ansvar för sitt eget liv.
Men mest är det för att jag tycker det är en mänsklig
rättighet att ha tillgång till det skrivna språket. I en tid då det finns
tillgång till så mycket hjälpmedel och stöd gör det mig oerhört frustrerad och
arg att det ska vara så svårt att få stöd när man har dyslexi och även
dyskalikali för den delen.
Varför ska ett barn behöva gå igenom hela sin skolgång med
så många misslyckanden och känna sig korkad, när det finns så mycket hjälp att
få? Och varför ska dessa personer behöva fortsätta slåss även i vuxen ålder för
att få tillgång till hjälpmedel?
Jag är stolt över att ha tryckt på i det här landstinget så
att det ska bli hjälpmedel och rätt till utredning även i Västmanland för
vuxna med dyslexi, men tyvärr är de rödgröna kvarnarna väldigt långsamma, så det kommer
dröja åtminstone ett halvår till – dvs det tar minst ett år att verkställa
beslutet från i höstas. För lång tid tycker jag!
För ett år sedan bestämde sig Prins Carl Philip för att
berätta om hur det är att ha dyslexi för att försöka åstadkomma en förändring. Jag tycker han beskriver den sorgsenhet jag också kan känna via andras erfarenheter, i sitt tal från den hearing han tog initiativ till:
"Det handlar om alla
de elever som varje dag kämpar med bokstäver och siffror som "hoppar
runt" i skolböckerna. Om alla som blir utskrattade när det blir fel. Och
om alla de som måste kämpa hårdare än sina kamrater för att nå samma
skolresultat. Jag vet precis hur det är. Jag var en av dem.”..."Inget gör mig mer sorgsen än när
någon pekas ut som korkad på grund av sin dyslexi.” Du kan läsa hela talet här.
Jag fick den här länken skickad till mig. Hur mycket längre
tid tror du att du skulle behöva för att lära dig stava? Och hur tror du det
skulle funka med ett papper med stödord inför ett föredrag när bokstäverna
hoppar runt? Hur funkar det att snabbt kolla ett mail? Skulle du våga ha Facebook och riskera att många inlägg var felstavade?
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar