I fredags var jag och dansade i Salaparken till Per-Håkans.
När jag åkte hem nöjd och glad kände jag en stor tacksamhet till de som på
ideell basis bokar orkestrar, står i garderoben, räknar pengar, hjälper banden,
städar, kokar kaffe och säljer korv – allt för att såna som jag ska kunna ha en
trevlig stund.
Har du någon gång reflekterat över vilka insatser som görs i
din närhet utifrån människors vilja att göra en insats för någon annan
människa? Det vi brukar kalla civilsamhälle. Det kan handla om tränaren i barnens
fotbollslag, om väntjänsten som besöker ensamma i hemmet, om röda korset som
står i sjukhusentrén, om patientföreningar som svarar på frågor och samlar
information och inte minst om alla som hjälper till att göra livet lite mer
drägligt för våra hemlösa och flyktingarna. Hur skulle vårt Sverige se ut utan
allt detta? Hur skulle vi må då?
Kristdemokraterna pratar ofta och varmt om behovet av ett
starkt civilsamhälle. Vi tror att människor mår bra av att hjälpa andra av fri
vilja och ser civilsamhället som ett komplement till offentlig sektor.
Känn efter – när mår du som allra bäst? Är det inte när du
gjort en insats för en annan människa och känner dig behövd - eller när du fått
oväntad hjälp av någon som ville hjälpa dig av egen fri vilja? Så är det i alla fall för mig.
Avslutar med några bilder från danskvällen i Salaparken.
Tack till arrangörerna för att ni bär vårt kulturarv och sprider glädje!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar