Som alla andra stirrade jag ner i min mobil - det var dumt

 

 

 

 

 

 

Jag har redan erkänt att jag åker mycket bil, men ibland åker jag faktiskt buss.

 

Vid förra tillfället promenerade jag raskt mot busshållplatsen och stegade förbi en äldre man. Väl framme plockade jag fram mobilen för att bara kolla lite snabbt om det hänt något och svara på något mail när jag ändå stod där till ingen nytta. Trodde jag. Den äldre mannen skulle också han till busshållplatsen, visade det sig sedan kom också en tonårstjej.

 

Efter någon minuts väntan säger mannen: Alla bara tittar i sina telefoner nu för tiden. Där står du, och där står hon. Och här sitter jag. Man vill ju prata med varann!

 

Förlåt, svarade jag och la hastigt bort mobilen.

 

Under de minuter som återstod innan bussen kom hann han berätta att hans fru bodde på demensboendet i närheten. Han orkade inte längre ha henne hemma. Nu skulle han åka ner till stan och byta batteri i hennes klocka.

 

Jag berättade om min farmor som tyckte illa om när det var tyst. Farmor åkte buss. Ofta. Om det inte fanns någon att sitta bredvid och samtala med, satt hon vid chauffören, så det inte skulle bli tyst.

 

Ett kort samtal men som antagligen spelade stor roll för honom den dagen.

 

Inte konstigt att vi drabbas allt hårdare av ensamhet när vi ägnar så mycket tid åt att stirra på våra mobilskärmar och är någon annanstans hela tiden. Men det är inte bara oss själva vi isolerar när vi fokuserar på mobilen, vi isolerar dessutom de vi möter.

 

Jag kan inte utlova bättring, men ska försöka.

 

 

/M

Åh vilket party och vilken frisyr

Välkomna välkomna, vad trevligt att så många ville komma på fest a la 60-tal!

 

 

 

 

Det är nästan exakt ett år sedan Kristdemokraterna hade riksting i Västerås och jag hade det ärofyllda uppdraget att hålla i festen för ca 500 personer.

Jag fick långa mammas långklänning som hon sytt och hade på bröllop i slutet av 60-talet. Som tur var, fanns det lite sömnsmån att lägga ut...

Sen gick jag också till frissan och fick hjälp med en 60-talsfrisyr. Ska man stå på scenen en kväll och vara värdinna kan det vara kul att vara lite extra fin tyckte jag. Och det var det. Hade inte tänkt på hur många kameror som skulle plockas fram när Jesper Songer och jag klev upp på scenen till signaturmelodin för Hylands Hörna.

 

 

 

 

 

 

 

 

På menyn denna 60-talsinspirerade afton stod: Räkcoctail med rhode island-sås. Därefter Wallenbergare med potatispuré och gröna ärtor. Avslutningsvis Vaniljbavaroise, kanelkokta äpplen och krossade drömmar. 

 

Värdparet, Malin och Jesper

Vid middagen underhöll Fantastic Four och sedan blev det dans (disco), tills det var dags för vickning. Varmkorv med bröd och pucko. Ingen ska gå hungrig från en fest jag är med och arrangerar.

Många skratt och glada miner var det. En kväll värd att minnas inte minst för att många ansträngt sig lite extra utifrån 60-talstemat. Det är viktigt att skratta och göra kul saker tillsammans!

Glöm inte det.

/M

Så slutade mötet med Bonnier

 

 

 

Det är viktigt att vidga sina vyer. Egentligen behöver jag inte så väldigt mycket mer inspiration, men däremot kunskap. Igår åkte jag därför till Stockholm på ett Skandinaviskt rådslag om Cancervården. Mycket spännande. Och svårt. Framför allt de föredrag som var på danska...

 

 

 

 

Dagen arrangerades på Bonniers Conference Center i Stockholm. Jag lyckades promenera dit utan att gå fel. Bara en sån sak!

 

Dagen bjöd på ett antal olika talare från Sverige, Danmark och Norge. Gemensamt för alla tre länderna är att vi har/ håller på att införa standardiserade vårdförlopp inom cancervården.

 

Antalet cancerdiagnoser ökar i Sverige och hela västvärlden. Jag hade ärligt talat inte förstått vad det beror, men det hör ihop med att vi lever allt längre och därmed är det fler som hinner få en cancerdiagnos.

 

Hög ålder är något vi eftersträvar för vår befolkning och då behöver sådana som jag också förstå och ha en beredskap för att cancer kanske fortsätter öka, även om eller tack vare, att vi lever mer sunt och mår allt bättre.

 

 

 

 

Tillbaka vid tågstationen stod en tjusig limosin och väntade, undrar på vem?

 

Jag tog tåget tillbaka till Vässan :)

 

 

 

/M

 

Det tråkiga är ändå värt att längta efter

 

 

 

Ännu en helt vanlig måndag till ända. Även om just den här måndagen innehöll en lite överraskande start, som handlade om storregionfrågan.

 

Jag tog den helt vanliga vägen till jobbet och den vanliga stigen genom den ovanligt vackra skogsdungen, vilken var klädd i höstfärger.

 

Jobbade mig igenom dagen. Kom hem och blev bjuden på vanlig vardagsmat tillsammans med familjen. Kommentarer om dagen var "bra", "helt  okej" och "som vanligt".

 

Det sägs att den friska har 1000 önskningar, men den sjuke bara en - att bli frisk.

 

Jag är inte sjuk, men det slog mig att dessa helt vanliga dagar, de som bara flyter förbi. Då när alla går till jobb och skola som vanligt och det blir vanlig falukorv till middag. De dagar som kan kännas tråkiga.

 

De dagarna är nog egentligen de bästa. När livet bara är som vanligt liksom.

 

 

/M

För att du skrattade

 

 

 

Fick ett meddelande härom dagen.

 

- Tack för igår Malin!

- Äääum, vet inte riktigt vad jag gjorde - men tack själv...

- Du skrattade och var glad och så fick jag en kram :)

 

Aldrig tänkt så på mycket på att det kan spela roll för en annan människa om jag skrattar och ger en kram, mer än att det är trevligt för stunden. Gissar att det ingått i min uppfostran liksom att det är ett "härmat beteende" från mina föräldrar att vara glad och trevlig.

 

Sen skrattar vi så mycket det bara går i min familj också. Det innebär dock inte att jag alltid är glad, för så är det icke.

 

En man jag träffade för länge sedan, som arbetade med barn, sa att han alltid hälsar vänligt och med ett leende på alla barn han möter. Det kan vara det enda vänliga ansikte barnet möter den dagen, sa han. Det har jag däremot ofta tänkt på.

 

Det är ingen stor uppoffring att skratta och vara glad, snarare är det jobbigt och svårt att vara på ett annat sätt. Jag behöver t ex träna på att se allvarlig ut när jag pratar om allvarliga saker för att jag ska tas på allvar - där finns lite förbättringspotential...

 

Keep smiling!

 

/M

Och där stärktes vårt vi - mycket

Idag har jag varit i Stockholm och representerat Västmanland i partifullmäktige.

 

Partistyrelsen har jobbat med en plan på hur vi ska lyckas i nästa val. Idag fick vi ute i landet säga vårt om planen. Och vi var inte riktigt helt överens med partistyrelsen....

 

Här med mina bänkgrannar. Mannen till vänster Larry Söder, representerar Halland i riksdagen, men är också Västmanlands riksdagsledamotsfadder. Tacksam att ha honom att rådfråga lite då och då!

 

Till höger är Elisabeth Kihlström, landstingsråd i Värmland, även det en person jag brukar kolla läget med i svåra frågor. Goda kollegor är viktigt!

 

 

 

 

 

 

 

Ute landet tycker vi det är viktigt att vår partiledare (som vi är övertygade om att många vill rösta på) ska finnas högst upp på allas riksdagslista. Partistyrelsen, där Ebba är chef, var lite mer blygsamma, men rösterna utifrån landet vann :)

 

Vi började med att lyssna till Ebbas hösttal, ja efter kaffet förstås.

 

 

 

 

 

Jag är absolut helt övertygad, till 100%, om att vi alla som satt där och lyssnade kände; Yes! Exakt - det är därför jag valt kristdemokraterna! Varför? Jo, för att Ebba beskrev varför familjen är viktig. 

 

Förutom ett gäng bra förslag för föräldrar, ungdomar och pensionärer så handlade Ebbas tal också om vikten av att det finns ett "vi" i vårt samhälle.

 

Idag stärktes Kristdemokraternas "vi". Härligt!

 

Nu kööööör vi!

 

 

/M

 

 

Trodde aldrig ett sjukhus kunde se ut så - resan ändrade min inställning

Vi ska bygga ett nytt hus på sjukhusområdet i Västerås inom några år. En vanlig synpunkt är varför bygga nytt? Det är väl bättre att försöka använda det som redan finns?

 

Det hus för operationer som finns i Västerås var färdigt i slutet av 60-talet, precis som många andra sjukhus i Sverige. Nu är det dags att byta ut hela avloppssystemet. Dessutom behöver taken höjas på våningsplanen och det behövs fler enkelrum för patienterna. För att ta några exempel.

 

Till slut blir det alldeles för dyrt och dessutom ett sämre resultat att behålla en gammal byggnad.

 

 



Royal Stoke University Hospital



 

Nu är projektet igång. För att undvika misstag och utöka kunskapen om vad som är viktigt att tänka på åkte en grupp på 15 personer med olika professioner (jag var en av dem) förra veckan och besökte två sjukhus i Europa.

 

Vi besökte Royal Stoke University Hospital i England och Bernhoven Hospital i Holland - båda invigda för något år sedan. Och aldrig trodde jag det kunde vara så stor skillnad på två nybyggda sjukhus!

 

Sjukhuset i Holland, Bernhoven, har designats och utvecklats utifrån konceptet "healing environment", medan sjukhuset i England främst konstruerats och byggts utifrån vad ekonomin tillåtit och vilken vård som ska erbjudas.

 

Sedan ska tilläggas att Bernhoven byggdes på en helt ny yta. I England har man byggt till vid äldre byggnader vilket så klart begränsar möjligheterna till att tänka nytt.

 

Färger och material i England, beige, brunt, lila och plast.

Färger och material i Holland, vitt, grönt, naturbilder och trä.

 

Länge kommer jag minnas min förvåning, fascination och den värme jag kände då vi steg in i sjukhusentrén i Holland.

 

Blunda och fundera en stund hur det brukar se ut och kännas när du kliver in på ett sjukhus. Är det första du tänker på ombonat, grönt, konstverk, kaffedoft och en flygel? Nej, tänkte väl det :)

 

Kolla!

 

 

Bilder från entrén i Holland, observera ekorren över skyltarna.

 

 

 

 

Men det fanns exempel på färger och design även på det engelska sjukhuset:

 

 



Ljusinsläpp, byggnaden för utbildning



 



Hjärtavdelning - övervakning

Vi fick på båda sjukhusen lyssna på hur de organiserat vården och tittade på olika vårdavdelningar. Helt klart finns stora likheter med vårdens utmaningar i Europa. Allt fler äldre på våra sjukhus. Ökande fetma. Befolkning som vill ha svar av vården snabbt.



Vårdavdelningar



England

Holland

 

Den här resan kommer spela roll för hur kommande byggnad i Västerås kommer se ut och fungera.

Både när det gäller funktion och design. Det är jag övertygad om.



Självklart spelar arkitetur, konst och färger roll för hur personal och patienter mår och trivs. Det var långt ifrån självklart för mig innan resan.

Något som heller inte var självklart för mig innan resan var vilken hög medcinsk standard vi har på vården i Västerås och Sverige. Vi har det bra här.

Djupast intryck av de personer vi träffade gjorde chefen för sjukhuset i England som med stort allvar poängterade vikten av att planera kommande hus så det passar äldre människors behov.

Det är lätt att glömma det vardagliga, det som är generellt och som gäller många, för att istället fokusera på det som sticker ut.

Många intryck blev det. Och det var viktigt och bra.

/M