Det finns minst 3 skäl till varför tystnad är bra för hjärnan

 

Jag älskar naturens tystnad. Under sportlovet har vi varit några dagar utanför Umeå. På landet, i skidbackar och i skogen.

 

Jag har så njutit av naturens tystnad. Det är svårt att hitta platser där det är tyst. Det kan vara tyst inne hemma också, men det är en helt annan sorts tystnad än den som finns i naturen långt från stadens sorl. Tystnaden i naturen är liksom kompakt på något vis.

 

Hittade en artikel med 3 skäl för varför tystnad är bra för hjärnan.

 

Absolut att jag känner att tystnaden varit avkopplande och att inspiration och arbetslust runnit till, men jag har nog inte känt någon direkt tillväxt av nya hjärnceller, men de kanske visar sig imorgon.

 

Leta reda på lite tystnad du med. Det är nyttigt.

/M

 

 

Snart ska lökarna titta upp - men vad petade jag ner?

Visst ja, jag lyckades sätta lökar i höstas i min nya rabatt. Det hade jag nästan glömt.

Ska bli jättespännande att se hur det blir och om det kommer motsvara den rabatt i Gävle jag kopierade. Eftersom det här inte är den varmaste platsen på tomten tar det några månader till innan resultatet visar sig.

Men snart så.




Inpriration från Gävle

Men än får vi gå med båd strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

/M

En liten tjuvtitt inför regionstyrelsen imorgon.

Där, tredje platsen från vänster, tänkte jag sitta imorgon då det är Regionstyrelse. Månadens höjdpunkt.

 

568 sidor handlingar - det är mycket att läsa på. Årsredovisningar för vården, ombyggnad av sjukhusentrén, förslag på ny flygskatt och utvärdering av länets Hälsocenter, för att ta några exempel.

 

9 föredrag om bl a sjukvårdens utmaningar och länets digitala agenda får vi lyssna på först. Från kl 9-14.20. Det gäller att försöka hålla hjärnan fräsch inför de politiska diskussioner och beslut som kommer sedan.

 

23 ärenden är det närmare bestämt på föredragningslistan. Om det är något särskilt jag kommer ta upp? Så klart. Finns massor med spännande saker bland de 568 sidorna, exakt vad, säger jag inget om idag :)

 

Vem är det som håller i ordförandeklubban nu igen?  Det är en av de allra vanligaste frågorna i valrörelsen, tyvärr. Svaret är Denise Norström (S).

Vi brukar vara ungefär 30 personer i rummet. Både tjänstemän och politiker. Majoriteten sitter på ena sidan bordet och oppositionen mittemot, på bestämda platser.

Bara det där med klädvalet kvar. Har som vanligt absolut ingenting som passar.

 

 

/M

Känslan när man tittar in i ett par blanka, slitna ögon

 

 

 

Jag har också varit mycket sliten några perioder i livet, precis som de flesta andra.

 

Jag vet hur det känns.

 

För ett tag sedan träffade jag en person över en kopp kaffe. Ett fint och viktigt samtal, men att titta in i ett par så blanka trötta ögon är svårt.

 

Tyvärr är det inte ovanligt att jag tittar in i ett par så trötta ögon. Det har varit en vän, någon jag träffat på affären, någon ur personalen, en arbetskamrat eller en granne.

 

Vad vill man höra i ett sådant läge från en medmänniska?

 

Jag har utgått från hur någon som inte kände mig sa till mig:

 

Du är väldigt trött. Du behöver vila.

Hur vet du det?

Det ser jag på dig.

 

Jag tyckte det var så konstigt att en människa jag aldrig träffat förr, kunde se det så fort. Men det var skönt. Det var någon som såg. Någon som förstod. Det hjälpte mig förstå allvaret och därmed vila.

 

En kram. Ett leende. Ett jag ser hur du mår. Och en uppmaning. Det gjorde stor skillnad för mig.

 

Det är det bästa jag kan komma på att skicka vidare när jag ser ett par så slitna ögon. Och där gråten är nära.

 

Hur gör du?

 

 

/M

 

 

 

En upp och ner vecka - men varm i hjärtat att de gamla serveras varm choklad med grädde!

Den här veckan har verkligen varit som en enda berg och dalbana. Blir bra att vara ledig i slutet av nästa vecka, men först Regionstyrelse och lite annat.

 

I onsdags hade vi Regionfullmäktige. Jag hade några frågor till ansvarig politiker om varför Regionen ägnar sig åt att vara festfixare. Jag tror vi kom fram till att han tyckte som jag, dvs det är matlagning till patienter är vi ska ägna sig åt.

 

När jag satt där i bänken i stadshuset kände jag att det är inte konstigt man blir lite trött och om jag inte kan exakt allt om allting hela tiden - även om jag jobbar mer än heltid för att försöka förstå.

 

På agendan fanns sprututbytesprogram för missbrukare, finanspolicy för hur vi placerar våra pensionspengar, inköp av reservdelar till tåg, rätt att välja fysioterapeut, sjukresor, BUP, bassängträning, digitala e-tjänster mm mm. Ni hör själva - det blir rätt svårt att kunna allt in i minsta detalj.

 

Det hör ju till att bli arg också, åtminstone en gång under ett fullmäktige. Den här gången var det en vänsterpartist som i ett ärende som handlade om regionens upphandlingsregler, började ifrågasätta Kristdemokratin och sedan koppla det till bibeln och tempel och gud osv. URSÄKTA MIG?!? Vad har det med utmaningsrätt att göra?

 

Mycket ska man vara med om, men om det är någon ytterligare som undrar så har det med religion inte med vår ideologi att göra. Tror inte han kommer glömma det nu...

 

Jag var också på besök på geriatriken och en liten solskenshistoria får avsluta det här blogginlägget.

Den här veckan har de infört varm choklad till alla patienter på morgonen kl 9.

 

Varm choklad lagad på äkta mörk choklad blandad med varm möjk, toppad med laktosfri vispgrädde. Inget skit som chefen sa :)

 

Och vet ni varför de infört detta, jo för att det finns evidens - bevis - på att det är bra för gamlingarna. De blir lugnare, sover bättre, får i sig näring, behöver färre mediciner och så vidare.

 

Men det jag kände var förstås det vi alla känner. Men vad underbart. Tänk att få servera denna gamla sjuka människa som inte har så lång tid kvar, en god kopp choklad och få ett leende och ivrigt sörplande tillbaka.

 

Något annat som dröjer sig kvar från samtalet på geriatriken: "Man behöver snälla människor omkring sig."

 

Så är det så klart. Om man har förmånen att bli gammal så kommer kropp och knopp inte riktigt hänga med på slutet och då behöver man kunna få vila i att andra människor tar hand om mig - och ger mig en varm kopp choklad.

 

Gissar jag kommer bjudas på lite choklad hemma i helgen.

Mys.

/M

Och så plötsligt en positiv signal. Hurra!

 

 

Ni vet att jag är engagerad i att stärka barnsjukvården. Ett av bekymren är att det är brist på barnsjuksköterskor med tillräckligt lång erfarenhet av vård av sjuka barn. 

 

I Västmanland börjar det bli så kritiskt att barnakuten kan komma behöva stängas vissa delar av dygnet eller att så många vårdplatser stängs att barn (de äldsta) får vårdas på vuxenavdelning.

 

Det är inte bara i Västmanland det är svårt att hitta rätt kompetens. För några veckor sedan hörde vi att barn skickas utomlands för vård - just för att det saknas erfarna barnsjuksköterskor.

 

Det är svårt att skaffa sig tillräckligt med kunskap på annat sätt än via arbetslivserfarenhet idag. Det är också svårt att behålla sjuksköterskor länge på samma klinik. Men det med karriärvägar, lön och arbetsmiljö spar jag till ett annat blogginlägg.

 

När jag frågat personal inom barnsjukvården och lyssnat runt lite i landet har synpunkten varit att kursutbudet på universitet/ högskola skulle behöva göras om eller kompletteras så det går att studera inom området "sjuka barn". Det skulle vara ett snabbare sätt för sjuksköterskor att få den kompetens som krävs och som barnsjukvården behöver.

 

Jag har därför ställt en fråga till de rödgröna om de kan tänka sig att ta en diskussion med Mälardalens Högskola (MDH) om detta. Och gissa vad?! Ansvarigt regionråd svarar att de/ hon ser positivt på detta och kan tänka sig att arbeta vidare med frågan. Hurra!

 

Ibland är jag arg. Ibland less och trött på allt. Men så kommer små glädjestunder då jag känner att mitt och min grupps arbete faktiskt kan göra skillnad.

 

Då känns det rätt bra faktiskt.

 

Eller väldigt bra till och med.

/M

Det blir inte bättre för det priset

 

Har ägnat helgen åt att spackla, slipa och sätta upp fiberväv.

 

Jag tycker mycket om måleri-arbete. Är nog ett yrke jag kunnat tänka mig. Ja, slipandet är kanske inte superroligt. Men hänga tapeter och måla det är kul.

 

Nu har jag ju inte gått någon måleriskola, så det blir en hel del improvisation. Men det blir något i alla fall.

 

Mitt bästa tips är att se till att ha en vass kniv och något hårt att skära mot. Exempelvis en bred spackelspade. Inget är mer irriterande än att stå högt upp på en stege och försöka skära till en kant som bara knölar ihop sig. Been there, done that...

 

Det är mycket kvar innan det blir klart. Mer spackel i taket, lister, golv... Men sen blir det i alla fall en plats för arbete och spel. Återkommer kanske med fler bilder då vi kommit lite längre.

 

Imorgon blir det tillbaka till arbete med huvud istället för kroppen.

 

Omväxling förnöjer.

 

 

/M