Effektiv metod för att eliminera kollektivt psykbryt

Jag följer Tidningen Chef på Facebook. För ett tag sedan hade de en artikel om att få ordning på sin vardag genom att införa tänket från Lean. Läs artikeln här.

 

Det här med Lean Production blev väldigt poppis för knappt 10 år sedan. Även Region Västmanland jobbar med att införa det i sjukvården, men frågan är om det verkligen slagit igenom på effektitivtets-sidan.

 

Lean Production enligt Wikipedia: "Syftet med Lean production är att identifiera och eliminera alla faktorer (muda) i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden."

 

Jag gillar verkligen tankarna med Lean och försöker ofta tänka Lean i hemmet. Varför gör jag så här? Kan jag göra på ett annat sätt och dessutom hitta en rutin så jag gör på samma sätt varje gång?

 

Och jag/ fmiljen har sedan skapat några sådana Lean-processer/ eller i alla fall tänk som jag kommer dela med mig av här på bloggen. Dagens avsnitt handlar om strumpor.

 

Hur många omaka strumpor finns det här i världen? Och hur många psykbryt har jag drabbats av på morgonen när barnen var små?  Då, när tiden på morgonen knapp och hela familjens rena strumpor, i olika färger och 4 storlekar, prydligt låg ihopsamlade i ett berg på tvättbänken...

 

Slutkunden är alltså i det här fallet jag och familjen. Jag vill eliminera/ förändra arbetet att med att samla alla strumpor i en gemensam hög eftersom det leder till frustration och merarbete snarare än en harmonisk morgon.

 

Mina åtgärder:

1. Minimera antalet varianter på strumpor. Vid inköp köp minst två par av samma sort. Om familjen har olika sorter/ storlekar välj motiv/ färger på strumporna så det är lätt att se vilka som hör ihop och till vilken person.

 

2. Märk upp torkställningen med respektive persons namn. Vid upphängning/ torkning sorteras strumporna till rätt person.

 

3. Försök lära alla tvättmedhjälpare och inköpare reglerna. (Det absolut svåraste)

 

4. Alla kan relativt enkelt på morgonen själv hitta sina strumpor, även om strumporna inte lyckats ta sig till respektive garderob.

 

Det här systemet har sparat mig många gråa hårstrån. Kanske behovet inte är lika stort nu när barnen är stora, men det har i alla fall resulterat i att slutkunden - dvs familjen kunnat eliminera stress och tid kring strumpletande.

 

Hur gör du?

 

 

/M

 

 

Näpp - den effekten av träningen trodde jag inte skulle komma så fort

 

 

 

Jag vet, jag tjatar lite om det här med att jag försöker träna nu för tiden, men jag skriver inte något om varje träningspass i alla fall.

 

Men det här med hurra och glada tillrop som man får på Facebook är inte att förakta för att fortsätta kämpa på. Och tänk om jag kunde inspirera någon mer till att röra lite mer på sig - det vore superkul!

 

I mellandagarna fick jag en introduktion på det gym som finns för regionens/ landstingets anställda. En varningssignal delades ut för januari som av någon underlig anledning brukar ha dubbelt så många besökare som andra månader.

 

Jag har varit där 5-6 gånger nu. Löpbandet är min favorit liksom de maskiner som drar i mina axlar. Och en stund efter avslutat pass, vet ni vad som händer då? Jo då kommer som en värsta energikick, det går inte att äta motsvarande mängd choklad för att få lika mycket energi. Det vet jag...

 

Hoppas jag lyckas hålla i två gånger i veckan nu när arbetet drar igång på allvar. Bättre ett kort träningspass än inget alls, är den melodi som fungerar för mig.

 

 

 

/M

Sakta trillade poletten ner - problemet är större än Västmanland, mycket större.

Under många år har vi politiker trummat ut och lyssnat på budskapet att Region Västmanland (nyss Landstinget) MÅSTE bli en mer attraktiv arbetsgivare. Då kan vi få personalen att arbeta kvar på våra sjukhus i länet. Stragegier, rapporter och kampanjer har avlöst varandra.

Den senaste kampanjen har varit framgångsrik och till och med fått pris. Det är bra! Kolla här.

För ett tag sedan lyssnade jag under en och samma dag på personer från två andra regioner som berättade hur de arbetade med att bli en attraktiv arbetsgivare...

Sakta och nästan smärtsamt trillade poletten ner. Det handlar inte främst om att vi i Västmanland är särskilt o-attraktiva. Det handlar om något mycket större och svårare - att sjukvården i offentlig sektor inte längre är tillräckligt attraktiv.

Och det är inte bara sjukvården som har svårt med rekrytering. Skolan, äldreomsorgen, polisen, socialtjänsten...

Förr sa man: "Statens kaka är liten men trygg." Vilka argument finns idag för att välja att vara anställd av offentlig sektor? Vilken bild ger media våra ungdomar av arbetslivet som anställd på ett sjukhus?

Det är så här vi sett på det hittills:

och det funkar uppenbarligen allt sämre.

Ingen ska säga att "det är bara att göra si eller så" men vi behöver göra betydligt mer än att alla regioner och landsting gör sina egna strategier för att bli mer attraktiva för att locka till sig personalen från ett grann-sjukhus. Och det börjar bli bråttom.

Vilken är dagens Unique Selling Point för att vara anställd av vården i offentlig sektor? Vad kan jag bara få om jag är anställd där? Det där med en liten kaka är knappast det som lockar dagens ungdom.

Dags för offentlig sektor 2.0.

/M



Höjer ambitionen på sociala medier - efter tips i framgångsrik bok

 

Jo jag erkänner, jag har läst lite smått i boken Digital Succé av Frida Boisen. Om jag nu ska lägga tid på en blogg så kan jag försöka göra bästa möjliga med tiden.

 

Ett av Fridas tips är att finnas i så många sociala medier man mäktar med. De man har ska man också uppdatera regelbundet. Hur många är det för mig då tro?

 

Jag har min privata Facebook och så den här bloggen. Sen ansvarar jag också för en Facebook-sida för Kristdemokraterna i Landstinget (gå gärna in och gilla) och en hemsida för Kristdemokraterna i Västmanland.

 

Sedan finns också ett rätt så oanvänt Twitter-konto... Tycker det där med Twitter är svårt. Kan liksom inte komma på något hela tiden att skriva. Kort och fyndigt ska det vara också.

 

Men något nytt ska jag prova - det får bli LinkedIn. Många tycker det är ett bra ställe. Ska göra ett försök. Så om du också finns med där kan du leta reda på mig.

 

Några tips till tänker jag ta till mig, men vilka talar jag inte om idag :)

 

/M

Slipping through my fingers

 

Använder ledigheten till att städa lite, eller ganska mycket faktiskt. Hittade ett par av dotterns skor, som jag bestämt mig för att spara. Dom användes mycket flitigt för så där 10 år sedan.

Minns hur fin hon kände sig i skorna och hur väl de passade med alla möjliga klänningar och utstyrslar, både på kalas och i lek.

Härom kvällen såg jag filmen Mamma Mia. Den scen där mamman hjälper sin dotter klä sig till brud - så sjunger hon Slipping through my fingers.

Precis så känns det.

Tiden går så fort. Går inte att stanna. Rinner mellan fingrarna. Men minnena finns kvar. Gäller att förvara dem på bästa sätt. Fotografier och några små saker hjälper till :)

"School bag in hand, she leaves home in the early morning... I try to capture every minute."

När vi fick vårt första barn läste jag Anna Wahlgrens, Barnaboken. Det finns väl få böcker det finns så mycket åsikter om som den, men jag kommer alltid vara tacksam för att jag läste och tog till mig orden orden: Barn ska njutas!

För det har jag gjort. Varje dag. Det vet jag.

/M


 

Mitt tips för att tanka lugn och energi som räcker året om

 

 

 

 

 

Någon uppmanade mig att hitta en plats eller två - utomhus - där jag kunde tanka på energi utan att bli störd. Platsen skulle vara helt rofylld, trygg, vacker och göra mig glad.

Tanken var att sitta helt stilla och registrera, lyssna, känna, dofta. Sedan paketera minnet och när helst behov fanns återkalla känslan o lugnet från denna plats.

Jag har två sådana platser. Den ena finns på Möja i Stockholms skärgård. Där har vi varit idag.

Varje år fyller jag på minnesbanken och när helst jag sedan behöver under året, kan jag befinna mig på den platsen o ett härligt lugn infinner sig.

Det är svårt att hitta en tyst plats utomhus här i världen. Men de finns om man letar.

 

 

 

/M

Nytt år - ny titel

 

 

 

 

 

Kämpar med att göra slut på julgodiset - lyckades inte riktigt innan 2016 tog slut.

 

Tänker mig att 2017 ska innehålla lite mindre socker än 2016, men ingen idé att försöka sig på det innan det godaste jag vet försvunnit från huset :)

 

Som i ett trollslag har Landstinget Västmanland nu förvandlats till Region Västmanland. Och med det får jag en ny titel - regionråd i opposition. Sedan tillkommer också ansvar för länets regionala utveckling. Det känns mycket spännande! Och svårt.

 

Jag brukar säga att mitt jobb är lika roligt som det är svårt.

 

Titeln på kristdemokraternas länsprogram för Västmanland är "Kvinnor som hålls tillbaka och pojkar som lämnas efter". Det beskriver mycket väl hur jag ser på Västmanlands utmaningar.

 

Länet har hittills gemesamt valt 4 affärsområden som ska prioriteras; det handlar om energi, automation, järnväg samt hälsa och välfärd.

 

Jag anser att dessa behöver kompletteras med något område som ligger lite utanför vår tradition för att kunna bryta den segregation som sedan många år råder mellan män och kvinnor i Västmanland. Det skulle t ex kunna vara turism eller musik.

 

Vi behöver höja våra barns skolresultat, inte minst pojkarnas. Det är alldeles för många som inte klarar grundskolan idag. Jag är absolut övertygad om att ett bättre samarbete mellan skola, vård, föräldrar och barn är en av de viktigaste nycklarna till det.

 

Det känns så väldigt roligt att ansvaret för dessa frågor nu på riktigt finns inom den organisation jag verkar.

 

Ska bara äta upp de där sista julgodisarna, sen kööööör vi!

 

 

 

/M