För någon vecka sedan publicerades en debattartikel (se längre ner) av Mia Frisk om psykisk ohälsa hos kvinnor. Den är så bra! Och viktig.
Mia som är politiker och regionråd i Jönköpings län känner lite särskilt för frågor som rör psykisk ohälsa. Och precis som hon skriver, så tror jag också, att en del av svaret handlar om hur vi är och väljer att leva vårt liv. Allt handlar inte om mediciner och läkarvård.
Håll till godo med Mias kloka ord!
/M
Vi behöver protestera mot det perfekta!
Varför är vi så många kvinnor som drabbas av psykisk ohälsa? Det är en fråga jag funderat på i många år och som politiker lyft i många sammanhang.
Vi vet att cirka 40 procent av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa. Varför? Hur lever vi? Hur ser vi på livet? Stress?
Många kvinnor i 30–40 årsåldern känner sig otillräckliga. Jag brukar kalla det för jämförelsernas förbannelse.
För man ska vara snygg, göra karriär, alltid glad, ha ett hett sexliv, träna (gärna göra en klassiker), skjutsa barnen till alla deras aktiviteter, resa, inreda hemmet, odla sina grönsaker, springa på loppisar och sen pimpa fynden, sticka sjalar, parmiddagar, sylta, safta och stoppa korv och helst lägga ut fina bilder på detta på Facebook och Instagram (såklart i jakten på bekräftelse via likes) för att visa hur lyckad och lycklig man är. Känner ni igen er?
Jag gör det i alla fall. Inte undra på att så många av oss känner oss otillräckliga och stressade. Kanske rentav misslyckade? Vem har skapat dessa "normer"? Hur kan vi lägga mindre krav på oss själva? Vem avgör vad som är att vara lycklig och lyckad? Min mamma sa när jag var liten, allt är inte roligt här i livet. Det ligger en hel del i det.
På ett frukostmöte förra året fick jag frågan vad vi skulle göra för att förebygga psykisk ohälsa om det fanns obegränsat med resurser. Jag är inte övertygad att det är just mer resurser som är svaret. Jag tror att mycket just handlar om hur vi lever våra liv. Att kraven vi stället på oss själva skapar en känsla av otillräcklighet som kan leda till psykisk ohälsa. Jag skulle vilja slå ett slag för varandra, för familj och vänner. Där man hinner se varandra och har tid att prata om det där som ligger och skaver. För det krävs tid om man ska våga prata om att man inte mår riktigt bra.
Vi skulle vilja se en motrörelse (trots att jag älskar tidningar som Lantliv och själv lägger upp bilder på både Facebook och Instagram) mot det där perfekta livet. Lite vardagsrealism eller kalla det för diskbänksrealism. Där vardagshjulet snurrar lite långsammare, i den takt man själv valt. Där man har tid att bara vara.
För detta krävs inga politiska beslut eller ökade resurser, men det krävs en tillåtande attityd mot varandra och oss själva. Och det är inte det lättaste. Därför blev jag väldigt glad när jag tog del av Ikeas nya kampanj om att minska stressen och få mer tid för varandra. Nu börjar vi denna motrörelse.
Är ni med?
Mia Frisk (KD)
Regionråd Jönköping
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar