Som jag berättat tidigare går jag varje arbetsdag genom en skogsdunge för att komma till Landstingshuset. Jag brukar ta den vägen även om jag får leriga skor – bara för att få känna doften av träd, för att få se det vackra landstingshuset och för att få höra lite fågelkvitter.
Att få fylla lungorna och hjärnan med frisk luft och vackra intryck är en så fantastiskt bra start på dagen!
Det behövs faktiskt mer än mediciner för att bli frisk och må bra. Behovet av en kram och mänsklig beröring kan t ex inte fixas med en burk med tabletter.
.
För länge sedan var naturen och gemenskapen mellan människor självklar. Det gick helt enkelt inte att överleva på annat sätt – men då fanns vare sig läkare eller mediciner så det räckte till människornas sjukvårdsbehov. Nu är det på något vis tvärtom.
.
Egentligen vore det väl rimligt att vi kunde ta oss i kragen och ta en promenad i skogen och lyssna till fågelkvitter utan att doktorn behövde tala om det för oss? Men uppenbarligen inte. Jag är också riktigt dålig på att göra ingenting på en stubbe i skogen. Men jag har inget emot att gräva i rabatterna i några timmar.
Vi får hoppas att pendeln slår tillbaka på några årtionden så vi kan hitta en balans mellan det som egentligen är gratis och det som sjukvården erbjuder. Det skulle spara både lidande och pengar och göra oss lyckligare.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar