om hon ändå inte var KD...

Malin = en KD'are

Jag är Kristdemokrat. Jag omprövar mitt val av parti ofta och har hittills varje gång kommit till samma resultat – och jag kan inte se varför jag skulle komma att ändra mig. Jag är Kristdemokrat.

Som person är jag ambitiös. Jag tycker om att vara påläst och älskar att klura på olika problembilder och hur man skulle kunna lösa saker och ting på ett bättre sätt. Kanske är det min främsta politiska drivkraft snarare än samhällets orättvisor eller någon viss sakfråga.

Ibland får jag beröm utifrån att jag är konstruktiv och pådrivande. Och ibland kommer berömmet med ett litet tillägg – om du/ hon ändå inte var KD. Men om jag inte var Kristdemokrat, vad vore jag då? Skulle jag överhuvudtaget ha känt mig hemma inom politiken i något annat parti?

För mig är det lite med mig och min partitillhörighet som de erfarenheter vi bär på. Om vi plockar bort erfarenheterna – då blir vi inte samma person. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle vara lika engagerad och intresserad om jag inte utgick från den kristdemokratiska ideologin. Det är kristdemokratins värderingar och vision om hur samhället skulle kunna se ut, som är min utgångspunkt i problemlösandet, och som gör mig till en engagerad och pådrivande politiker.

Det ska väl erkännas, att jag ibland tittat på någon politiker av annan sort, och tänkt att den där människan skulle jag gärna ha i min partigrupp. Och kanske är det så jag ska se det där lilla tillägget, som beröm och en önskan om att jag tillhörde ett parti den personen känner mer för.

Men jag tänker så här. Tänk om det är jag som är rätt på plats och den andra personen som är på fel plats. Tänk om du, han eller hon ändå förstod att ni också är KD…

/M