Hittade receptet på bästa julgodiset - i min blogg...

Julgodiset måste hinnas med såklart. Här ett återanvänt blogginlägg från 2015 - ett av mina första inlägg alltså. Hittade det när jag letade efter receptet :)

God morgon, tillbaka i Landstingshuset igen och en massa spännande möten väntar innan dagen är slut.

Tur att man älskar sitt jobb :-) Något annat jag älskar är...

Julgodis, både att göra och att äta. Därför blir det snarare sju sorters julgodis än kakor här hemma till jul. Hittills har jag gjort knäck, tryffel, snöbollar, wienernougat, jordnötsbräck och hallon- och lakritskola.

Tänk att i mellandagarna, efter allt som ska hinnas med och göras inför och under julafton, få sjuka ner i soffan, välja den film jag vill se och skratta åt, mörkt ute, tända ljus och så julgodis. Förutom allt mys med familjen är en sådan stund en av julens absoluta höjdpunkter – vila, skratt och julgodis.

Igår gjorde jag hallon- och lakritskola, barnens favorit, men jag slarvar bort receptet varje år.

Här kommer ett recept, men ni får själva smaka på lakritssmeten så det blir rätt mängd salt och lakrits – för det har jag inga mått för. Jag har inte heller exakt mått för hallon. Akta tungan när ni smakar på smeten bara!

Koka först lakritssmeten, fyll knäckformarna till hälften. Låt svalna - det räcker med någon timme. Koka sedan hallonsmeten och fyll formarna igen. Det går också bra att göra på samma sätt i en liten långpanna och sedan slå in kolorna i papper.

Räcker till ca 60 st.

1,5 dl vispgrädde
1,5 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl turkisk peppar – krossa
lite salt efter smak
ev ytterligare salmiakpulver

Blanda grädde, socker, sirap och turkisk peppar i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock tills termometern visar ca 125grader eller tills smeten klarar kulprovet. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då. Häll upp i knäckformar.

0,5 tsk vaniljsocker (kan uteslutas)
1 dl vispgrädde
1 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
Drygt 150 gram hallon
Några droppar röd karamellfärg

Tina hallon och passera dem genom en sil. Lägg sedan hallonpurén i en tjockbottnad kastrull.
Tillsätt grädde, socker, sirap, vaniljsocker och karamellfärg. Låt koka under omrörning i ca 15-30 minuter. Gör kulprovet eller låt koka till ca 125º. Fyll på knäckformarna.

Låt svalna – sätt på filmen och njut!

/M

Det bästa med lussetåget i Regionhuset

I Regionhuset jobbar några hundra personer. Varje år lussar 15-20 personer från huset. Det var tredje året för mig. Här tillsammans med Tomas Högström och Birgitta Andersson.

Första året var jag tomte med skägg. Jag hade dragit ut en visdomstand och behövde dölja den blå och alldeles för bulliga kinden bakom något stort fluffigt.

Vi tränar några gånger innan. På luciadagen vid kl 8 går vi runt i husets korridorer och samlingsplatser och sjunger.

Det är så roligt med alla leenden, nostalgiska blickar och applåder. Sen är det roligt att sjunga tillsammans också tycker jag.

Jag har sagt det förr - jag tycker det borde finnas en personalkör hos Region Västmanland. Jag försöker plantera idéen på så många platser som möjligt. Än har jag inte lyckats träffa på rätt person för att det ska bli verklighet.

Men plötsligt händer det.

Här en film från dagens feel good happening.

Håll till godo :)

Luciatåg i Regionhuset

/M

Släckte lampan och gick hem

Högar med papper, kaffemuggar som borde tömmas, stora ärenden att läsa igenom och fundera på till nästa vecka, de gula lapparna som blir allt fler och så ett gäng andra saker, men nej, åkte hem istället.

Det är inte ofta jag äter lunch vid skrivbordet - men ibland får det bli så. Idag till exempel. Inget lunchsällskap och för tätt mellan möten. Fick bli kålpudding.

Lite spännande inspiration har jag ändå fått idag till kommande vallöften och något beslut kom vi också till i en diskussion som pågått länge och så ett blogg-inlägg avslutningsvis.

Blev en okej dag.

Resten finns kvar till en annan dag.

Fast jag tömde i alla fall kaffemuggarna innan jag gick.

En gör så gott en kan.

/M

I kalendrarnas tid - här är min första

Mamma fixade en paketkalender. Jag tror det var en större grej för drygt fyrtio år sedan att få ett paket varje dag, än det är idag.

Jag kan inte påminna mig om vad det var i paketen, mer än att jag tyckte det var roligt. Jag har övertagit bonaden och jag och maken fixar fortfarande i ordning den, även om barnen nu är tonåringar. Men de är i alla fall barn. Sen har vi rationaliserat lite, blir paket vissa dagar bara.

I år har jag också ordnat med en KD Västmanlands önskekalender för barn och äldre. En blandning av önskemål om allt från att rent vatten, till att våga gå ut på kvällen, höjt bostadstillägg och vård i hemmet.

Önska sig får man, sen om man får allt är en annan sak.

Men det är ju viktigt i alla fall att berätta vad man vill ha, så alla vet det. Då är chansen bra mycket större att önskningarna slår in.

Se bara på bilden högst upp. Säkerligen hade jag önskat mig en gitarr.

Plötsligt händer det.

/M

P.S Förutom allt som står i önskekalendern så önskar mig också, jättemycket, att många väljer en valsedel det står Kristdemokraterna på i höstens val. Det blir så mycket enklare att fixa till det för barn och äldre då :)

Behind the scenes på adventsminglet

Varje år bjuder landshövdingen in till slottet på adventsfika. Ett sätt tänker jag att visa uppskattning för årets samarbeten.

Det bjuds på glögg, hembakat julgodis, kaffe och lussekatt. Allt uppdukat på ett stort bord i mitten av rummet och gästerna minglar runt. Landshövdingen hälsar välkommen tillsammans med sin man i ett annat rum.

Jag som älskar julgodis, lite för mycket, provade nästan alla sorterna. En sort provade jag två gånger. Det var en vit boll. Tror det var vit chokladtryffel smaksatt med saffran och sedan rullat i kokos. Borde ha frågat nån...

Det är bortåt 300 personer som besöker landshövdingen en sådan här dag, mellan 10-18. Olika personer från hembygdsföreningar, näringsliv, kultur och politiker. För att ta några exempel. Det blir många händer att trycka under många timmar.

En TV4 -kändis dök också upp mot slutet, verkade höra ihop med en västmanländsk kändis :)

/M

Helena: Mormor har just fått veta att hennes äldsta har sockersjuka...

Nyligen firade vi Elisabeth-dagen!

.

Här är hon min mormor Elisabeth (f 1875) med sin äldsta dotter Elin 6 år (år 1912) . Mormor har just fått beskedet att Elin har diabetes (sockersjuka sa man förr) och inget finns att göra. Insulinet kom först 9 år senare.
.

Mormor tar Elin vid handen går över gatan och tar bilden! Elin själv gick hem till lillasyster Anna 4 år och sa: ”Nu ska jag gå hem till Gud så du ska få mitt syskrin.” Anna svarade: ”Då ska jag hålla dig i bena.”

.

Ibland undrar man var styrka till det omöjliga kommer ifrån - mormor Elisabeth banade väg. Hennes lite krokiga näsa och smilgropar har vi andra Elisabeth som kommit efter alla ärvt! Detta bär vi med stolthet!

.

Jag har spetskragen och en hårlock som mormor sparat. Det är så fint att se stoltheten i mormor när hon ser på sitt barn. Fokus är på Elin. Mormor tittar inte in i kameran.

.

Mormor dog när jag var 3 år. Den sista tiden bodde både hon och hennes syster Ruth hemma hos oss Så jag minns henne tack och lov. Hon torkade äpple och körsbär.

.

Vi gör fortfarande hennes fruktsoppa till efterrätt på julafton, och serverar på hennes blå porslinstallrikar.

.

.

Helena Busch-Christensen

Två möten med undersköterskor som jag kommer minnas länge länge

Vissa tillfällen och erfarenheter sitter liksom kvar. Här är två sådana minnen. Då jag mötte undersköterskor - i den roll de har. En yrkeskår jag är helt övertygad om att vi kommer prata mycket mer om framöver.

Jag var på ett studiebesök i vården. Det kom in en mycket dålig äldre människa - en som pga sjukdom och ålder och kanske ensamhet inte klarat de senaste timmarnas toalettbesök mm. Det luktade mycket. Kläderna var på. 

Jag tror inte patienten var medveten om situationen där och då, men ingen vill hamna i det läget. Så oerhört utlämnande och helt beroende av andra människor.

Steg ett var naturligtvis att ge patienten den akuta vård hen behövde, men ganska snart blev det dags för tvättning.

En undersköterska: Det fixar jag. Inga problem. Det här går fint. Stort leende.

Jag blev tårögd. Så fantastiskt att få bli bemött på det viset.

Bild på en arbetsmyra kan passa i sammanhanget :)

Ett annat tillfälle; jag var inlagd. Svårt att resa mig - yrslig. På morgonen kommer en undersköterska in, glad i hågen och full med energi. Nästan irriterande glad. Om en stund provar vi gå runt lite!

Jag stirrade på henne. Fast det går ju inte. Har försökt många gånger.

Joho, det kommer gå jättebra idag. Det är inte bra att ligga still länge - risk för proppar. Jag kommer om en stund.

En alldeles för kort stund senare kommer hon in igen. Nu är det dags! Högst motvilligt fäller jag ner benen över sängkanten. Jag blundar för det känns läskigt och då behöver man koncentrera sig. Förresten skulle det ändå inte funka.

Öppna ögonen! Titta långt bort! Du blir yr annars. Nu provar vi!

Tjatiga människa. Ja ja.

Hallå - öppna ögonen och ta djupa andetag!

Och det gick! En liten stund senare tog jag mig runt i rummet.

Hon visste att det jag trodde var omöjligt skulle fungera. Och trots att hon aldrig träffat mig tidigare visste hon hur det skulle gå till. Tack, säger jag bara! Tack för att hon såg till att det för mig omöjliga blev möjligt.

/M