En upp och ner vecka - men varm i hjärtat att de gamla serveras varm choklad med grädde!

Den här veckan har verkligen varit som en enda berg och dalbana. Blir bra att vara ledig i slutet av nästa vecka, men först Regionstyrelse och lite annat.

 

I onsdags hade vi Regionfullmäktige. Jag hade några frågor till ansvarig politiker om varför Regionen ägnar sig åt att vara festfixare. Jag tror vi kom fram till att han tyckte som jag, dvs det är matlagning till patienter är vi ska ägna sig åt.

 

När jag satt där i bänken i stadshuset kände jag att det är inte konstigt man blir lite trött och om jag inte kan exakt allt om allting hela tiden - även om jag jobbar mer än heltid för att försöka förstå.

 

På agendan fanns sprututbytesprogram för missbrukare, finanspolicy för hur vi placerar våra pensionspengar, inköp av reservdelar till tåg, rätt att välja fysioterapeut, sjukresor, BUP, bassängträning, digitala e-tjänster mm mm. Ni hör själva - det blir rätt svårt att kunna allt in i minsta detalj.

 

Det hör ju till att bli arg också, åtminstone en gång under ett fullmäktige. Den här gången var det en vänsterpartist som i ett ärende som handlade om regionens upphandlingsregler, började ifrågasätta Kristdemokratin och sedan koppla det till bibeln och tempel och gud osv. URSÄKTA MIG?!? Vad har det med utmaningsrätt att göra?

 

Mycket ska man vara med om, men om det är någon ytterligare som undrar så har det med religion inte med vår ideologi att göra. Tror inte han kommer glömma det nu...

 

Jag var också på besök på geriatriken och en liten solskenshistoria får avsluta det här blogginlägget.

Den här veckan har de infört varm choklad till alla patienter på morgonen kl 9.

 

Varm choklad lagad på äkta mörk choklad blandad med varm möjk, toppad med laktosfri vispgrädde. Inget skit som chefen sa :)

 

Och vet ni varför de infört detta, jo för att det finns evidens - bevis - på att det är bra för gamlingarna. De blir lugnare, sover bättre, får i sig näring, behöver färre mediciner och så vidare.

 

Men det jag kände var förstås det vi alla känner. Men vad underbart. Tänk att få servera denna gamla sjuka människa som inte har så lång tid kvar, en god kopp choklad och få ett leende och ivrigt sörplande tillbaka.

 

Något annat som dröjer sig kvar från samtalet på geriatriken: "Man behöver snälla människor omkring sig."

 

Så är det så klart. Om man har förmånen att bli gammal så kommer kropp och knopp inte riktigt hänga med på slutet och då behöver man kunna få vila i att andra människor tar hand om mig - och ger mig en varm kopp choklad.

 

Gissar jag kommer bjudas på lite choklad hemma i helgen.

Mys.

/M